utan återvändo

Kom mig för med att ta en maskros och dela på stammen och sätta in i munnen och säga ramsan, så som jag minns det från min barndom: Mamma, pappa, knölabock, vill du inte knöla så får du leta vara. 

Jag minns inte att det skulle ha smakat så illa att ha maskrosstjälken i mun, eller är det skillnad på maskros och maskros?

En annan sak jag brukar göra på vårarna är att ta ett grässtrå och sätta mellan tummarna och blåsa så att det ljuder. Det blir ett sorts vårskrik (lite som Ronja Rövardotter).

Nå, nu  har jag all tid i världen till sådant, då jag har inlett min semester - utan återvändo.

vatten och ande

Det kom regn, ganska ordentligt emellanåt. Efteråt var jag ute på promenad runt gården med barnbarnet. Där hittade vi snigeln på bilden. De är vackra. Om än jag förstår att det inte är roligt om de blir för många och man har grönsaksodlingar. 

 

Genast  jag kom närmare med kameran för att ta närbild så kröp den in i skalet. Men alltför rädd blev den ju inte för den tittade nog ut snabbt igen.

 

Söndagens första läsningen-text: 

 

Jes. 44:1-5

 

Men hör nu, du min tjänare Jakob, du Israel som jag har utvalt. Så säger Herren som skapade dig, han som formade dig i moderlivet och som hjälper dig: Var inte rädd, du min tjänare Jakob, du Jeshurun som jag har utvalt. För jag ska utgjuta vatten över det som törstar och strömmar över det torra. Jag ska utgjuta min Ande över dina barn, min välsignelse över dina avkomlingar, så att de växer upp bland det gröna gräset, som pilträd vid vattenbäckar. Då ska en säga: "Jag tillhör Herren", en annan åberopa Jakobs namn, en tredje skriva: "Herrens egen" på sin hand och använda Israel som ärenamn. (enl. Folkbibeln)

 

Vatten behövdes nog åtminstone här hos oss, här torkar det snabbt, då vi har vårt ställe på sandmark. 

 

Är texten redan på gamla testamentets tid en förutsägelse om olika grupperingar inom kristenheten? - men samma Herre.

                                                                                                                   N. tunnin pitkä youtube-saarna.

villigt

Vårt plommonträd visar sig från sin bästa sida, åtminstone då det gäller utseende/blomning. Sen vore det ju nog trevligt om det kom plommon också, men det brukar inte bli sååå många, vi får se. 

Doften kändes nog fast jag stod en bit ifrån då jag fotograferade. 

Det som fick mig att välja bilden för Kristi Himmelsfärdsdagens första läsningen-text är att det surrar i trädet då man kommer närmare. 

Ps. 110:1-4

En psalm av David.

Herren sade till min Herre: "Sätt dig på min högra sida tills jag lagt dina fiender som en pall under dina fötter." Din makts spira ska Herren sträcka ut från Sion. Härska mitt bland dina fiender! Villigt kommer ditt folk när du samlar din här. I helig skrud kommer din ungdom  till dig, som dagg ur morgonrodnadens sköte. Herren har gett sin ed och ska inte ångra sig: "Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek." (enl. Folkbibeln)

'Herren sade till min Herre' handlar om Messias, enligt vad Jesus säger i Matt. 22:41-45.

Då Herren kommer, så "villigt kommer ditt folk", som humlorna och flygfäna till plommonträdet. 

 

sök den stads bästa

i vår trädgård, inte mycket men lite nog, till glädje

Söndagens första läsningen-text: 

Jer. 29:11-14 (den svärtade texten), 1-19 hela texten.

Detta är vad som stod i det brev som profeten Jeremia sände från Jerusalem till de äldste som ännu levde kvar i fångenskapen och till prästerna, profeterna och allt folket, dem som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem till Babel, sedan kung Jekonja hade lämnat Jerusalem tillsammans med drottningmodern och hovmännen, Juda och Jerusalems furstar samt hantverkarna och smederna. Jeremia sände brevet med Eleasa, Shafans son, och Gemarja, Hilkias son, när Juda kung Sidkia sände dem till Babels kung Nebukadnessar.

Brevet löd: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de fångar som jag har låtit föra bort från Jerusalem till Babel: Bygg hus och bo i dem, plantera trädgårdar och ät deras frukt. Ta er hustrur och föd söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och gift bort era döttrar, så att de föder söner och döttrar. Föröka er där och bli inte färre. Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er.

För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Låt er inte luras av de profeter som finns bland er, inte heller av era spåmän, och lyssna inte till de drömmar som ni drömmer, för de profeterar lögn för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger Herren.

För så säger Herren: När sjuttio år har gått för Babel ska jag ta mig an er och uppfylla mitt löfte att föra er tillbaka till denna plats.

Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Ni ska kalla på mig och komma och be till mig, och jag ska höra er. Ni ska söka mig, och ni ska också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta. För jag ska låta er finna mig, säger Herren. Jag ska göra slut på er fångenskap och samla er från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort er, säger Herren. Jag ska låta er komma tillbaka till den plats från vilken jag förde er bort som fångar.

Men ni säger: ”Herren har låtit profeter uppstå åt oss i Babel.” För så säger Herren till den kung som sitter på Davids tron och till allt det folk som bor i denna stad, era bröder som inte har gått bort i fångenskap tillsammans med er, ja, så säger Herren Sebaot: Se, jag ska sända svärd, svält och pest mot dem och låta dem räknas som odugliga fikon, så dåliga att man inte kan äta dem. Jag ska förfölja dem med svärd, svält och pest och göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, till förbannelse och häpnad, förakt och vanära bland alla de folk dit jag har drivit bort dem. Ty, säger Herren, de har inte lyssnat till mina ord, som jag har sänt till dem genom mina tjänare profeterna. Gång på gång sände jag dem, men ni har inte lyssnat, säger Herren. (enl. Folkbibeln)!!

Om man bara läser den svärtade texten låter det ju väldigt bra, och så bra är det! Sök Herren!

Men det som finns innan gäller också: Bygg hus, plantera trädgårdar och sök den stads bästa ... De skulle bo på den platsen i 70 år - en hel generation innan de skulle komma tillbaka till sitt land.

Betyder det att vi nu ska börja be för Nato?

 

-----------

Av någon orsak kom jag att tänka på sången som rekryterna sjunger: Ohi on. (Hittade den inte på youtube! - fast jag sökte kanske inte tillräckligt).

Heipä hei taas kilometri marssittiin
Hellurei se taitaa olla poijat niin
Että kaikki että kaikki
Menee jos on mennäkseen.

 

Heipä hei ei mikään ole loputon
Hellurei pian tääkin marssi muisto on
Sitten varmaan sitten varmaan
Päästään kämppään lämpöiseen.

 

Ohi on Ohi on Ohi on
Tämä marssimme pian ohi on
Ohi on Ohi on Ohi on
Tämä marssimme pian ohi on

 

Heipä hei pian ruotuväki taakse jää
Hellurei pian juna meille viheltää
Tulkaa vaunuun tulkaa vaunuun
Jos on lähtö siviiliin.

 

Heipä hei ei mikään ole loputon
Hellurei pian ruotuväki muisto on
Luokse armaan luokse armaan
Sitten mennään jo kotiin.

 

Kunde ju vara en helt kristen sång...

