regniga dagar är inte tecken på misslyckade dagar, regn behövs ibland... |
"... och så var den dagen förstörd", har jag läst någonstans.
Man kunde ju också tänka: Tack Gud, jag vaknade till en ny dag - ännu.
Jag skulle i alla fall till arbetet, så bara att stiga upp och börja på. Klädde på mig - och märkte att jag hade satt på nattlinnet igen i stället för T-skjortan...
När jag fått på mig rätt plagg pallade jag mig iväg ut efter tidningen. Och märkte att T-skjortan tydligen var avig.... (suck...)
(Sen kom inte all mat med som jag hade tänkt ha till lunch, men tillräckligt nog. Och schampoflaskan som jag skulle ha med till simhallen efter arbetet blev hemma, men det fick gå ändå....)
I Vbl var det en ungdom som i kolumnen skrev om identitet. Vem är jag? Är det mina prestationer (de ovan nämnda) som talar om vem jag är? Tåls nog att fundera på...
Med Guds hjälp gick dagen någorlunda ändå (bönesvar), vet inte än av att några större malörer har skett. Men de små kommer väl alltid att finnas då och då. (Så, då det går bra, så bestämmer inte heller det min identitet, annat än att Gud tar hand om mig. Han går med mig.)
Herren, Herren är Gud och han är mäktig att föra sitt folk in i det han har bestämt....
Och han har lovat att vara med i alla lägen, aldrig överge mig, vad än som händer.
Det var våra svagheter och smärtor Han bar....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar