Nu är det vårmånad om än vi vaknade med vitt på marken - inte snö, men hagel.
Valborgsmässoaftonen firades hela dagen. Det är att fira då barn och barnbarn kommer på besök. Faktiskt nästan alla, men inte på en gång.
Första lunchen på altanen, då den faktiskt var lite i lä. Annars skulle det nog ha blivit lite kallt.
Uppefter uthusväggen var det också lä och där hittade jag ögontrösten (?). Jag visste inte att de var av den tidiga sorten.
Och så fick jag visa barnbarnet hur man tjuter/för ljud (finns det inget ord för det?) med ett grässtrå mellan tummarna. Det hör också våren till att tjuta/tuta med de första grässtråna.
Morgondagens första läsningen-text (det finns ingen särskild text för 1 maj - arbetarnas dag, som av någon anledning firas mest av akademiker med studentmössan på?):
Jes. 4:2-6
Den dagen skall det som Herren låter växa vara en prydnad och en heder för dem i Israel som räddats, och landets gröda skall vara deras stolthet och ära. Och den som är kvar i Sion, den som sparats i Jerusalem, skall kallas helig, var och en i Jerusalem som är skriven bland dem som skall leva. Men först skall Herren med domens ande och reningens ande tvätta bort Sions döttrars smuts och skölja Jerusalem rent efter dess blodsdåd. Över hela Sions berg och festförsamlingen där skall Herren skapa ett moln om dagen och en rök och ett flammande eldsken om natten. Ja, över allt skall hans härlighet vara en skärm, ett tak som ger skugga under dagens hetta, tillflykt och skydd mot regn och skyfall.
Herren är vårt skydd, vårt skärm.
(Försökte googla, jag tycker det låter som en psalmtext? Tänka sig det kom opp bara en massa bildskärmar! Är det därför folk vågar säga vad de tycker på sociala medier, de räknar att de har ett skydd i skärmen?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar