spretigt

På väg upp från Norrskatalägret övernattade vi på parkeringen till Yyteri. Av någon orsak stod den stora parkeringen alldeles tom - kanske är det nog höst. Det här trädet på bilden hittade vi på morgonpromenaden då vi sökte efter själva stranden, den syntes inte från parkeringen och då vi på kvällen kom dit var det redan mörkt.

Verkar som om trädet tappar marken under fötterna - nej, rötterna.

Hittade en bok på biblioteket i veckan. Tomas Sjödins Eftervärme. Handlar om svåra saker, men han kan ta tag i dem också med särskild ömhet och förståelse, tycker jag. Skulle säkert tåla att läsas flera gånger...

En annan bok hittade jag på loppis för en euro: Siv Bergmans Tomat på nolltid. En bok om ungdom till ungdom kanske. Men den var ju lite kul. T.ex.:

Om man är en vinthund
varför ska man då
försöka likna en pekinges.

Visa ord - förr eller senare kommer sanningen/rötterna fram!

"Nej..., nu måste vi jobba!" slutade Sjödins bok med. Disken väntar...

Marta, Marta...

Jag är just hemkommen från en husbilsresa till Norrskata. Där förekom ett årligt höstligt vuxenläger, som vi nog varit på tidigare år också.

Lägret bestod av praktiskt arbete, utearbete vad som behövde göras på tomten och bibelstudium, bön och lovsång tillsammans med gamla bekanta och nya bekanta.

Gårdagens text (Luk 10:38-42) handlade ju om Marta och Maria, så lägret bestod ju då av bådas del. Lite av varje.

För min del blev det kärrning av ved som arbete och det trivdes jag bra med, särskilt efter att det pumpats mera luft i skottkärrshjulet så det gick lite lättare, och det blev också lagom mycket arbete, så det lite kändes i kroppen dagen efter och man blev varm och trött av det.

Andra sågade upp ved och där kommer bilden med i bilden. Jag undrade om den av björkarna adopterade tallplantan månne blev föskräckt då motorsågen kom så nära...?

Men kanske det var en "Maria"-typ som inte oroade sig och gjorde sig bekymmer utan bara trodde...?

En annan mycket viktig uppgift var att stanna upp sina arbetskamrater emellanåt, och byta några ord, så att det också blev lite vila, förhoppningsvis lite trevligheter och inte bara arbete. Allt går så mycket lättare bara man kan ha lite roligt också.

djurens gränser

Den här hittade jag på lampskärmen i vardagsrummet en dag. Vet inte vem det är/vad det är/gör den någon skada? Vacker är den, skulle bli ett fint mönster på något...

Men den är alltför lik en malfjäril och sådana vill jag inte ha inomhus - man vet inte vad det blir sen, vad de äter upp (alltså larverna då). Så då den flyttat på sig till väggen fick den åka glasraket (glas + styvt papper som lock) ut.

Samma gällde kinarosen, som ju fått komma in och varit inne redan en vecka eller så, minns inte riktigt när jag tog in den. Idag märkte jag att den hade löss, antagligen hade den haft med sig utifrån. Så nu åkte den ut (dock inte i glasraket) och har blivit behandlad med tallsåpvatten, men jag tror nog hon får stanna och bli behandlad fler gånger innan jag försöker ta in den igen.

I fb-flödet idag var det älgflugor i massor som var på tapeten. Det fanns ingen som tyckte om dom?

Och så var det vargarna, som rivit får i Markby. Jag tycker nog att det borde göras något nu. Då vargarna stryker så här nära bebyggelse och i flock, så borde de absolut jagas eller jagas bort från trakten.

Det finns en gräns och när det sker något gränsöverskridande så är det inte alltid positivt. Vargarna borde ställas till svars.

betesda

någon som lämnat sin säng?

Som avslutning på semestern kom vi oss på en liten roadtrip (som det heter nuförtiden). Var till simhallen först på ett dopp och sedan sökte vi efter ett nytt ställe att ställa husbilen på.

Hittade nog ett vackert ställe trots ganska så ihållande regn. På morgonen höll det upp så mycket så man kunde gå ut och se på omgivningarna.

Där var så mycket trafik både på land och vatten, så det blev inget fotograferande av vyer. (Man vet ju inte om människorna vill bli fotograferade i det de gör.) Strandstenar fastnade i alla fall på bild. Och rester av att någon har lekt 'tio stickor på ett bräde', eller....?

Dagens text (Joh. 5:1-15) handlar om Betesda. Inte då församlingen utan en vattenbassäng/damm, som ibland kom i rörelse och då kunde den som hann först i bassängen bli helad sägs det. Men i texten fanns en man som inte på egen hand kunde komma ner i bassängen utan behövde hjälp. Men han fick hjälp ändå. Blev beordrad att stiga upp ta sin säng och gå. Behövde inte gå ner i Betesda-dammen. Men han fick ändå en allvarlig förmaning...

tut tut

Så här såg det ut på plåten som var som skydd för veden därunder efter att rönnen hade lagt sig ovanpå.

Jag kom att tänka på alla olika församlingar i kristenheten. De samlas i olika fåror med mer eller mindre rosk/skräp med.

Alla rönnbär har ju rester av blomman kvar, så då jag plockar för att frysa in, så tvättar jag bären och då lossnar blomresterna. Det blir en hel del skräp.

Men jag tänker att då regnet kommer sköljs alla bären bort och hamnar nog på ungefär samma ställe på marken nedanför. Men dit nedanför kommer ju också skräpet, så liknelsen haltar nog.

Här på fb (nr. 1) hittade jag en annan sorts liknelse, eller en berättelse i två stycken (nr 2). Eftersom de öppnar sig fast man inte är inloggad torde de vara för allmänheten så jag delar dem här. (Om det funkar som jag vill.)

Frågan är ju hur tåget kör, vilken är rutten, kommer den fler gånger till den stationen där jag befinner mig eller har jag bara en chans?

Tågbilden som liknelse på vägen till himlen är gammal, finns nog i många versioner. Då barnen var små sjöngs det:

Nu tar vi spårvagnen
upp till himmelen.
Gud är den som kör och Jesus konduktör.
Det går så lätt, lätt, lätt
när man är frälst, frälst, frälst
Ära vare Gud som står och kör. 

ska något behöva hända...

stickigt värre, hur ska vi få ner den?

Dagen börjar vara på stickan...

Vilken sticka det sen är?

"Lägg hickan på stickan och för den till granngårdsflickan." brukade vi säga förritiden.

Jag fick fick färdigt ett par sockor, restgarnssockor, men det lämnade nog ännu garn, så....

Problemet med det var att jag tydligen börjat sticka lösare, eller så var det bara tillfälligt. Men stickan gled ur flera gånger nu då jag stickade.

Några saftliter senare och plockade aroniabär som satts i frysen och så var det ett födelsedagsbarn, tycker jag nog att det börjar räcka för idag. En vispgröt som ska vispas, är ännu på kylning på trappan... - Det är en semesterdag.

- För övrigt tycker jag att om vargarna börjar stryka runt gårdarna där mänskor bor bör någonting göras.

allt har sin tid

Jag tänkte skriva om bilden: En gammal rönn gick till vila hos sina förfäder. Men det gör jag inte, det låter lite makabert. Om än hon lade sig att vila på vedhopen.

Regnet och blåsten blev för mycket för den gamla rönnen, som varit här före oss. Mycket bär hade den, jag hade redan plockat det jag behövde för i år. Den hade sett väldigt frisk ut, men helt klart var den nog rutten i stammen.

Men många barn har den, så utan rönnar blev vi inte. Livet går vidare.

allt med måtta - tydligen dagens tema

Gubben sitter vid köksbordet, jag sitter i soffan. Det är helt tyst i vårt hus. Då, plöstsligt hörs ett "duns" från rummet bredvid. Vad var det?

Hos oss brukar vi säga när det hörs något: Det är nog katten. Gamla hus låter ju om sig ibland, det knäpper här och det knäpper där.

Rummet bredvid vardagsrummet har blivit lite av ett "skräprum", på sängen kastas in leksakerna efter att barnbarnen varit på besök. Madrassen de leker med, Mia-dockan, filten, i detta fall även hantlarna, som de lekt med. (Mera sällan jag leker med dem.) Nu hade - faktiskt!, katten krupit in under madrassen och krupit fram med huvudet och då rullade ena hanteln mot väggen - duns!

Allt har sin förklaring.

Det börjar bli lite för mycket saker på sängen...

Dagens text (Matt 5:43-48) talar om att älska sina fiender. Sina bröder eller systrar är det naturligt att man hälsar vänligt på/älskar.

Man kan ju fundera på vilka som är ens fiender... Ibland kanske det är jag själv?

Idag morse kom ordet schlaraffenland opp i frukostdiskussionen (av någon orsak?) och måste googla för att se vad det egentligen är för något. Schlaraffenland är enligt Wikipedia ett fantasiland, där man utan ansträngning får alla önskningar tillgodosedda och lättjan är en dygd istället för en synd. Beskrivningen om mjölkfloder och honung och vin i stället för vatten, hus av kakor, stekta sparvar som flyger i munnen, låter lite äckligt. Det blir bara lite för mycket.

