Började fundera på söndagens första läsningen-text och tyckte bilden passade in:
Jes. 40:26-31
Lyft blicken mot skyn och se: Vem har skapat allt detta?
Han som mönstrar stjärnornas här och låter dem tåga fram, han som ropar upp dem alla. Så väldig är hans makt och hans styrka att ingen av dem uteblir.
Jakob, hur kan du tala så, Israel, hur kan du säga: ”Jag vandrar osedd av Herren, min Gud tar sig inte an min sak.” Har du inte förstått, inte hört?
Herren är en evig Gud, han har skapat hela jorden. Han blir inte trött, han mattas inte. Ingen pejlar djupet av hans vishet. Han ger den trötte kraft, den svage får ny styrka. Unga män kan bli trötta och mattas, ynglingar snava och falla, men de som litar till Herren får ny kraft, de får vingar som örnar. De springer utan att bli trötta, vandrar utan att mattas.
Fotot - ifall någon inte ser - är en bild av vår katt som tar sig en tupplur i fjolårsgräset. Hon har bra kamouflagefärg.
Jag behöver inte ta många steg springandes för att bli trött och också vandringar blir tröttsamma i längden. Men kanske det är meningen att man ska förstå att ta vara på tillfällena till vila däremellan, för sådana ges oss nog, tror jag, bara man inte då tänker att jag borde ju....t.ex. kratta bort fjolårsgräset.
Eller borde jag ha stannat hemma och krattat i stället för att vandra och halka på en våt planka på en vandringsstig. Allt verkar nog fungera, men lite ont känns nog här och där och hur ska det inte kännas i morgon!
Glad morsdag alla mammor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar