Söndagens första läsningen-text:
Hes. 34:11-16
Så säger Herren Gud: Jag skall själv ta hand om mina får och vårda dem. Som herden vårdar sig om sin hjord när han har sina får omkring sig, de skingrade, så skall jag vårda mina får och rädda dem från de platser dit de skingrades den dag då moln och töcken rådde. Jag skall hämta dem hos de främmande folken, samla in dem från främmande länder och föra dem till deras eget land. På Israels berg, i dess dalar och bebodda trakter skall jag valla dem. På ett gott bete skall jag driva dem i vall. Deras ängar skall vara på Israels höga berg. Där skall de få komma till ro på härliga ängar. Saftigt bete skall de finna på Israels berg. Jag skall själv valla mina får och låta dem komma till ro, säger Herren Gud. Jag skall leta efter de vilsegångna och hämta hem de bortsprungna, jag skall förbinda de skadade, hjälpa de sjuka och se till de starka och välmående. Jag skall valla dem på det rätta sättet.
Själv trodde jag också att det var dags att dra vidare, tänka på refrängen (klick), skrev jag om, men det fanns tydligen mera bete/ då jag vände på bladet (...så vad hittar vi väl där, ja vad hittar vi där, sjöng min folkskollärare i tiden då vi gick genom matematikbokens tal) så fanns några verser till innan det blir dags för refrängen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar