Igår skulle svärmor ha fyllt 95 år om hon ännu hade levat.Tankarna gick till henne idag igen, då jag mindes vad hon sa då min man och jag flyttade till gemensamt bo och de kom och hälsade på.
De hade ingen bil, så de skulle hämtas för att de skulle komma sig, så det blev inte så ofta.
Hon tyckte vi hade allting så färdigt i hemmet. Inte som då de hade gift sig och byggt sig ett bo.
De sov, om jag förstått det rätt, på det som nu är kökssoffa, båda två. Den är inte ens lika bred som en enmanssäng idag. Sen hade de vedspis att få värme i huset, eventuellt hade de också en oljekamin. Vedspisen kokade de på. Det fanns ju ingen el då. Sedan började de nog använda också gasspis. Fiskade för maten och om de hade en eller två kor i fähuset så fick de i alla fall mjölk och lite pengar för mjölken som de sålde. Så gick det att leva då, om jag minns rätt vad hon sa. Sedan skaffade de lite i gången till vad som behövdes.
Bilden är från huset och påminde mig om hur allting var skinande där då hon var i sin krafts dagar. Inga fina dyrbarheter, men köksskåpen glänste (de var målade så att de skulle glänsa) då man kom dit. Rent och snyggt. Hon hade nog också mattor på golvet, men nu för någon dag sedan då jag fotograferade hade de dammats och hängde ute.
Hur kommer det sig att vi behöver så mycket nuförtiden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar