Fredagen blev dagen då vi brände upp riset av den stora granen, det var rätt vind för tillfället (för att inte ryka ner grannarna). Granen, som Aila-stormen fällde hälften av och sen måste tas ner resten också för att den inte skulle ta ner en ellinje när det blåste nästa gång. (Jag skrev om det tidigare.)
Jag saknar faktiskt den stora granen, den har liksom alltid funnits där. Kändes lite som en kremering - jag började i alla fall tänka i de banorna (- vet inte annars hur en kremering känns för anhöriga...)?
Innan vi brände riset tog jag tillvara ris för gravgården - om det behövs. Det brukar vara den granen jag tar av till det ändamålet.
Joh. 9:24–38
För andra gången kallade fariséerna alltså till sig mannen som hade varit blind och sade till honom: ”Ge Gud äran. Vi vet att den här mannen är en syndare.” Han svarade: ”Om han är en syndare vet jag inte. Men det vet jag, att jag som var blind nu kan se.” De frågade honom: ”Vad gjorde han med dig? Hur öppnade han dina ögon?” Han svarade: ”Det har jag redan sagt er, men ni ville inte lyssna. Varför vill ni höra det igen? Kanske ni också tänker bli hans lärjungar?” Då snäste de av honom och sade: ”Du är hans lärjunge, men vi är Moses lärjungar. Vi vet att Gud har talat till Mose, men varifrån den här mannen kommer, det vet vi inte.” Han svarade: ”Ja, det är det märkliga, att ni inte vet varifrån han kommer, och ändå har han öppnat mina ögon. Vi vet att Gud inte lyssnar till syndare, men om någon fruktar Gud och gör hans vilja, då lyssnar han till honom. Aldrig förr har man hört att någon har öppnat ögonen på en som var född blind. Om den här mannen inte vore sänd av Gud hade han inte kunnat göra någonting.” Då sade de till honom: ”Du föddes syndig alltigenom, och du skall undervisa oss!” Och de körde ut honom.
Jesus fick höra att de hade kört ut honom, och när han träffade honom frågade han: ”Tror du på Människosonen?” Han svarade: ”Vem är han, herre? Jag vill tro på honom.” Jesus sade: ”Du har sett honom. Det är han som talar med dig.” Då sade han: ”Jag tror, herre” och föll ner för honom.
Berättelsen börjar i början av kapitlet, då Jesus gör en deg av saliv och jord från marken och satte på ögonen och uppmanade mannen att gå och tvätta sig i Siloam, så mannen hade inte sett Jesus med sina ögon.
Jag började fundera på hur en man som är född blind och börjar se, uppfattar färger. Där är i alla fall kopplingen till bilden.
Fariseerna hade faktiskt försökt forska och ta reda på vem Jesus var, men tydligen var det inte så enkelt. Liksom i mitt förra inlägg. Det behövs det där som mannen svarade: Jag vill tro på honom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar