Bilden är reklam utanför vår bybutik.
Hoppas verkligen att det inte flyger gasflaskor eller för den delen majskolvar, svamp osv. i rymden?
Men för all del, gas är bra att ha - ibland...
Morgondagens första läsningen text:
2 Mos. 17:8-13
Sedan kom amalekiterna och angrep israeliterna vid Refidim. Då sade Mose till Josua: ”Välj ut krigare åt oss och dra ut och kämpa mot amalekiterna. I morgon skall jag ställa mig på krönet av kullen med Guds stav i min hand.” Josua gjorde som Mose hade sagt och stred mot amalekiterna, medan Mose och Aron och Hur gick upp på kullens krön. Så länge Mose höll upp sina händer hade israeliterna övertaget, men när han lät händerna sjunka fick amalekiterna övertag. När Moses händer blev tunga hämtade de en sten åt honom att sitta på. Aron och Hur stod på var sin sida och stödde hans armar, så att han kunde hålla dem uppe tills solen gick ner. Josua nedkämpade amalekiternas här utan förskoning.
Viktigare är nog att Gud är med i det vi tar oss för. Jag har alltid tänkt att Mose uppräckta händer, som han fick hjälp att hålla uppe, är bön till Gud. Att han bad för sitt folk och sitt land.
Det behövs nog också idag för vår del, tänker jag, då det väckts åtal mot Päivi Räsänen för hennes uttalande angående homosexualitet. Om vårt land beslutar att Bibeln inte får citeras - hur blir det då med vårt land som kristet? (Därmed inte sagt att det inte citeras ofta fel saker vid fel tidpunkt av oss som läser bibeln.)
Här (klick) finns en blogg med tänkvärd text angående homosexualitet i kristenheten.
.............................................................
Så har jag också läst en bok: Emily Jane Brontë - Svindlande höjder.
Många märkliga människoskildringar. Vi är av alla de slag, vi mänskor. Det är inte alltid vi känner oss själva, men Gud känner oss, han har skapat oss alla och vet vad han vill med oss. Vågar vi lita på honom?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar