att höra röster

Jag hör röster varje dag i arbetet, det hör till mitt jobb. Ibland är det tröttsamt och ibland riktigt roligt. Idag märkte jag att det till stor del beror på vems röst jag hör på. En del har klara röster som piggar upp, andra talar dovt, entonigt, som jag blir sömnig av. Alltså jag skriver bl.a. diktamen i mitt jobb.

Själv tycker jag att jag har en tröttsam samtalston, låg, långsam, inte särskilt spirituell, upplyftande. Jag säger sällan till på skarpen mera. Det hamnade jag att göra så ofta den tiden jag skötte barn... (Det kan ju hända att andra tycker annorlunda.)

Idag i en diskussion märkte jag plötsligt att jag tog i och sade ordentligt tydligt vad jag tycker och tänker, rösten blev skarp. Undrar om den blev för skarp, såå viktig var frågan inte? (Varifrån kom det plötsligt?)

I butiken vi handlade i på eftermiddagen var expediten en som i ljus ton, i mitt tycke lite överdrivet glatt expedierade oss. Lite samma ton som då man ska prata med småbarn och få dem på gott humör, eller åtminstone inte skrämma dem.

Blomman - det börjar bli färre av dem i trädgården nu - fick mig i alla fall på gott humör, så jag fotograferade. Meddetsamma kom en fjäril - ton i ton - och poserade och flög sedan bort. Lite vagt på ena bilden.... (Syns kanske bättre om man klickar på bilderna.)