Sen förde jag upp en kruka på vinden och såg att jag tydligen vattnat alldeles för mycket en blomma, ja, egentligen två. Det hade runnit över utan att jag märkt det. Blommorna har sett lite lessna ut och jag har inte kollat utan bara trott att de var torra och gett mera vatten. Vatten är bra men också det med måtta, ingen syndaflod....

Kärlek är inte alltid bara att ge och ge och ge, det kan vara att ta bort, minska av också.

ung - äldre - äldst

Jag skulle ju egentligen fotografera balsaminerna som gjorde sig bra mot den gråa vedbakgrunden. De fanns tidigare på vår tomt, och jag gladdes åt dem, men plötsligt var de borta några år, men nu har de kommit tillbaka. De kommer och går?

Med på bilden kom också vår lilla ekplanta från i fjol, som vi måste flytta på pga diverse grävningsarbeten. Den verkar trivas bra på nya stället, har växt bra i sommar. Syns i nedre högra hörnet av bilden, någonting grönt bland det andra gröna.

De döda träden på hög, veden, verkar inte förskräcka den unga eken, utan läar bra från nordanvinden. Gör ännu nytta.

finns det liv finns det hopp

Då nätterna har börjat bli kallare plockade jag in kinarosen som varit ute på "grönbete" hela sommaren och också blommat hela sommaren därute.

De andra blommorna runt hennes plats har sett lidande ut - undrar om de har saknat henne. (Kinarosen är en hon - helt klart!) Få se om de börjar må bättre nu då hon kommit tillbaka?

Efter några dagar inomhus slog en blomma ut igen, så kanske hon överlever chocken att komma inomhus igen.

Men som vanligt efter några dagar inomhus så ser det ut så här som på bilden. Ett kryp har varit flitigt.

Frågan är om jag ska ta bort det eller låta det fånga de flygfän som förirrar sig in? Hur länge skulle det ta innan de/krypen tog över hela huset?

träaktigt?

Den finaste höstdagen, alltså idag, tog vi en tur till Jakobstad och konstutställningen Fiber i White box i Campus Allegro. 

Den var värt att se.

kanske ingen vacker bild av ett träd, men det bär i alla fall frukt

Mustiga svartvita fotografier av urskog/gammelskog, träfigurer ihopplockade av fyrkantiga träklossar, låter banalt men de tilltalade mig faktiskt. Också några välbekanta tavlor med träd i olika former och givetvis den vita lådan. Där fanns i utställningen en stämning lite likadan som man får i en skog långt från all civilisation.

Ändå var det ju inte naturligt, utan väldigt mycket arbete bakom, mer och mindre...

Efter utställningen letade vi efter en glass och sen brukar vi i Jakobstad besöka ett loppis ibland, så vi styrde kosan dit.

Det blev något av en chock att från utställningen komma till loppiset. Det kändes som att alla sensorer som öppnats och ville dricka in stämningen i "skogen", de blev brutalt chockade av stämningen på loppiset. Det gick inte att ta in, jag måste först stänga till lite, så att intrycken filtrerades och inte allt gick in. Vad det var som måste stängas ute vet jag inte....

Sen på tal om träd fanns det en liten notis i Vasabladet om att HM och Ikea satsar på att söka fram tyg framställt av träd. Forskning och utveckling. Bra så, träd finns det ju och om de hittar nåt att göra av de träd, t.ex. slyet som hastigt växer upp, skulle det ju vara väldigt bra.

Min första tanke var papperskläder....

En annan tanke var ordet trädkostym, som i vissa deckare är beteckningen för kistan som väntar vid livets slut.

Om jag minns rätt pratade mamma i tiden om att det i efterkrigstiden fanns ont om tyg och då fanns det något tyg som nog höll, men inte regn så bra, något pappersaktigt? Kan inte förstå hur det då höll tvätt? Men då på den tiden var det ju inte så mycket maskintvätt utan försiktig handtvätt och inte så ofta.  Eller så minns jag fel....

Morgondagens text (Matt. 12:33-37) handlar också om träd:

Jesus säger:
”Antingen får ni säga att trädet är bra och frukten bra, eller att trädet är dåligt och frukten dålig; på frukten känner man trädet. Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda? Munnen säger vad hjärtat är fullt av. En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd. Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.”

Kanske jag borde ha varit tyst....?