kväden visa

kanske samma dimma som fanns runt Bergö enl.tidningen, ditåt var det iaf...

Vi kom oss på en liten tripp till Syd-Österbotten, därifrån bilden.

Idag kom vi oss på en tripp till Jakobstad och Jakobs dagar och Gammaldags torg. Så nu kan jag inte längre säga att jag aldrig bevistat detsamma.

Jag hade lite för höga förväntningar på Gammaldags torg dock. I mitt huvud borde en Halpa-Heikki (tydligen HelppoHeikki) finnas på ett gammaldags torg, åtminstone då när jag var barn fanns alltid en sådan på torget. Oftast sålde han papper i alla de former, men nuförtiden behövs det ju inte papper, allt ska vara digitaliserat. (Ja förutom WC- och hushållspapper då.)

Men mycket folk var det, fast vi såg endast en som vi kände, vår granne.

Morgondagens text (Matt. 5:20-30) är av den allvarliga sorten:

Jesus sade:
”Jag säger er att om inte er rättfärdighet överträffar de skriftlärdas och fariseernas, så kommer ni inte in i himmelriket.
Ni har hört att det blev sagt till fäderna: Du skall inte dräpa; den som dräper undgår inte sin dom. Men jag säger er: den som blir vred på sin broder undgår inte sin dom, och den som okvädar sin broder undgår inte att ställas inför rådet, och den som förbannar honom undgår inte helvetets eld. Om du bär fram din gåva till offeraltaret och där kommer ihåg att din broder har något otalt med dig, så låt din gåva ligga framför altaret och gå först och försona dig med honom; kom sedan tillbaka och bär fram din gåva. Skynda dig att komma överens med din motpart medan ni ännu är på väg, så att han inte överlämnar dig åt domaren och domaren lämnar dig åt vakten och du sätts i fängelse. Sannerligen, du slipper inte ut förrän du har betalt till sista öret.
Ni har hört att det blev sagt: Du skall inte begå äktenskapsbrott. Men jag säger er: den som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap. Om ditt högra öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kastas i helvetet. Och om din högra hand förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att en del av din kropp går förlorad än att hela kroppen kommer till helvetet.”

Först fastnade jag på det där om äktenskapsbrott, det blev mer förklarligt med översättningen från Folkbibeln:

Ni har hört att det är sagt: Du ska inte begå äktenskapsbrott. Jag säger er: Den som ser med begär på en kvinna har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta. 

Sen fastnade jag på ordet 'okväda', vet någon av idag vad det betyder? Jag hade mina aningar men googlade ändå. En av synonymerna var 'skälla ut'.

(Folkbibeln: "Jag säger er: Den som blir vred på sin broder är skyldig inför domstolen, och den som säger ’idiot’ till sin broder är skyldig inför Rådet, och den som säger ’dåre’ är skyldig och döms till det brinnande Gehenna.)

Och där har jag då alltså syndat: Jag har skällt ut min broder och var just då nog vred på honom. Enligt eget tycke och vad jag minns använde jag dock inte okvädningsord? Har inte heller märkt att han har något emot mig de gånger jag träffat honom. Allt som där och då hände har jag lagt fram inför Herren, han må leda mig på rätta vägar....

frukt

Jag brukar inte ...

Men nu tyckte jag att det blev så färggrannt i min frukostyoghurt. Och 'någon' tyckte att jag skulle fota....

Rönnbär, aronia och finnbär/havtorn och lite äppelmos. Sen lade jag ännu  på min hemgjorda mysli.

Havtornen trodde jag redan vi hade ätit upp, så det blev en paus. Under den pausen fick jag min flunssa, hmmm? Men sedan hittade jag igen några burkar i frysen.

Man får tacka Gud för bären - i frysen (och välsigna givaren av havtornen).

Dagens text (Luk. 5:1-11): 

En gång när Jesus stod vid Gennesaretsjön och folket trängde på för att höra Guds ord fick han se två båtar ligga vid stranden; fiskarna hade gått ur för att skölja näten. Han steg i den ena båten, som tillhörde Simon, och bad honom att ro ut ett litet stycke. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. När han hade slutat tala sade han till Simon: ”Ro ut på djupt vatten och lägg ut näten där.” Simon svarade: ”Mästare, vi har hållit på hela natten utan att få något. Men eftersom du säger det skall jag lägga ut näten.” Och de gjorde så och drog ihop en väldig mängd fisk. Näten var nära att brista, och de vinkade åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa till. De kom, och man fick så mycket fisk i båda båtarna att de höll på att sjunka. Då kastade sig Simon Petrus ner vid Jesu knän och sade: ”Lämna mig, Herre, jag är en syndare.” Ty han och de som var med honom greps av bävan när de såg all fisken de hade fångat – likaså Jakob och Johannes, Sebedaios söner, som hörde till samma fiskelag som Simon. Men Jesus sade till Simon: ”Var inte rädd. Från denna stund skall du fånga människor.” Då rodde de i land, lämnade allt och följde honom.

