vissa dagar

regniga dagar är inte tecken på misslyckade dagar, regn behövs ibland...

Igår vaknade jag ....
"... och så var den dagen förstörd", har jag läst någonstans.

Man kunde ju också tänka: Tack Gud, jag vaknade till en ny dag - ännu.

Jag skulle i alla fall till arbetet, så bara att stiga upp och börja på. Klädde på mig - och märkte att jag hade satt på nattlinnet igen i stället för T-skjortan...

När jag fått på mig rätt plagg pallade jag mig iväg ut efter tidningen. Och märkte att T-skjortan tydligen var avig.... (suck...)

(Sen kom inte all mat med som jag hade tänkt ha till lunch, men tillräckligt nog. Och schampoflaskan som jag skulle ha med till simhallen efter arbetet blev hemma, men det fick gå ändå....)

I Vbl var det en ungdom som i kolumnen skrev om identitet. Vem är jag? Är det mina prestationer (de ovan nämnda) som talar om vem jag är? Tåls nog att fundera på...

Med Guds hjälp gick dagen någorlunda ändå (bönesvar), vet inte än av att några större malörer har skett. Men de små kommer väl alltid att finnas då och då. (Så, då det går bra, så bestämmer inte heller det min identitet, annat än att Gud tar hand om mig. Han går med mig.)

Herren, Herren är Gud och han är mäktig att föra sitt folk in i det han har bestämt....

Och han har lovat att vara med i alla lägen, aldrig överge mig, vad än som händer.

Det var våra svagheter och smärtor Han bar....

just nu

Igår kom jag mig på en promenad i staden längs stranden, medan jag väntade att tiden skulle gå, gick jag själv. Där hittade jag plötsligt i strandkanten två krukblommor prydligt satta mellan stenarna. Av någon orsak tror jag inte det är stadsträdgården som står bakom prydnaden...

Idag i fb såg jag att en vän hade fått Vasablad i morse, men det stod Starkki som mottagare. Jag läste ju nog också Vasabladet halva i morse och resten nu då jag kom hem. Vi hade fått Wärtsiläs Vasablad. Undrar vem som fått vårt?

Sen hade jag för några dagar sedan hittat en bok på loppis: Analfabeten som kunde räkna av Jonas Jonasson. Den är läst, var nog rolig att läsa. Det hände mycket där som inte riktigt var planerat. Vet inte riktigt vad den förmedlar. Kanske att man ska göra det bästa av situationen just nu, man vet inte vad som händer härnäst.

smått och gott

Jag försökte lite plocka upp, städa kan jag inte kalla det jag gör, lite plock här och där. Storstädning är det sällan jag tar mig till.

Men jag tog det lite för snabbt, det lilla jag gjorde. Först efteråt såg jag att det var en sortering på gång på mattan. Gubbar för sig (tanterna lyser med sin frånvaro i vår legolåda), hjälmar för sig och antenner för sig. Någon hade haft planer...

Ibland sopar jag bort någon spindeltråd i taket.

Dagens text (Mark 12:41-44) handlar om änkans skärv (hette det tidigare):

Jesus satte sig mitt för tempelkistan och såg hur folk lade ner pengar i den. Många rika gav mycket. Så kom där en fattig änka och lade ner två kopparslantar, alltså några ören. Då kallade han till sig sina lärjungar och sade: ”Sannerligen, den där fattiga änkan har lagt mer i tempelkistan än alla de andra. De gav alla av sitt överflöd, men hon gav i sin fattigdom allt hon ägde, allt hon hade att leva på.”

 Det lilla hon hade lade hon i offerkistan. Men det gick inte oförmärkt, någon såg.....

att höra röster

Jag hör röster varje dag i arbetet, det hör till mitt jobb. Ibland är det tröttsamt och ibland riktigt roligt. Idag märkte jag att det till stor del beror på vems röst jag hör på. En del har klara röster som piggar upp, andra talar dovt, entonigt, som jag blir sömnig av. Alltså jag skriver bl.a. diktamen i mitt jobb.

Själv tycker jag att jag har en tröttsam samtalston, låg, långsam, inte särskilt spirituell, upplyftande. Jag säger sällan till på skarpen mera. Det hamnade jag att göra så ofta den tiden jag skötte barn... (Det kan ju hända att andra tycker annorlunda.)

Idag i en diskussion märkte jag plötsligt att jag tog i och sade ordentligt tydligt vad jag tycker och tänker, rösten blev skarp. Undrar om den blev för skarp, såå viktig var frågan inte? (Varifrån kom det plötsligt?)

I butiken vi handlade i på eftermiddagen var expediten en som i ljus ton, i mitt tycke lite överdrivet glatt expedierade oss. Lite samma ton som då man ska prata med småbarn och få dem på gott humör, eller åtminstone inte skrämma dem.

Blomman - det börjar bli färre av dem i trädgården nu - fick mig i alla fall på gott humör, så jag fotograferade. Meddetsamma kom en fjäril - ton i ton - och poserade och flög sedan bort. Lite vagt på ena bilden.... (Syns kanske bättre om man klickar på bilderna.)

till glädje

de här syns åtminstone

Det finns ju en dagens text för idag också.....

Då jag sökte på evl.fi så fastnade jag direkt för inledningen på sidan:

Jesus vår helare
Människan är skapad för att prisa Guds namn. Synden hindrar henne att göra det, men Jesus kan ge oss seende ögon, hörande öron och en tunga som prisar Guds gärningar. Jesu gärningar vittnar om hans kärlek och om hans makt att hjälpa människor i nöd.

I texten (Joh. 9:1-7, 39-41) lämnade jag att fundera över:

Och Jesus sade: ”Till en dom har jag kommit hit till världen, för att de som inte ser skall se och de som ser skall bli blinda.”
Några fariseer som var tillsammans med honom hörde detta och sade till honom: ”Är kanske vi också blinda?” Jesus svarade: ”Om ni vore blinda skulle ni vara utan synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.”

 Så var står jag?

Då jag gick över gräsmattan såg jag att gräshoppor/syrsor hoppade för fullt runt mina fötter, men hörde dem gjorde jag ju inte, det var länge sen jag gjorde det....

how come

Igår skulle svärmor ha fyllt 95 år om hon ännu hade levat.

Tankarna gick till henne idag igen, då jag mindes vad hon sa då min man och jag flyttade till gemensamt bo och de kom och hälsade på.

De hade ingen bil, så de skulle hämtas för att de skulle komma sig, så det blev inte så ofta.

Hon tyckte vi hade allting så färdigt i hemmet. Inte som då de hade gift sig och byggt sig ett bo.

De sov, om jag förstått det rätt, på det som nu är kökssoffa, båda två. Den är inte ens lika bred som en enmanssäng idag. Sen hade de vedspis att få värme i huset, eventuellt hade de också en oljekamin. Vedspisen kokade de på. Det fanns ju ingen el då. Sedan började de nog använda också gasspis. Fiskade för maten och om de hade en eller två kor i fähuset så fick de i alla fall mjölk och lite pengar för mjölken som de sålde. Så gick det att leva då, om jag minns rätt vad hon sa. Sedan skaffade de lite i gången till vad som behövdes.

Bilden är från huset och påminde mig om hur allting var skinande där då hon var i sin krafts dagar. Inga fina dyrbarheter, men köksskåpen glänste (de var målade så att de skulle glänsa) då man kom dit. Rent och snyggt. Hon hade nog också mattor på golvet, men nu för någon dag sedan då jag fotograferade hade de dammats och hängde ute.

Hur kommer det sig att vi behöver så mycket nuförtiden?

jag - ödmjuk?

alla vill äta av kakan

Läste i Vbl Kolumnen: Ur jordklotets perspektiv är det vi som är skarvarna.

Först reagerade jag på att så många bibliska uttryck användes i texten, som ju för övrigt inte har något med religion att göra, eller...?

Uttrycket 'skapelsens krona' har jag för mig kommer från bibeln och 'bjälken i vårt öga' likaså.

Tänkvärd text i alla fall. Det finns en gräns, hur djurvän man än menar sig vara.

I samma Vbl fanns också en intervju med en politiker, som gärna fortsätter vara politiker. Vbl presenterar tydligen de som ska väljas mellan i det kommande valet?


Lite förde dagens text  (Matt 23:1-12) mina tankar till politikerna:

Jesus talade till folket och sina lärjungar och sade: ”De skriftlärda och fariseerna har satt sig på Moses stol. Gör därför allt vad de lär er och håll fast vid det, men handla inte som de gör, för de säger ett och gör ett annat. De binder ihop tunga bördor och lägger dem på människornas axlar, men själva rör de inte ett finger för att rätta till dem. Allt vad de företar sig gör de för att människorna skall lägga märke till dem. De skaffar sig breda böneremsor och stora manteltofsar. De tycker om att ha hedersplatsen på gästabuden och sitta främst i synagogan, och de vill bli hälsade på torgen och kallas rabbi av alla människor. Men ni skall inte låta er kallas rabbi, ty en är er läromästare och ni är alla bröder. Ni skall inte kalla någon här på jorden för er fader, ty en är er fader, han som är i himlen. Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty en är er lärare, Kristus. Den som är störst bland er skall vara de andras tjänare. Den som upphöjer sig skall bli förödmjukad, och den som ödmjukar sig skall bli upphöjd.”

Men den där ödmjukhetens väg gäller nog alla, inte bara politiker. Och jag kan tänka mig att den vägen växer hastigt igen, tills man inte ser var den gått, om man inte använder den.

konstigt

Det blev ingen konstens natt för oss, eller kanske nog om man tänker efter...

Det är en konst att hitta kläder som man vill ha/köpa (och ha råd med), då man absolut behöver hitta till något speciellt tillfälle. Det hittade jag...

Sen skyndade vi hem innan trafiken till konstens natt i Vasa skulle börja.

Sen kom barnbarnen med föräldrar in via. Och då fick jag återuppleva den där konsten att med ett barn i famnen försöka hjälpa ett annat barn, t.ex. att lyfta den tunga leklådan. Vi hjälptes åt. Många saker på en gång. Mycket närvaro. Fungerar väl bättre när man är ung/yngre, men det gick! Allt har sin tid....

Den där konsten att leva - i början, mitt i livet och närmare slutet... (=ett försök att lite koppla till fotot, vad som är början och vad som är slutet - och är det slutet?)

Var med oss denna dag

Herre, var med oss denna dag.

Inom oss för att rena oss; 

Ovanför oss för att dra oss upp; 

Under oss för att stödja oss; 

Framför oss för att leda oss; 

Bakom oss för att avskärma oss; 

Runtom oss för att skydda oss.

(ur boken Böner från kelterna, S:t Patrick (ca 385-461))

s.k. = såå kallad

Vi tillbringade gårdagen i den lilla byn med den stora butiken. Där fanns ett litet tivoli också.

Jag är förbi den åldern då jag skulle sätta mig i sådana rörliga manicker som där fanns, men barnbarnen ville gärna och föräldrarna var också med.

Ljudet på sådana ställen är väldigt påtagande, det tränger in i huvudet och - ja, vad gör det?

Vid något tillfälle ville jag nog ge ljudet adjektivet helvetiskt. Går det inte med mindre ljud? Men det gick ju nog att gå därifrån...

Morgondagens text (Matt. 11:20-24) handlar om bl.a. Sodom:

Jesus började anklaga de städer där han hade utfört så många underverk och förebrå dem att de inte hade omvänt sig: ”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de underverk som har utförts hos er hade skett i Tyros och Sidon, så hade dessa städer för länge sedan omvänt sig i säck och aska. Men jag säger er: för Tyros och Sidon skall det bli lindrigare på domens dag än för er. Och du, Kafarnaum, skall du kanske bli upphöjt till himlen? Nej, du skall störtas ner i dödsriket. Ty om de underverk som har utförts i dig hade skett i Sodom, så hade staden stått kvar ännu i dag. Men jag säger er: för Sodoms land skall det bli lindrigare på domens dag än för dig.”

Det var inte slutet på staden Sodom fast den förstördes, det kommer ännu en domens dag.

(T.o.m. Wikipedia har klart för sig att Sodoms synd egentligen inte var homosexualiteten i sig utan det att de inte tog hand om de svaga och fattiga. (Därmed inte sagt att homosexuella förbindelser är ok för den som vill följa Jesus, så som jag ser det.))

Gud har talat till oss både i det han gjort, den underbara värld vi lever i och för den delen vi själva, skapade av honom, och genom sin son Jesus och det som vi läser om att han sade och gjorde i Bibeln. Hör vi det i den ljudbarriär som finns från andra sidan?

Sen gäller det för oss att välja, att svara på kallelsen....