utan återvändo

Kom mig för med att ta en maskros och dela på stammen och sätta in i munnen och säga ramsan, så som jag minns det från min barndom: Mamma, pappa, knölabock, vill du inte knöla så får du leta vara. 

Jag minns inte att det skulle ha smakat så illa att ha maskrosstjälken i mun, eller är det skillnad på maskros och maskros?

En annan sak jag brukar göra på vårarna är att ta ett grässtrå och sätta mellan tummarna och blåsa så att det ljuder. Det blir ett sorts vårskrik (lite som Ronja Rövardotter).

Nå, nu  har jag all tid i världen till sådant, då jag har inlett min semester - utan återvändo.