Det var inte bara folk som samlades för att höra Jesus - också fiskarna simmade närmare.....

blåband

I fjol fick vi mycket körsbär, inte så i år, men i alla fall så mycket så jag tänkte jag skulle hänga upp de blå banden.

Jag har hört att fåglarna inte tycker om blått.

Det är alltså ingen reklam för Blå Band-soppor, jag vet inte med mig att ha sett dylik av körsbär.

Så har jag läst den sista av våra böcker om The Cronicles of the Door: The Triumph (förf: Gene Edwards). Den handlar om det som skedde på Golgata, uppståndelsen osv. från himmelskt perspektiv, såsom änglarna såg den. Jag fattade nog inte allt och inte är jag säker på att författaren har fått det rätt i sina funderingar heller. Men det blir nog bra (bilden)... för Gud har allt i sin hand, Han vet. Det kom också författaren till.

Sen tog jag idag en titt på körsbärsträdet och busken bredvid och funderade att månne inte fåglarna också kan lära sig. Blå band kan betyda att maten är serverad och börjar bli mogen. Åtminstone busken var totalt länsad... Någon har varit glad åt bären.

semester

Försökte mig på en cykeltur igår, efter flunssapausen, och kom förbi stället med pyrola. Jag skrev om dem för något år sedan här. 

Nu blommade de igen, men fotografen fick dem inte på bild i år.

De här, som kom sig på bild har jag också glatt mig åt i år. Finns inte många och de är så små, så jag har lite svårt att få syn på dem.

Men vad de heter har jag saligen glömt.....

Måste alltså söka efter blomboken och då hittade jag namnet rödnarv, månne det kan stämma? Samtidigt hittade jag ju kepsen som jag sökte efter tidigare idag och fick dessutom plockat lite av bordet, så det var ju lyckat. 

(Försökte också googla med bild, men det gav inga resultat på blomman, Mr Google hade bara fastnat på gräsbladen )

träskallar?

 Det här hittade jag på en vägg - faktiskt i en brandstation, ämnat för brandkårister, men det kan ju nog gälla på alla arbetsplatser och gemenskaper. (om man klickar på bilden så torde den bli större och mera läsbar och möjlig att förstora). Vi kom oss dit pga ett par simbyxor.

Jag tycker att det är ungefär som morgondagens text (Luk. 6:36-42). 

Jesus sade:
”Var barmhärtiga, så som er fader är barmhärtig. Döm inte, så skall ni inte bli dömda. Förklara ingen skyldig, så skall ni inte dömas skyldiga. Frikänn, så skall ni bli frikända. Ge, så skall ni få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall ni få i er mantel. Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er.”
Han gav dem också en liknelse: ”Kan väl en blind leda en blind? Ramlar inte båda i gropen? Lärjungen är inte förmer än sin lärare, men när han är fullärd blir han som sin lärare. Varför ser du flisan i din broders öga när du inte märker bjälken i ditt eget? Hur kan du säga till din broder: Låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget? Hycklare, ta först bort bjälken ur ditt öga, så kan du se klart och ta bort flisan ur din broders.”

måste dela på bilden för att få den någorlunda läsbar

Det knepiga är ju att inse att man själv har en bjälke i ögat, fast man inte ser den, utan bara ser broderns flisa.

Och också sen hitta en broder som inte bara håller med om allt man säger utan faktiskt säger sanningen om bjälken som finns där... (och rimligtvis också låtit någon visa på och ta bort sin egen bjälke).

vackert så

Vi kom oss på en liten utfärd till staden i norr. Av någon orsak vill jag inte till jobbstaden då jag är ledig....

På samma gång tog vi en sväng via släktgravgården för att se om det behöver vattnas i torkan. Det behövdes det, dessutom lite tillägg av blomster där blommor dött.

Annars var hela gravgården väl skött, gräset väl klippt, inga långa strån på fel ställen. Bolaget som sköter det har gjort ett bra jobb. På en grav fanns nog gräset kvar bland prästkragar och någon sorts fetblad. En grav som jag inte hittat till förr, men som nog hör till släkten. Tacksam var jag för att de lämnat allt kvar, då fick jag riva av gräset och kvar lämnade blommorna.

Bilden är från ett stenparti som jag samlade ihop från ett stenröse bredvid i vår trädgård för otaliga (20-30) år sedan. Då jag rensade stenröset, så hittade jag massor med gamla glasflaskor, glasskärvor mm., sånt som man slängde i stenrösen förr. Hittade faktiskt häromdagen då det blev planterat bredvid stenpartiet ännu en halv gammal flaska.

Men rallarrosen kan jag inte ta äran av att ha planterat. Den flyttade in själv efter en tid och jag har låtit den hållas, tycker den är vacker där den är. Tycker mera om skaparens skapelse än människornas, en oklippt blommande äng är vacker, en välklippt gräsmatta är välskött.

borttappad

Jag hittade en midsommarkrans dagen efter (?) som låg på en trappa och såg lite ledsen ut. Den plockades upp och sattes i vattentunnan och det räckte inte länge så såg den igen pigg och glad ut - så länge det varade.

Det var den dagens goda gärning...

Jag kan inte räkna dem alla, 
de prov på Guds godhet jag rönt....

Men det var inte egna gärningar som räknades.

Dagens text (Luk. 15:1-10):

Alla tullindrivare och syndare sökte sig till Jesus för att höra honom. Fariseerna och de skriftlärda förargade sig och sade: ”Den mannen umgås med syndare och äter med dem.” Då gav han dem denna liknelse: ”Om någon av er har hundra får och tappar bort ett av dem, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och letar efter det borttappade tills han hittar det? Och när han hittar det blir han glad och lägger det över axlarna. Och när han kommer hem samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig, jag har hittat fåret som jag hade förlorat. Jag säger er: på samma sätt blir det större glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig än över nittionio rättfärdiga som inte behöver omvända sig.
Eller om en kvinna har tio silvermynt och tappar bort ett av dem, tänder hon då inte en lampa och sopar hela huset och letar överallt tills hon hittar det? Och när hon har hittat det samlar hon väninnor och grannkvinnor och säger: Gläd er med mig, jag har hittat myntet som jag hade förlorat. På samma sätt, säger jag er, gläder sig Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig.”

Det här är en liknelse som ofta berättats i söndagsskolan. Men den tiden tänkte jag mest på det borttappade, nu tänker jag mera på de nittionio, som fårägaren/Jesus gick från för att söka det borttappade...?

(Då i söndagsskolan gällde det också att räkna så alla barn var med och ingen blev borttappad.)

slussande

Under vår resa kom vi förbi en sluss mellan några av våra tusentals insjöar.

Den kom jag att tänka på då jag läste på fb om debatter och dylikt. För att det i debatten ska kunna bli något resultat, någon förändring måste debattanterna komma sig på samma nivå. Det går inte att få kontakt om man menar sig stå över den andra i vishet, kunskap och helighet.

(Öppnas slussen för snabbt så sköljs båten, som ska igenom, bort till andra väggen i en väldig fart.) 

Dessutom kan man vinna en debatt genom, i egna ögon, visa och kloka sentenser/bibelcitat, men sällan vinner man en människa med sådant. 

Läste här (klick) och nu minns bloggen åt mig var det finns.

Sen kom jag mig också förbi denna sida (klick) under dagen och denna:

Herre, Du vet bättre än jag själv att jag håller på att åldras, och att jag en dag ska vara gammal. Avhåll mig från den fatala tron, att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen. Befria mig från begäret att jag skall ordna upp alla människors angelägenheter. Gör mig tankfull men inte dyster, hjälpsam men inte beskäftig. Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer, ge mig vingar som för mig till saken! Försegla mina läppar angående mina krämpor och besvär. De tilltar och det känns alltmer frestande att älta bekymren. Jag vågar inte be om ett förbättrat minne men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet när mitt minne inte stämmer med andras. Lär mig den strålande läxan att jag tar fel ibland. Låt mig få bli någorlunda angenäm, jag vill inte vara något helgon, somliga helgon är så svåra att leva med. Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk. Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor där man inte väntade sådant. Och käre Herre, gör mig vänlig, så att jag säger dem vad jag ser. Amen. (bön av en engelsk 1600-talsnunna i Wells Cathedral)

Så jag skrev det här istället för att kommentera...?

ork-idé

nattviol?

Vi har kommit hem från vår några dagars tripp österut. Har sett mycket genom bilrutorna.

Såg också några störande människor, eller egentligen inte, bara resultatet av deras störande. Det syns mera sällan numera.

Destu mera syns av traktoräggen, av olika färger. Det verkar vara en invasiv art som sprider sig hastigt, nästan på varje äng syns de. (Vad tänker de göra angående plasten de sprider i naturen?)

Ladorna har minskat nog rejält. Men österut verkade de vara i bättre skick än här hos oss, sågs mindre av de fallfärdiga ladorna ditåt. De som fanns var i bättre skick och ev. i användning.

Visst sågs lupiner längs vägen, men jag upplevde dem inte som störande, de var ganska fina och långa sträckor fanns det också utan lupiner.

Det som gladde mig mest var prästkragarna som finns längs vägarna nuförtiden - igen. De har varit  borta ganska länge, men tydligen har de börjat trivas igen. Eller är det en annan sort fastän den liknar prästkragen?

Orkiden på bilden fanns också i dikena på ett ställe längs vägen.

Så har jag läst färdigt en bok: Inkräktaren av Sheldon Vanauken. Mycket välskriven, läsvärd. Lite sorglig då den handlar om hans frus död och sorgen efter den. Lite fundersam blev jag på vem inkräktaren var, men titeln är översatt från A Severe Mercy. Många funderingar från och till då skribenten brevskrivit/diskuterat med sin vän C S Lewis om sina tankar.