 |
| Villa-avslutningsutfärden till vågigt rike. Fint bara man själv står på strand. |
”Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ’Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag.’ Han svarade: ’Nej, det vill jag inte’, men sedan ångrade han sig och gick.Fick mig att minnas min barndom - igen. Mamma, som ju nog hade mycket annat att göra också i vår med dagens mått stora familj, med mat och kaffe flera gånger om dan, hon ville jag skulle diska. (Den tiden var det aldrig frågan om, åtminstone hos oss, att pappa skulle ha diskat. Minns inte heller att mina bröder skulle ha diskat? - Någonting har nog blivit bättre minsann! Diskmaskiner hade inte kommit till våra trakter då än.) Jag hade just satt mig ner med min Kitty-bok och det var så spännande (?!). "Jaa", svarade jag, men skulle bara läsa en liten bit till. Sen glömde jag mig helt i boken - tills mamma började på disken själv. - En förödande skam.
Mannen vände sig till den andre och sade samma sak. Han svarade: ’Jag skall gå, herre’, men han gick inte. Vilken av de båda gjorde som fadern ville? ”De svarade: ”Den förste.”
Då blev det aldrig slarvigt diskat, eftersom man alltid skulle diska genast efter man hade ätit eller druckit. Disken stod aldrig och torkade in.
Men jo, det behövs förlåtelse för mycket....
Det var aldrig tal om att man skulle säga nej, vad jag minns. Jag minns inte heller om jag någonsin diskade självmant utan att hon sade till? Nog sedan i mer vuxnare ålder. Disk var tråkigt då, nu är det ju egentligen lite kul - åtminstone ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar