sök den stads bästa

i vår trädgård, inte mycket men lite nog, till glädje

Söndagens första läsningen-text: 

Jer. 29:11-14 (den svärtade texten), 1-19 hela texten.

Detta är vad som stod i det brev som profeten Jeremia sände från Jerusalem till de äldste som ännu levde kvar i fångenskapen och till prästerna, profeterna och allt folket, dem som Nebukadnessar hade fört bort från Jerusalem till Babel, sedan kung Jekonja hade lämnat Jerusalem tillsammans med drottningmodern och hovmännen, Juda och Jerusalems furstar samt hantverkarna och smederna. Jeremia sände brevet med Eleasa, Shafans son, och Gemarja, Hilkias son, när Juda kung Sidkia sände dem till Babels kung Nebukadnessar.

Brevet löd: Så säger Herren Sebaot, Israels Gud, till alla de fångar som jag har låtit föra bort från Jerusalem till Babel: Bygg hus och bo i dem, plantera trädgårdar och ät deras frukt. Ta er hustrur och föd söner och döttrar, ta hustrur åt era söner och gift bort era döttrar, så att de föder söner och döttrar. Föröka er där och bli inte färre. Och sök den stads bästa dit jag har fört er i fångenskap och be för den till Herren. När det går väl för den, går det också väl för er.

För så säger Herren Sebaot, Israels Gud: Låt er inte luras av de profeter som finns bland er, inte heller av era spåmän, och lyssna inte till de drömmar som ni drömmer, för de profeterar lögn för er i mitt namn. Jag har inte sänt dem, säger Herren.

För så säger Herren: När sjuttio år har gått för Babel ska jag ta mig an er och uppfylla mitt löfte att föra er tillbaka till denna plats.

Jag vet vilka tankar jag har för er, säger Herren, nämligen fridens tankar och inte ofärdens för att ge er en framtid och ett hopp. Ni ska kalla på mig och komma och be till mig, och jag ska höra er. Ni ska söka mig, och ni ska också finna mig om ni söker mig av hela ert hjärta. För jag ska låta er finna mig, säger Herren. Jag ska göra slut på er fångenskap och samla er från alla de folk och alla de orter dit jag har drivit bort er, säger Herren. Jag ska låta er komma tillbaka till den plats från vilken jag förde er bort som fångar.

Men ni säger: ”Herren har låtit profeter uppstå åt oss i Babel.” För så säger Herren till den kung som sitter på Davids tron och till allt det folk som bor i denna stad, era bröder som inte har gått bort i fångenskap tillsammans med er, ja, så säger Herren Sebaot: Se, jag ska sända svärd, svält och pest mot dem och låta dem räknas som odugliga fikon, så dåliga att man inte kan äta dem. Jag ska förfölja dem med svärd, svält och pest och göra dem till ett avskräckande exempel för alla riken på jorden, till förbannelse och häpnad, förakt och vanära bland alla de folk dit jag har drivit bort dem. Ty, säger Herren, de har inte lyssnat till mina ord, som jag har sänt till dem genom mina tjänare profeterna. Gång på gång sände jag dem, men ni har inte lyssnat, säger Herren. (enl. Folkbibeln)!!

Om man bara läser den svärtade texten låter det ju väldigt bra, och så bra är det! Sök Herren!

Men det som finns innan gäller också: Bygg hus, plantera trädgårdar och sök den stads bästa ... De skulle bo på den platsen i 70 år - en hel generation innan de skulle komma tillbaka till sitt land.

Betyder det att vi nu ska börja be för Nato?

 

-----------

Av någon orsak kom jag att tänka på sången som rekryterna sjunger: Ohi on. (Hittade den inte på youtube! - fast jag sökte kanske inte tillräckligt).

Heipä hei taas kilometri marssittiin
Hellurei se taitaa olla poijat niin
Että kaikki että kaikki
Menee jos on mennäkseen.

 

Heipä hei ei mikään ole loputon
Hellurei pian tääkin marssi muisto on
Sitten varmaan sitten varmaan
Päästään kämppään lämpöiseen.

 

Ohi on Ohi on Ohi on
Tämä marssimme pian ohi on
Ohi on Ohi on Ohi on
Tämä marssimme pian ohi on

 

Heipä hei pian ruotuväki taakse jää
Hellurei pian juna meille viheltää
Tulkaa vaunuun tulkaa vaunuun
Jos on lähtö siviiliin.

 

Heipä hei ei mikään ole loputon
Hellurei pian ruotuväki muisto on
Luokse armaan luokse armaan
Sitten mennään jo kotiin.

 

Kunde ju vara en helt kristen sång...

                                                                                        ....men där är jag ju inte riktigt än...