fredag 15 september 2017

tut tut

Så här såg det ut på plåten som var som skydd för veden därunder efter att rönnen hade lagt sig ovanpå.

Jag kom att tänka på alla olika församlingar i kristenheten. De samlas i olika fåror med mer eller mindre rosk/skräp med.

Alla rönnbär har ju rester av blomman kvar, så då jag plockar för att frysa in, så tvättar jag bären och då lossnar blomresterna. Det blir en hel del skräp.

Men jag tänker att då regnet kommer sköljs alla bären bort och hamnar nog på ungefär samma ställe på marken nedanför. Men dit nedanför kommer ju också skräpet, så liknelsen haltar nog.

Här på fb (nr. 1) hittade jag en annan sorts liknelse, eller en berättelse i två stycken (nr 2). Eftersom de öppnar sig fast man inte är inloggad torde de vara för allmänheten så jag delar dem här. (Om det funkar som jag vill.)

Frågan är ju hur tåget kör, vilken är rutten, kommer den fler gånger till den stationen där jag befinner mig eller har jag bara en chans?

Tågbilden som liknelse på vägen till himlen är gammal, finns nog i många versioner. Då barnen var små sjöngs det:

Nu tar vi spårvagnen
upp till himmelen.
Gud är den som kör och Jesus konduktör.
Det går så lätt, lätt, lätt
när man är frälst, frälst, frälst
Ära vare Gud som står och kör. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar