det är första advent

ljus som är silverfärgat otänt, men när man tänder det blir det guldfärgat!

Tänt var det här! Nu är adventsljusstakarna på plats och lyser. (Vän av ordning säger att ljuset på bilden inte är något adventsljus och det är sant. Det är det ljus som för tillfället finns på köksbordet, enligt projektet 'använda de ljus som har kommit till gården'.)

För att lite fortsätta på föregående text. Så är ju advent väntan. (Det hörs ju när man säger det på dialekt! Vänt!)

Morgondagens text (Mark. 11:1-10):

När de närmade sig Jerusalem och var vid Betfage och Betania vid Olivberget skickade han i väg två av sina lärjungar och sade till dem: ”Gå bort till byn där framme. När ni kommer in i den hittar ni genast en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den.” De gav sig i väg och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port, och de tog den. Några av dem som stod där frågade: ”Vad gör ni? Tar ni åsnan?” Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå. De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. Och de som gick före och de som följde efter ropade: ”Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!”

Israels folk hade väntat länge på Messias. Profetian talade om att han skulle komma ridande på en åsna (Sak. 9:9). Och nu jublade de och hyllade honom.

Det märkliga är egentligen, som jag ser det, att inte åsnan protesterade, det var ett föl som ingen ridit på än och den borde egentligen ha sparkat bakut och skriat.

Vår åsna (läs: bil) blev lite platt i nosen, så vi måste byta till en ny, gammal dito. Nu är ju frågan då om jag kan förstå den nya åsnan, det finns så mycket elektroniska finesser nuförtiden på "åsnorna", klarar jag av att använda den, får jag den att göra som jag vill?

lite tungt emellanåt

snötyngda grenar

Fotot är taget ett par veckor sedan. Då hade det kommit så pass mycket snö, så jag fick skotta. Har redan skottat gården två gånger i år.

Om jag hade vetat, skulle jag ju ha kunnat lämna det oskottat. Idag fanns inte så mycket snö kvar, det regnade - åtminstone då vi kom hem. Nu är det så mörkt ute så jag vet ju inte.....

Jag hann tänka då jag skottade första gången: - Jag hann ju aldrig börja längta efter snö, det kom för fort.

Då det länge har varit grått, vått och slaskigt och mörkt är det fint när första snön kommer och det blir åtminstone lite ljusare, men i år kom det lite för fort - åtminstone för mig. Barnbarnen var nog glada...

Idag kom posten igen efter den långa strejken då ingen post delades ut.

Jag har länge haft en prenumeration på en veckotidning (jag vet: tantvarning! - men jag är ju tant!) och jag har glatts åt den då den kommer med sin korsordsbilaga.

Idag fick jag två på samma gång. Det blev för mycket... Inte alls samma glädje som då det kommer en efterlängtad.

Dessutom fanns det fler räkningar än vanligt på köksbordet också.

Glad adventstid!

Jag åkte på söndagen riksåttan en bit och konstaterade att adventsljusstakarna lyser i många fönster redan. Lite bråttom tycker jag nog de har, det var ju "bara" domsöndagen ännu då.

Jag brukar ta det ganska lugnt med städande och sånt, bara då det behövs.

Men i fönstret vi brukar ha adventsljusstake i, i hobbyrummet, hade perlargonorna som kommit in i höstas nog ställt till med mycket skräp, så städande behövdes nog, så då jag ändå var ledig, tog jag itu med det på måndagen. Åtminstone det värsta. (Det kan ju hända att jag inte orkar sen till helgen.)

Skulle just ut och damma mattan, då jag tittade ut genom fönstret innan - och tänkte det får vänta, de får äta färdigt först.

De lite suddiga fläckarna på fotot är fåglar i flykt. Det får mig att tro på änglarna runt oss, fast vi inte så ofta ser dem. Skyddsänglar är bra att ha...

(Det är en gammal lykta som mist två av sina glassidor som får fungera som fågelmatare i år.)

Men stöpseln till adventsljusstaken är inte ipluggad än, det får vänta.

domen

också ett skyddande kors?

Jag har läst - igen. Faktiskt en lånebok från biblioteket: Två kors och en fisk av Sofia Torvalds. 

Fastnade på utgångspunkten till titeln. Smycken som hon burit på. Hon delade in sitt liv utgående från dem.

Jag började också som kristen med det kors som jag fick då jag konfirmerades. Det försvann i något skede, tyvärr. Jag har inte sett något liknande sedan. Men den tiden i min ungdom var det viktigt för mig att ha det runt halsen och på så sätt visa vad jag trodde på.

Senare blev det ett uppståndelsekors. Det som visar att Jesus uppstod, att graven är tom - Han lever.

Numera är jag helst utan smycken. (Har nog ett kors som jag nångång ibland använder.) Då tänker jag som så, att jag förlitar mig på mitt kors. Det som prästen tecknade på min panna och mitt bröst den dagen jag döptes.

Morgondagens text (Matt. 25:31-46):

Jesus sade till lärjungarna:
”När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: ’Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.’ Då kommer de rättfärdiga att fråga: ’Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?’ Kungen skall svara dem: ’Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’
Sedan skall han säga till dem som står till vänster: ’Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.’ Då kommer också de att fråga: ’Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?’ Då skall han svara dem: ’Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.’ Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.”

Det är alltså domsöndagen. Då också får jag nog förlita mig på mitt kors/Jesu kors och att ett liv med Honom formar mig. (Jag tror inte det räcker att jag tog en paus just och fyllde på matförråden åt fåglarna där ute.) 

brinner det?

ingen rök utan eld, elden finns nog där fast den inte syns - än...

Jag kom mig på en liten promenad i skogen i går, kollade in där vindfällen hade tagits vara på. Lite korvgrillning innan jag var klar att gå tillbaka till huset, medan sällskapet fortsatte jobba.

Dagens text (Matt. 25:1-13):

Jesus sade:
”Då blir det med himmelriket som när tio unga flickor gick ut med sina facklor för att möta brudgummen. Fem av dem var oförståndiga och fem var kloka. De oförståndiga hade tagit med sig facklorna men inte någon olja till dem. De kloka hade med sig både oljekrukor och facklor. När brudgummen dröjde blev alla dåsiga och föll i sömn. Vid midnatt hördes ett rop: ’Brudgummen är här, kom ut och möt honom!’ Då vaknade alla flickorna och gjorde i ordning sina facklor. De oförståndiga sade till de kloka: ’Ge oss av er olja, våra facklor slocknar.’ De kloka svarade: ’Den kan aldrig räcka både till oss och till er. Gå i stället och köp hos dem som säljer olja.’ Men medan de var borta och köpte kom brudgummen. De som stod färdiga följde med honom in till bröllopsfesten, och porten stängdes. Efter en stund kom de andra flickorna och ropade: ’Herre, herre, öppna för oss!’ Men han svarade: ’Sannerligen, jag känner er inte.’ Håll er därför vakna. Ni vet inte när dagen och timmen är inne.”

Knepig text. Här (klick) har någon annan lagt ut texten.  Det behövs påfyllnad av ved - eller olja - för att hålla elden vid liv.

tungan på vågen?

ibland behövs inte mycket för att bli för mycket...

Det blev en snabbutryckning då en av mina tänder hade lite smulat sönder och bildat en vass kant, som gnagde på tungan.

Men nej, det blev ingen utryckning, det blev bara en nedslipning av den vassa kanten.

Inte trevligt att bli gammal varken för tänder, lappningar eller mänskor...

Men, jo, om man betänker alternativet att inte bli gammal så...?

Jag har läst en bok: Edin Lövås' Nära Mästaren. Av någon orsak föreställer jag mig att någon som heter Edin Lövås är ung, men i boken märker man nog att det är en mänska som mognat, levt länge Nära Mästaren. Mycket bra bok, har läst den förr, den kan nog läsas igen.

Dagens bibelord i Vbl: Den talträngde undgår inte synd, klok den som tyglar sin tunga.(Ords. 10:19) (Fast i  Folkbibeln låter det så här: Där orden är många uteblir inte synd, klok är den som styr sina läppar.)

Det är lättare nog att tygla sin tunga när man har ett sår/en blemma på densamma.

Det andra bibelordet i Vbl: Med den (tungan) välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människor som är skapade till Guds avbild. Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. (Jak. 3:9-10)


Det var dagens reflektion, som jag kunde göra utan att destu mera röra på tungan....

företagsamhet

företagarstatyn mitt inne i ett företag i Vasa

TANSTAAFL kom jag att tänka på häromdagen. (Låter ju nog som att det har slått slint, när man skriver det så där.) Det är ju mycket tal om köttätande, är det bra eller dåligt för klimatet osv. Och just kossorna har tydligen skulden till mycket nu.

Dessutom när jag har haft tid, så har jag kollat på programmet "Gud så gott" på SVTPlay. Intressant fundering kring mat och religion. (Om än inte uttrycket som sådant är något jag gillar. Fel användning av Gudsnamnet enl. min mening, om det inte direkt är en bön...)

Vi är vad vi äter, brukar det ibland heta. Rovdjur skulle väl någon säga, som menar att mänskan är ett djur bland andra.

Morgondagens text (Joh. 4:46-53):

Jesus kom tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum. När han fick höra att Jesus hade lämnat Judeen och var i Galileen, sökte han upp honom och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden. Jesus sade till honom: ”Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte.” Ämbetsmannen sade: ”Herre, kom innan mitt barn dör.” Jesus svarade: ”Gå hem, din son lever. ” Mannen trodde på vad Jesus sade och gick. När han ännu var på väg hem möttes han av sina tjänare, som talade om för honom att pojken levde. Han frågade då vid vilken tid på dagen han hade blivit bättre, och de svarade: ”I går vid sjunde timmen lämnade febern honom.” Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: ”Din son lever”, och han kom till tro liksom alla i hans hus.