                                                                                        ....men där är jag ju inte riktigt än...

uppror

båten bärgades hem efter att den rymt hemifrån

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 63:7-9

Jag vill förkunna Herrens nådegärningar, Herrens lov,
efter allt som Herren har gjort för oss, allt det goda som han gjort för Israels hus efter sin barmhärtighet och stora nåd.  Han sade: "De är ju mitt folk, barn som inte ska svika." Och han blev deras frälsare. I all deras nöd var ingen verklig nöd, hans ansiktes ängel frälste dem. I sin kärlek och medömkan återlöste han dem, han lyfte upp dem och bar dem ständigt i forna dagar. (Folkbibeln)

 "I all deras nöd var ingen verklig nöd" Så var det för mig, det blev inte så illa som jag fruktade efter mitt fall (som jag skrev om i förra inlägget). Lite rådbråkad och skrapmärken, men inte mer än det. 

----------

Jag har också läst Väinö Linnas Upp trälar. Han kunde ju skriva, men ämnet var i dagens läge inte roligt alls. Krig och som alltid i krig, "propaganda" (skulle pappa ha sagt).

Texten för dagen låter ju trevlig och fin, men.....

Om man läser före texten och efter, så ser det lite annorlunda ut. Texten fortsätter: "Men de var upproriska och bedrövade hans helige Ande...." Mycket uppror fanns det också i Väinö Linnas Upp trälar.

roande

Fotot är taget - igen - genom köksfönstret. 

Började fundera på söndagens första läsningen-text och tyckte bilden passade in: 

Jes. 40:26-31

Lyft blicken mot skyn och se: Vem har skapat allt detta? 

Han som mönstrar stjärnornas här och låter dem tåga fram, han som ropar upp dem alla. Så väldig är hans makt och hans styrka att ingen av dem uteblir. 

Jakob, hur kan du tala så, Israel, hur kan du säga: ”Jag vandrar osedd av Herren, min Gud tar sig inte an min sak.” Har du inte förstått, inte hört?

Herren är en evig Gud, han har skapat hela jorden. Han blir inte trött, han mattas inte. Ingen pejlar djupet av hans vishet. Han ger den trötte kraft, den svage får ny styrka. Unga män kan bli trötta och mattas, ynglingar snava och falla, men de som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas.

Fotot - ifall någon inte ser -  är en bild av vår katt som tar sig en tupplur i fjolårsgräset. Hon har bra kamouflagefärg.

Jag behöver inte ta många steg springandes för att bli trött och också vandringar blir tröttsamma i längden. Men kanske det är meningen att man ska förstå att ta vara på tillfällena till vila däremellan, för sådana ges oss nog, tror jag, bara man inte då tänker att jag borde ju....t.ex. kratta bort fjolårsgräset.

Eller borde jag ha stannat hemma och krattat i stället för att vandra och halka på en våt planka på en vandringsstig. Allt verkar nog fungera, men lite ont känns nog här och där och hur ska det inte kännas i morgon!

Glad morsdag alla mammor!

 

1-majdags

Ett svanpar brukar alltid stanna i viken i skären varie sommar. Andra drar vidare i V-formation längre norrut. De vet när det är dags och söker sig vidare. 

Söndagens första läsningen-text: 

Hes. 34:11-16

Så säger Herren Gud: Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem. Som herden vårdar sig om sin hjord när han har sina får omkring sig, de skingrade, så skall jag vårda mina får och rädda dem från de platser dit de skingrades den dag då moln och töcken rådde. Jag skall hämta dem hos de främmande folken, samla in dem från främmande länder och föra dem till deras eget land. På Israels berg, i dess dalar och bebodda trakter skall jag valla dem. På ett gott bete skall jag driva dem i vall. Deras ängar skall vara på Israels höga berg. Där skall de få komma till ro på härliga ängar. Saftigt bete skall de finna på Israels berg. Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.

Själv trodde jag också att det var dags att dra vidare, tänka på refrängen (klick), skrev jag om, men det fanns tydligen mera bete/ då jag vände på bladet (...så vad hittar vi väl där, ja vad hittar vi där, sjöng min folkskollärare i tiden då vi gick genom matematikbokens tal) så fanns några verser till innan det blir dags för refrängen.