babel

 Veckan efter pingst har också gammaltestamentliga texter. Den ena:

1 Mos. 11:1-9

Hela jorden hade samma språk och samma ord. När människorna flyttade österut fann de en dal i Shinar där de bosatte sig. ”Nu skall vi slå tegel och bränna det”, sade de till varandra. De använde tegel som byggsten, och som murbruk använde de beck. De sade: ”Låt oss bygga en stad, med ett torn som når ända upp i himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden.”

Då steg Herren ner för att se staden och tornet som människorna byggde. Herren sade: ”De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig. Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.” Och Herren skingrade dem från denna plats ut över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. Därför kallas den Babel, ty där skapade Herren språkförbistringen på jorden, och därifrån skingrade han människorna ut över hela jorden.

 

Tydligen är det samma texter varje år: Här mina inlägg 2021 och 2022.

 

Jag har svårt att förstå texten. Men med lite hjälp så är det väl kanske så att vi inte utan Gud ska kunna göra vad som helst utan tillsammans med Gud.  Och i förra inlägget fick vi veta att det viktigaste är att lära känna Herren.

 

 

...så vitt jag ser...

Mellan hägg och syren betecknar den här tiden. 

Häggarna är vita, men snart kommer nog också syrenerna. I detta fall är den också en vit. 

Pingstdagens första läsningen-text: 

Jer. 31:31-34

Se, dagar ska komma, säger Herren, då jag sluter ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus, inte som förbundet jag slöt med deras fäder den dag då jag tog deras hand och förde dem ut ur Egyptens land – förbundet med mig som de bröt fastän jag var deras rätte herre – säger Herren.

Nej, detta är förbundet som jag efter denna tid ska sluta med Israels hus, säger Herren: Jag ska lägga min lag i deras inre och skriva den i deras hjärtan. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk. Då ska de inte mer behöva undervisa varandra, ingen sin broder och säga: ”Lär känna Herren!” Alla ska känna mig, från den minste av dem till den störste, säger Herren, för jag ska förlåta deras missgärningar och aldrig mer minnas deras synder. (Folkbibeln)

The Chosen (klick) 

Jag fotograferade alltså mellan hägg och syren, fast jag står ju bakom syrenen och ser häggen längre bort. Men det finns ju häggar nästan överallt, de syns ganska bra den här tiden. Jag har nog häggar bakom mig också.

varmt

Kom mig på en cykeltur och där vägen gick genom skogen hittade jag denna på vägen. 

Jag fotograferade och cyklade vidare en bit. Sen vände jag. På hemvägen såg jag inte till ormen, hade dock sett en annan orm också. 

Nu när jag ser på fotot så ser den inte alls överkörd ut tycker jag. Jag bara tog det för givet då den låg stilla på vägen. 

Den kanske bara värmde sig på asfalten.

Pingstaftonens första läsningen-text:

 Jes. 59:20-21

Återlösaren ska komma till Sion och till dem i Jakob som vänder om från sitt uppror, säger Herren.

Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun, från nu och till evig tid, säger Herren.

 Glad är jag i alla fall att det inte var i närheten av där barnbarnen går.....

-------------------

En biblioteksbok har lästs: Goda Rån är dyra av Catharina Ingelman-Sundberg. En bok om pensionärsligan. 

Kom att smaka på rån, alltså kexen, för någon vecka sedan. Konstaterade att de har hållit länge i popularitet, fortfarande lika goda. Dem minns jag från min barndom.

Hör Herre!

Fotot är av vår björnbärsbuske.  Den såg ungefär likadan ut i fjol, ändå glömde vi att bura in den till vintern. Det betyder nog att det inte blir några björnbär för oss i år heller. Men efter fjolåret så hade det kommit flera skott och trots att skotten ser likadana ut, avätna, så kanske de sprider sig igen och inte tar illa opp av avsnoppningen. 

Den som lever får se.....

Första läsningen-texten för söndagen.

1 Kung. 19:8-13

Då steg han upp och åt och drack. Sedan gick han styrkt av maten i fyrtio dagar och fyrtio nätter ända till Guds berg Horeb. Där gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten.

Då kom Herrens ord till honom. Han sade till honom: ”Vad gör du här, Elia?”

Han svarade: ”Jag har verkligen ivrat för Herren Gud Sebaot. Israels barn har övergett ditt förbund, rivit ner dina altaren och dödat dina profeter med svärd. Jag ensam är kvar, och de försöker ta mitt liv.” Herren sade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Herren.” Då gick Herren fram där, och en stor stark storm som ryckte loss berg och bröt sönder klippor gick före Herren. Men Herren var inte i stormen. Efter stormen kom en jordbävning. Men Herren var inte i jordbävningen. Efter jordbävningen kom en eld. Men Herren var inte i elden. Efter elden hördes ljudet av en svag susning. När Elia hörde det, gömde han sitt ansikte med manteln och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan. Då kom en röst till honom som sade: ”Vad gör du här, Elia?” (Folkbibeln)

Då man läser hela kapitlet får man för sig att Elia börjar bli trött och gammal på sitt "jobb" som profet. Texten ovan är hur han fick svar av Gud. 

Han orkar vänta med först storm och sedan jordbävning och eld, innan Herren kom i den svaga susningen?

Men efter den här texten i samma kapitel fick han svar på vad han skulle göra, han skulle bl.a. "smörja"/kasta manteln över sin efterträdare som han skulle lära upp.

Gud hör bön.

Få se om vi kommer ihåg att sätta galler för björnbärsbusken nästa höst....?

den gamle

 

Gårdagen är förbi (det var morsdagen det, idag då jag börjar fundera på nästa text), morgondagen har du ej sett och idag hjälper Herren.  Tack för det!

Dagen innan var vi ute till skären och där hittade jag dessa blommor, narcisser, som nog också fått för sig att det är vår trots snön som ännu täcker.

där snön smält bort blommade nog narcisserna

Kristi himmelsfärdsdags första läsniningen-text: 

Dan. 7:13-14

I min syn om natten såg jag, och se, en som liknade en människoson kom med himlens skyar. Han närmade sig den Gamle och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt och ära och rike, och alla folk och stammar och språk ska tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde som inte ska ta slut, och hans rike ska inte förstöras. (Folkbibeln)

I texten innan i det här samma kapitlet finns ju nog en aning om "gamla vitskäggiga farbrorn på vita molnet". Där fanns också eld i olika former. Men det var kläderna som var vita och håret som ren ull. Satt gjorde han på en tron av eld. Inte helt lätt att ta in. Samma sak gäller de olika djuren som blev beskrivna, trots förklaringen i slutet av kapitlet, blev det åtminstone inte för mig mycket klarare. Men böcker öppnades.

Men dagens text är en beskrivning på Jesus. Och det är vår räddning då och nu.

Fick också i veckan bevittna en himmelsfärd. Det var en 1-maj-ballong som smet ut genom dörren vid korsdrag. Trots att det var ledsamt att mista ballongen, känns det som att ballongen äntligen kommit ut i frihet när man ser den högt opp i det blå.....

bön

Den här Kinarosen kom till oss redan för någon vecka sedan, tack för den. Hoppas jag kan hålla liv i den. 

Söndagens första läsningen-text: 

Dan. 9:17-19

Hör nu, du vår Gud, din tjänares bön och åkallan och låt ditt ansikte lysa över din ödelagda helgedom för Herrens skull. Min Gud, vänd ditt öra hit och hör. Öppna dina ögon och se vilken förödelse som har drabbat oss, och se till staden som är uppkallad efter ditt namn. För det är inte på grund av vår rättfärdighet utan på grund av din stora barmhärtighet som vi kommer inför dig med våra böner. O Herre, hör, Herre, förlåt! Herre, lyssna och utför ditt verk utan att dröja. Det är för din egen skull, min Gud, för din stad och ditt folk är uppkallade efter ditt namn.”

Daniel var bland de som fördes bort i fångenskap till främmande land. Här bad han för sitt land och folk och fick besked via Gabriel om vad som komma skulle.

Annars vet vi inte så mycket om morgondagen. Men Gud vet.

Glad morsdag alla mödrar - och alla andra också!

-----------------------

Jag har inte läst, men försökt: Lars Fimmerstads Lagom galen, En studie i svensk fundamentalism. En bok som kom till vårt hus. Blev lite för mycket av de "beska dropparna". 

Det är mycket som är tokigt i vår värld, men då får vi be för den - och också inse att vi själva är en del av den.

en doft

Jag gick en runda i trädgården för att se hur det ser ut efter snön smält bort - nästan. Hittade några bollar och diverse andra leksaker som smält fram.

Då jag gick förbi en av odlingslådorna kom en stark doft av lök emot. Gräslöken har tydligen trivts.

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 32:15-20

(v. 14: För palatset blir övergivet, den folkrika staden lämnas öde. Ofelhöjden med tornet förvandlas till grotthålor för evigt, till glädje för vildåsnor och bete för hjordar –)

tills Anden från höjden blir utgjuten över oss och öknen blir ett bördigt fält, och det bördiga fältet räknas som skog. 

 

Då ska rätten ta sin boning i öknen, rättfärdigheten bo på det bördiga fältet. Rättfärdighetens frukt ska vara frid, och rättfärdighetens verk vara ro och trygghet för evigt. Mitt folk ska bo i fridfulla hem, i trygga boningar och på säkra viloplatser. 

 

Men hagel ska falla när skogen fälls, och staden ska bli djupt ödmjukad. 

 

Lyckliga är ni som kan så vid alla vatten och låta oxen och åsnan fritt ströva omkring. (Folkbibeln)

-------------

Jag har läst en bok: Kornas planet, Om jordens och mångfaldens beskyddare av Ann-Helen Meyer von Bremen & Gunnar Rundgren. Mycket fakta och statistik, men också lite förklaringar hur statistiken blir till det som sägs. Alltså hur statistik blir komparering på lögn, alltså lögn, mera (eg. ett svärord, men jag tycker inte om sådana) lögn och statistik. Men också trevliga berättelser om korna och deras personligheter.

Jag minns våra kor, som fanns hemma då jag var barn, med glädje.Vi hade inte många 5-7 stycken. Trots att en ko, Cilla, inte ville gå snällt till hagen då jag stod emot med en liten vidja i min hand. Hon kom på och skuffade mig i slaskdiket. Det blev min räddning visade det sig, då klänningen hade av hornen rivits nästan i två delar oppifrån och ner. Själv var jag oskadd. Alla kor är inte helt snälla. Men Stella och Klara minns jag som snälla kor. 

Den lukten som kom från vårt fähus har jag inte haft problem med, den luktade friskt, men jag har märkt att där det nuförtiden finns kor, mååånga kor luktar det helt annorlunda, mycket skarpare lukt. De stora köttfabrikerna har nog någon annan mat de ger åt sina kor förstod jag nu då jag läste boken.