Vi kom att fira den med närsläkt och t.o.m. ny släkt och med mycket och god mat, buffe, alltså så mycket man själv ville äta. Gott var det, tack!
Jag minns min far och vad han skulle ha sagt om maten. Han visste hur han ville det skulle smaka. Men om sanningen ska fram så vet jag ju inte vad han skulle ha sagt. Han ville att man skulle veta vad man äter, maten ska inte vara så kryddad att man inte känner igen ingredienserna, eller minns jag fel? Det kan hända att det var svärmor....! Buffe skulle nog ha passat bra i alla fall, för han ville själv välja hur mycket han skulle ta, och det var inte mycket. Jag tyckte i alla fall att maten var välkryddad, så man nog kände igen smaken, men inte för mycket av sånt man inte kände igen, det fanns förmodligen nog där ändå.
Av någon anledning kom jag att tänka på "Jag längtar till Italien...." och "Ajöss och tack för fisken".
Mamma skulle nog också ha tyckt om maten, särskilt vitlöken eller svamprisotton, tror jag...
I dagens text (Matt 16:1-4) talas om Jona tecken. Jonas bok är intressant i bibeln. Jag har alltid föreställt mig Jona som en ung man, men då jag lekte bibelmemory med barnbarnen så där hade de tecknat honom med skägg. Men det har ju unga män nuförtiden också....
Helomvändning blev det i alla fall för Jona på flera sätt. Det var inte han som åt fisken utan....
- Sen gjorde inte Gud som han sagt, eller....? Åtminstone inte just då.
(Det blev mycket länkar - alla blåa ord, som tydligen blir röda då man publicerar, går att klicka på.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar