kommunikation

tärnungar, tror jag, eftersom som det var en tärna, eller två, som vaktade dem

Lite vanskligt är det att citera någon som citerar. Det blir lite som skvaller, som kan bli till oanade skrönor. Jag hoppas i alla fall att citatet är rätt citerat.

Men nu gör jag det ändå. Jag hittade följande på fb:

"Om det inte finns någon dom och allt kommer att ordna sig till sist, varför skall man då evangelisera? I stället för att uppmana den 'förlorade sonen' att komma hem kan vi ju lika gärna göra det bekvämt åt honom i svinstian!... Men Jesus lärde oss att den där kommande domen är en verklighet, och därför måste vi ta den på allvar och göra något åt saken."
/ David Watson

Det tåls att tänkas på och jag ville ha det kvar. Skulle den förlorade sonen velat vara kvar i svinstian om han hade fått äta av fröskidorna som grisarna fick?

 (Fick mig att minnas henne som då jag var liten hade, enligt en av mina föräldrar, haft en utredning vad det var för skillnad mellan svin och grisar. Vi hade våra grisar (svin?) i en hage i skogen sommartid då.)

En helt annan sak är det som jag läste i Vasabladet om Kanta-tjänsterna för barn, som ju föräldrarna inte kan läsa om barnet är över 10 år. Det sades vara ett bekymmer om 10-åriga barn själv ska ha ansvar för sin hälsa och inte föräldrarna kan se vad som finns i Kanta-tjänsten.

Min kommentar till det är, att fortfarande så bygger inte vården så helt på Kanta. Läkarna och alla som jobbar på vårdinrättningar borde fortfarande kunna prata och berätta om vården och mediciner (ofta kommer också läkarens text hem per brev). Och då är ju också föräldrarna med och får veta. Ett aber är ju då att det förmodligen är bara ena föräldern som är med, men då hoppas jag att föräldrarna sinsemellan också kan prata och berätta vad som sagts.

Eller finns det risk för att berättelsen blir färgad och snedvriden då?

omvänd er

vy på mycket långt håll (mycket zoomad bild) vid vår sovplats

Idag hemkommen från en övernattning bredvid vågskvalp, så kom jag plötsligt på att efter midsommardagen som var lördag, så kom det faktiskt en söndag också, som givetvis hade sin egen dagens text: 

(Bättre sent än aldrig?) 

Luk. 13:1-5

Vid samma tillfälle kom några och berättade för Jesus om de galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med blodet från deras offerdjur. Då sade han: ”Tror ni att de var större syndare än alla andra i Galileen, eftersom detta kunde hända dem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er, skall ni alla mista livet som de. Eller de arton som dödades när Siloatornet rasade, tror ni att de var större syndare än alla andra i Jerusalem? Nej, säger jag, men om ni inte omvänder er skall ni alla mista livet, precis som de.”

Hemkommen läste jag Vasabladet och såg att ett par hade klarat sig vid liv efter en våldsam älgkrock. En del klarar sig - åtminstone till en tid.

Jag försökte på vår lilla husbilsutfärd fotografera två tärnungar och modern - eller fadern - som flög/ryttlade ovanför och försökte skydda sina ungar. Skulle ha varit en bra bild för änglavakt. Men jag hann inte med - det blev inget. Men änglavakten fanns ju där ändå.

Jag skulle ha velat ha in en sång ännu, men hittade den inte på youtube: "Över bergen ner i dalen, över bergen ner i dalen.... vill jag följa när Jesus kallar mig...jag vill följa, följa Jesus, jag vill följa, följa Jesus.... " (en barnsång från förritiden)

Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, (Joh 11:25)

vad ska det bli?

Jag odlar inte brännässlor, men då jag inte odlar annat heller i växthuset har de vuxit bra

I något skede har det kommit till vårt hus en engelsk bok av Max Lucado: Just Like Jesus.

Nog en bra bok, språket gjorde nog att jag missade en hel del dock.

"God loves you just the way you are, but he refuses to leave you there. He wants you to be just like Jesus."

Och där på ett ställe berättade han om en pappa som köpte glass åt sin dotter. Men då pappan skulle ge den märkte han att dottern hade munnen full av sand (hon var tydligen i sandlådeåldern). Då ville ju givetvis pappan först rengöra dotterns mun från sand innan han gav henne glassen.  - En bra bild tyckte jag.

Dagens text (Luk. 1:57-66) handlar om Johannes döparen: 

För Elisabet var tiden inne att föda, och hon födde en son. Hennes grannar och släktingar fick höra vilken stor barmhärtighet Herren hade visat henne, och de gladde sig med henne. På åttonde dagen kom de för att omskära pojken, och de ville kalla honom Sakarias efter hans far. Men då sade hans mor: ”Nej, han skall heta Johannes.” De sade till henne: ”Det finns ingen i din släkt som bär det namnet.” Och de gjorde tecken åt fadern att låta dem veta vad barnet skulle kallas. Han bad om en skrivtavla och skrev: ”Johannes är hans namn”, och alla förvånade sig. Med en gång löstes hans läppar och hans tunga, och han talade och prisade Gud. Alla de kringboende greps av fruktan, och överallt i Judeens bergsbygd talade man om detta som hade hänt. Och alla som hörde det lade det på minnet och frågade sig: Vad skall det inte bli av detta barn? Ty Herrens hand var med honom.

Det blev inget släktnamn för honom, Gud går utanför släkten/ramarna. Lite längre än vad vi har tro för.

GLAD MIDSOMMAR!

"Faster Anna, moster Fia, jag slår vad om en tia, att Jesus lever idag...."

Den sången vaknade jag med i morse. Helt trevlig sång att vakna med! (Varför finns inte den på youtube, där ju allt annars går att hitta?)

Fast hos oss hette båda faster. Och utanför deras stuga mot vägen, då för längesedan, blommade midsommarrosen. Bilden är dock från i sommar utanför vår lillstuga.

Glad midsommar alla! Och ifall det är någon som har födelsedag idag, så grattis!

uppdragas - skulle klockorna förritiden

Nu kom jag mig äntligen till simstranden. Det har inte blivit av förr, men på något sätt kan man tro att det nog är sommar då man blött ner sig en gång utomhus också. Tillsammans med barnbarnen. Barnbarnet hittade en mussla, som han tog vara på, tvättade av och sen fick jag ett uppdrag att samla på snäckor och musslor då jag hittar sådana. 

Det är väl ett bra uppdrag för sommaren.

I dagens text  (Matt. 9:9-13) fick Matteus också ett uppdrag:

Jesus fortsatte sin vandring, och då han såg en man som hette Matteus sitta utanför tullhuset sade han till honom: ”Följ mig!” Och Matteus steg upp och följde honom. När Jesus sedan låg till bords i hans hus kom många tullindrivare och syndare dit och lade sig till bords tillsammans med honom och hans lärjungar. Fariseerna som såg det sade till lärjungarna: ”Hur kan er mästare äta tillsammans med tullindrivare och syndare?” Han hörde det och sade: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Gå och lär er vad som menas med orden: Barmhärtighet vill jag se och inte offer. Ty jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga, utan syndare.”

Intressant att Jesus sa "Följ mig" och sen gick de hem till Matteus hus. 

liv

Jag sitter vid datorn och känner efter att det är min lediga dag.

Katten ville ut, så jag öppnade dörren åt henne och såg hur det mulnade på där ute och vindilarna rev ibland i träden, som om de väntade regn.

Fotot är vad jag ser då jag sitter vid datorn. Det borde ju ha varit film, men sånt har jag inte börjat med. Men ni kan säkert föreställa er hur det ser ut då vinden plötsligt tar i.

Undrar nog om inte granen ibland funderar: Måste grannen/aspen verkligen leva om så där väldigt bara för lite vind? Ta det lite lugnt, vetja!

Men jag tror ju nog att båda skulle vara glada åt lite regn. T.o.m. brännässlorna slokar på vissa ställen...

vägarbete

Jag jobbar på ett sådant ställe så jag måste köra genom stan då jag ska på jobb. Och den här tiden på året så verkar det som vartannat hus och många gator ska repareras, så man får fundera vilken väg ska jag ta till jobbet för att slippa alla gatuarbeten, arbetsmaskiner på gatan, så gatan är delvis avstängd osv. Det började bli så att jag såg lite rött av alltihop.

Men idag är det söndag och vi kom oss på en liten tripp med husbilen, första för i år faktiskt.

Det blev frukost vid en gästhamn med trevliga gäster.

På vägen kom vi fram till bildens väg/broarbete. Men av någon orsak ser det mycket trevligare ut så här på en krokig idyllisk väg på landet.

Dagens text (Luk. 9:57-62):
När Jesus och lärjungarna kom vandrande på vägen sade en man till honom: ”Jag skall följa dig vart du än går.” Jesus svarade: ”Rävarna har lyor och himlens fåglar har bon, men Människosonen har inget ställe där han kan vila sitt huvud.” Till en annan sade han: ”Följ mig!” Men mannen svarade: ”Herre, låt mig först gå och begrava min far.” Då sade Jesus: ”Låt de döda begrava sina döda, men gå själv och förkunna Guds rike.” En annan man sade: ”Jag skall följa dig, herre, men låt mig först ta farväl av dem där hemma.” Jesus svarade: ”Den som ser sig om när han har satt sin hand till plogen, han passar inte för Guds rike.”

Kan inte säga att jag förstår, men klart ut sagt är det. Inte alltid som på räls, men framåt ska vi trots hinder på vägen. 

syns inte finns inte - nästan

leva och låta leva

Jag antar att det var samma ekorre som kom rakt emot mig igår - eller var det i förrgår. De brukar inte springa rätt på. Men förklaringen fick jag då katten kom efter. Kurre Ekorre hann opp i rönnen bredvid. Därifrån den sedan nog kom sig vidare till nästa träd och nästa träd.

Jag läste/bläddrade i tidningen Ilkka på jobbet idag på matpausen, fanns inga svenska dagstidningar som jag inte redan läst.

Där hade de ett inlägg om den s.k. skandalen i Irland som uppdagats. Att många oönskade barn blivit bortadopterade, men skrivna som att de var de adopterande föräldrarnas egna biologiska barn. Det kan ju nog ställa till besvär i vissa situationer.

Men något ovanligt tror jag ju inte att det är. Från tidigare då abort inte var så enkelt att få, så finns det nog säkert här också sådana som inte är sina fäders barn.

Dessa barn - ja nuförtiden är de förmodligen vuxna med egna barn, kanske t.o.m. barnbarn - skulle de inte få finnas/ha fått finnas?

Det är ju inte så enkelt förstås, men det här var min reflexion då jag läste inlägget.

I dagens Irland - eller i vårt land, med mer liberal abortpolitik (huj, vilket ord!), skulle ju de här barnen ha blivit aborterade.

mänskan(s) spår - men Gud rår

Igår fick jag se nykomlingen i familjen, det femte barnbarnet - på riktigt.

Försökte mig på dubbestickning till filten åt honom. Jag har ju aldrig gjort det förr och det blev därefter - ojämnt. Men en filt blev det och resten blev till av garn som blev över. (Det är instickat böner i den filten!)

Nu skulle jag börja virka i stället, sommartid brukar jag virka. Så jag hittade ett garn, men det var fast i en virkning (s.k. UFO - unfinished object) som min mamma någon gång börjat på (vi talar alltså om snart minst 30 år gammal virkning, vet ju inte hur länge det legat medan hon levde). Nu har jag faktiskt virkat färdigt den duken. Har inte vågat kolla än hur stor skillnaden är på vår virkning, hur det började se ut, borde ju stryka/blocka. Hon virkade fastare än jag efter vad det verkade.

Dagens text (Matt. 16:24-27):

Jesus sade till sina lärjungar: ”Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig. Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall finna det. Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men måste betala med sitt liv? Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv? Människosonen skall komma i sin faders härlighet med sina änglar, och då skall han löna var och en efter hans gärningar.”

Att gå i någon annans spår är inte lätt. Men tåls att tänkas på.....

väven

Livet går på i sina gamla hjulspår.

Ser ut att fortsätta så länge än....

Men plötsligt ser man slutet. Det sista varvet är på gång.

Så måste man då fundera. Hur gör jag nu. En ny väv, annorlunda väv eller ingen väv alls?

Det lilla som finns kvar ska jag försöka fylla med plastremsor, av plast som jag ropat in för en liten slant på en auktion någon gång, till en liten plastmatta.

Behöver ju inte fundera på fortsättningen innan den förra väven är helt slut....

(Är det ekologiskt försvarbart? Att väva plastmattor. Plasten finns ju redan, förstörs miljön mera av att jag gör den till mattor, som förhoppningsvis kommer till användning?)