så

För många år sedan - 5 - 10 år kanske?, så planterade jag en strandiris bredvid en sten i ett dike på ängen en bit bort, försökte nog sköta den först, men....

Sen glömde jag bort den.

Nu plötsligt såg jag någonting blått där borta, så jag måste kolla vad det var.

Där blommade den. Man blir glad...

Morgondagens evangelietext: 

Luk. 15:11-32

Jesus sade: ”En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: ’Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.’ Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: ’Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.’ Och han gav sig av hem till sin far.

Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade: ’Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.’ Men fadern sade till sina tjänare: ’Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’ Och festen började.

Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset, hörde han musik och dans. Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. Tjänaren svarade: ’Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.’ Då blev han arg och ville inte gå in.

Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, men han svarade: ’Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.’ Fadern sade till honom: ’Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.’”

(Oj, det blev en lång text!) Jag vet ju inte vad strandirisen har gjort åren här emellan, men jag blev glad då jag såg den blomma.

värdefull

Morgondagens evangelietext handlar om Sackeus, som han hette förr och i Folkbibeln, nuförtiden Sackaios enligt texten på evl.fi: 

Luk. 19:1-10

Jesus kom in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: ”Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem.”
Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: ”Han har tagit in hos en syndare.” Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: ”Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt.” Jesus sade till honom: ”I dag har räddningen nått detta hus – han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det.”

Sackeus räknade inte vara mycket värd, han var en syndare enligt alla (? ). Men Jesus var räddningen för honom - också.

Nuförtiden är det mycket ståhej om pollinerare, de borde skyddas, hjälpas. Men hur är det med bladlössen. Jag har såna på en ros i trädgården. Jag spolar ner dem med vatten och de klättrar upp igen. Så  har vi alla att göra, men jag vill ju inte att de ska äta upp alla knoppar.

Tidigare hade vi dem på en bollbuske, men i år har den klarat sig undan och faktiskt fått bollar/blommor, kanske pga att den fått mera rymd och ljus. Vi tog ner en rönn i närheten tidigare.

Men hur ska man göra? Jag kan tänka att bladlössen också är värdefulla för någon....

svart eller vit

Jag hade gärna sett flera vallmon i rabatten - som inte är någon rabatt - utan har varit. Blommorna är rester från då det såddes vallmor och kamomill i rabatt för ett antal år sedan.

Jag kom att tänka på morgondagens evangelietext med denna bild i bakhuvudet:

Luk. 1:57-66 (samma text som i första årgången) 

För Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men då sade hans mor: ”Nej, han skall heta Johannes.” De sade till henne: ”Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.” Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Han bad om en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.

Jag kom att tänka på att Johannes nog inte var någon mainstream-svärmorsdröm när han hade växt upp, eller....? Men han hade en uppgift, som han skolades för på sitt sätt. Gräshoppor och honung och inte särskilt fina kläder heller. (Jag gick lite längre än texten, men han växte ju upp.)

Vi var ute och cyklade en dag med barnbarn och kom förbi en fårhage med det typiska - flera vita får och ett som var lite annorlunda, mörkare i ullen. På annat ställe i byn finns en fårskock med mest svarta/mörka får men ett vitt får. Känner det fåret sig då som det svarta fåret?

Men namnet verkar vara viktigt genom hela bibeln, där och då - nu?

Minns en som kallade alla pojkar för Kalle och flickorna hette visst Johanna. Där är jag snart själv, har svårt att minnas namn....

knyta och binda

Tänkte jag skulle knyta upp lite ändar.

Vinrankan och dess knoppar, som jag funderade på här (klick) var faktiskt knoppar, ifall bilden bredvid är blommor. 

Frågan är: Borde man då leka insekt och gå med penseln?


Det gamla handarbetet jag hittade i skåpet och skrev om här (klick), räckte till ett överkast till barnsängen. En ruta blev över, så den fixerade jag på ett örngott. (Örngott - vilket konstigt ord!) I alla fall kom handarbetet i användning.


Pingvinen, som jag skrev om här (klick),  fick en stickad mage, så nu är den hel igen, och får leva (?) vidare en stund till.


Finns det fler lösa ändar?

forts

inte vildblommor, men vad är det för odling?

Jag kom mig på en liten cykeltur i det varma vädret.

Då cyklade jag på småvägar, där det också finns småa åkrar. En del av dem var inte odlade utan var fulla av vildblommor - så fina. Och som jag tror nyttiga för smådjuren.

I veckan körde vi på riksåttan och då såg vi de stora åkrarna, som ju numera är täckdikade och finns just inga lador heller på dem. Alltså det finns inga ställen för dessa smådjur som nuförtiden finns alltför lite av.

Såg via google en sida (t.ex. från sid 3) som talade om vägar för småkrypen. Det vore ju en idé. Jag vet ju inte nackdelarna, men tycker det skulle vara fint om det fanns blomstervägar, med blomster som småkrypen tycker om, som ger möjlighet också för dem att leva.

Insektshotell, var på tal i Vbl, i all ära, men det är ju jordbruket som är som det nu är till skada för smådjuren - om än det är till nytta för människorna. Vi får ju vår mat därifrån.

Och hur blir dethär en fortsättning på föregående text? Jo, jag hörde på den streamade gudstjänsten från Vörå. Han predikade förstås över samma text.

Mitt huvud tänkte: Habegär - kan också läsas som hektarbegär?

himmelriket?

kan njuta av blommor jag inte behöver sköta om

Funderar på morgondagens evangelietexter:

Luk. 12:13-21

Någon i hopen sade till Jesus: ”Mästare, säg åt min bror att dela arvet med mig.” Han svarade: ”Vem har satt mig till att döma eller skifta mellan er?” Och han sade till dem: ”Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar.” Sedan gav han dem en liknelse: ”En rik man hade fått god skörd på sina jordar. Han tänkte för sig själv: ’Vad skall jag göra? Jag har inte plats för hela skörden.’ Han sade: ’Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.’ Men Gud sade till honom: ’Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?’ Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.”

eller

Matt. 13:44-46

Himmelriket är som en skatt som ligger gömd i en åker. En man hittar den och gömmer den igen, och i sin glädje går han och säljer allt han äger och köper åkern.
Med himmelriket är det också som när en köpman söker efter fina pärlor. Om han hittar en dyrbar pärla går han och säljer allt han äger och köper den.

Jag tänkte på ordspråket "Rik den som nöjd är.", men försökte googla det och se där hette det: "Rik nog den som nöjd är." Ett litet ord kan betyda mycket.

Jag har mycket att tacka Gud för: Jag vaknar på morgonen, kan stiga upp, har arbete att gå till som jag med Guds hjälp klarar av. För att inte tala om hem, man, barn och barnbarn. Jag är rik.

Men rik inför Gud - vad är det? Himmel-rik?
                                                                                   Nina Åström på finska.

bli kvar

Med tanke på morgondagens evangelietext: 

Joh. 15:1-10

Jesus säger:
”Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.”

så tog jag mig en tur ut till växthuset, där det finns en vinranka. Jag har inte planterat den, men den finns där. I fjol hann jag aldrig se hur vinrankan blommade, plötsligt fanns där bara vindruvor. Nu tycker jag att det blir tydligen likadant, om inte det jag ser är knoppar. De är så små ännu, så jag vet inte om det är knopp eller druvor i växt.

Men det är nog Herren som ger växten, den här trädgårdsmästaren (=jag) har inte gjort så mycket åt växten i övrigt. Någon vattenkanna har jag nog hällt över den, men för övrigt... Borde kanske nog rensa bort fjolårskvistarna. Men myrorna (de små svarta) verkar tycka om dem. Såg tidigare att de hade som en autostrada på en sådan. (eller jobbar de för trädgårdsmästaren och arbetar på att få bort de torra kvistarna?).

bitvis sanning

Jag har igen läst en bok: Konungens ankomst av Sven Reichmann. (Måste kolla via bloggen, det var redan 2018 jag läste den första gångenj - tänka sig vad tiden går!)

Den var lika bra den här gången. Lite började jag fundera mera på det där hebreiska ordet mashal - det tåls nog att funderas på än....

Sen kom jag på att kolla - det finns en evangelietext eller egentligen två också för idag, det är pingsttiden:

Joh. 6:44-47

Ingen kan komma till mig om inte Fadern som har sänt mig drar honom, och jag ska låta honom uppstå på den yttersta dagen. Det står skrivet hos profeterna: De ska alla ha blivit undervisade av Gud. Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom kommer till mig. Ingen har sett Fadern utom han som är från Gud, han har sett Fadern. Jag säger er sanningen: Den som tror har evigt liv. (*

Joh. 16:12-15

Jag har mycket mer att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då ska han leda er in i hela sanningen. Han ska inte tala av sig själv utan bara tala det han hör, och han ska förkunna för er vad som kommer att ske. Han ska förhärliga mig, för han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. Allt som Fadern har är mitt. Därför sade jag att han ska ta av det som är mitt och förkunna för er. (*

(* Den här gången kände jag inte igen texterna alls, så jag kollade med folkbibeln, som jag själv brukar läsa, och kopierade därifrån, alltså är det inte riktigt samma översättning som finns på evl.fi-sidan. Men det är Jesus som talar i båda texterna.

Kopplingen till bilden är den att eftersom jag har semester och jag brukar klippa mattrasor om vädret tillåter då, så tog jag fram idag det lilla som finns och började klippa. Det är lite svårt att få fram nu mera det som stod broderat på lakanstyget. Förritiden broderades ofta initialer eller någon bild på överlakanen (Överlakanet är alltså motsvarande påslakanet idag, men det var ingen påse då på den tiden.) Alltså sanningen kommer bitvis....?