 Vattnet hade blivit gjord till vin, utan hela proceduren med vindruvor och sånt. Det är en annan form av produktion, än den vi är van vid....

Och sjukvården som bara behöver ett ord, för att bli överflödig, det vore ju fantastiskt, om .....

TANSTAAFL är alltså en förkortning av There ain't no such thing as a free lunch. Det är alltid någon som betalar för den.

Eller som det står: "Och Herren Gud gjorde kläder av skinn åt Adam och hans hustru och klädde dem."  (1 Mos. 3:21) Syndafallet gjorde att ett djur måste dö, för att Adam och Eva skulle få kläder.

Någon måste dö för att vi ska få leva. 

plump i protokollet

Det hade regnat hela dagen, men höll upp då när det blev dags för allhelgonadagsgudstjänst i kyrkan - med ljuständning för de som avlidit sedan senaste allhelgona. Så jag tänkte jag tar en promenad till kyrkan.

Lite började det regna igen innan jag var framme.

Prästen predikade bl.a. om Upp. 7:2–3, 9–17 (klick). Han beskrev det som en trailer, som vill locka till köp. Han läste faktiskt från Wikipedia. Med den skillnaden att texten är en trailer för något som ska ske och som vi själva får vara med om, inte bara se på.

I morgondagens text (Matt. 22:1-14) är det också fest på gång:

Än en gång talade Jesus till dem i liknelser: ”Med himmelriket är det som när en kung höll bröllop för sin son. Han skickade ut sina tjänare för att kalla de inbjudna till bröllopet, men de ville inte komma. Då skickade han ut andra tjänare och lät dem säga till de inbjudna: ’Jag har ordnat för måltiden, mina oxar och gödkalvar är slaktade och allt är färdigt. Kom till bröllopet.’ Men de brydde sig inte om det. En gick bort till sina åkrar och en till sina affärer. De andra tog fast tjänarna, skymfade dem och slog ihjäl dem. Då greps kungen av vrede, skickade ut sina soldater och lät döda mördarna och bränna ner deras stad. Sedan sade han till sina tjänare: ’Allt är ordnat för bröllopet, men de inbjudna var inte värdiga. Gå ut och ställ er där vägarna skiljs och bjud alla ni ser till bröllopet.’ Och då gick tjänarna ut på vägarna och samlade ihop alla de träffade på, onda och goda, och bröllopssalen fylldes med gäster.
När kungen kom in för att se sina gäster upptäckte han en man som inte var klädd i bröllopskläder. Han sade: ’Min vän, hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Mannen kunde inte svara. Då sade kungen till tjänarna: ’Bind honom till händer och fötter och kasta ut honom i mörkret där ute. Där skall man gråta och skära tänder.’ Många är bjudna, men få är utvalda.”

En fest där alla ska ha bröllopskläder (enl. Uppenbarelsebokstexten de som tvättat sina kläder vita i Lammets blod - i sig en ganska knepig fundering...), den som inte hade blev utkastad.

Jag kände mig inte riktigt klädd i gudstjänsten. Det jag inte tänkt på var ju att jag fick upp värmen av promenaden, så jag satt och ångade på halva gudstjänsten, kände mig inte riktigt fräsch, men det syntes kanske/förhoppningsvis inte. (Och i kyrkan ser man ju bara ryggarna på folk.)

Trailern var ju för något som ska komma, vi är inte där än....

bus eller godis?

inte på graven, men på köksbordet

Morgondagens text (Matt. 5:1–12):

När Jesus såg folkskarorna gick han upp på berget. Han satte sig ner, och hans lärjungar kom fram till honom. Han började undervisa dem och sade:
”Saliga de som är fattiga i anden,
dem tillhör himmelriket.
Saliga de som sörjer,
de skall bli tröstade.
Saliga de ödmjuka,
de skall ärva landet.
Saliga de som hungrar och törstar
efter rättfärdigheten,
de skall bli mättade.
Saliga de barmhärtiga,
de skall möta barmhärtighet.
Saliga de renhjärtade,
de skall se Gud.
Saliga de som håller fred,
de skall kallas Guds söner.
Saliga de som förföljs för
rättfärdighetens skull,
dem tillhör himmelriket.
Saliga är ni när man skymfar och förföljer er och på allt sätt förtalar er för min skull. Gläd er och jubla, er lön blir stor i himlen. På samma sätt förföljdes ju profeterna före er tid.”

Hoppfull text - fast jag fastnade redan på det första Jesus sa. "Fattig i anden" är det samma som andefattig? Eller är det den Helige Ande versus onda andar?

Halloween är väl inte särskilt andefattig, eller är det? Zoombier, häxor, trolltyg, elakheter...

Men vi firar inte halloween. Till gravgården var jag och tände ljus - där fanns redan ganska många tända ljus på de andra gravarna.

                                                                                              Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart....