onsdag 31 mars 2021

av kärlek

gammalt foto ur lagret
Onsdagens första läsningen-text: 

Jes. 49:1-6

Hör på mig, ni kustländer, lyssna, ni folk som bor i fjärran! Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mitt namn redan i min mors sköte.Han gjorde min mun till ett skarpt svärd och gömde mig i skuggan av sin hand. Han gjorde mig till en vass pil och dolde mig i sitt koger.Han sade till mig: "Du är min tjänare, Israel, genom dig vill jag förhärliga mig." Men jag tänkte: "Förgäves har jag ansträngt mig, utan nytta förbrukat min kraft. Men min rätt är hos Herren och min lön hos min Gud." Och nu säger Herren, han som från moderlivet formade mig till sin tjänare för att föra Jakob tillbaka till honom så att Israel samlas hos honom, för jag är ärad i Herrens ögon och min Gud är min styrka han säger: Det är för lite att du bara är min tjänare som upprättar Jakobs stammar och för tillbaka de bevarade av Israel. Jag ska sätta dig till ett ljus för hednafolken, för att du ska bli min frälsning ända till jordens yttersta gräns. (Citeras av Paulus i Apg 13:47 som profetia om hedningarnas frälsning. Ordet "frälsning" heter på hebreiska jeshuá(jfr namnet Jeshúa, Jesus, Matt 1:21).) (Enl. Folkbibeln och sista parentesen är deras kommentar.)

 Också för hednafolken och det är vi.


 

tisdag 30 mars 2021

lidande

 

Tisdagens första läsningen-text: 

Jes. 52:13-15

Min tjänare skall ha framgång, han skall bli upphöjd, mäktig och ärad. Många förfärades över honom, så vanställt var hans yttre, så föga mänskligt hans utseende. Men nu får han många folk att häpna, och kungar förstummas inför honom, ty de ser något de aldrig hört talas om, bevittnar något de aldrig anat.

Det är ju då också en profetia om Jesu lidande.  Det var våra synder han bar....


Aktläsningarna från Vörå kyrka kan hittas här (klick).

måndag 29 mars 2021

grop

Nu blir det nog lite knepigt - att följa med stilla veckans texter genom texter ur gamla testamentet/första läsningen....

Måndagens första läsningen-text: 

Jer. 18:19-20

Herre, lyssna på mig och hör vad mina motståndare säger. Ska gott få lönas med ont? De har grävt en grop för att ta mitt liv! Tänk på hur jag har stått inför ditt ansikte och manat gott för dem för att vända bort din vrede från dem. (enl. Folkbibeln)
 
Är det en Jesus-profetia? "...för att vända bort din vrede från dem."
 
På bilden fanns ingen grop - men det blev en.....

lördag 27 mars 2021

lärosäte

Barnbarn är en Guds gåva (precis som barnen också). 

En gåva att få se på då nya färdigheter kommer till, hur barnet funderar på vad det ser och vad det betyder. Lär sig. 

Första gången det lär sig att släppa taget om en sak - eller matbit. Sen blir det kanske inte så roligt om det blir för mycket av slängandet. 

Av någon orsak kom jag att tänka på Newtons tredje lag: Lagen om verkan och återverkan. (Eller egentligen kom jag att tänka på Newtons lag och googlande upptäckte att det tydligen finns tre...)

Morgondagens text: 

Jes. 50:4-10

Herren Gud har gett mig en tunga med lärdom, så att jag förstår att hjälpa den trötte med mina ord. Han väcker varje morgon mitt öra, väcker det till att lyssna som lärjunge. Herren Gud har öppnat mitt öra, och jag har inte varit upprorisk, jag har inte dragit mig undan. Jag höll fram min rygg åt dem som slog mig och mina kinder åt dem som ryckte ut mina skäggstrån. Jag dolde inte mitt ansikte för hån och spott. 
Herren Gud ska hjälpa mig, därför behöver jag inte skämmas, därför gör jag mitt ansikte hårt som sten. Jag vet att jag inte kommer på skam. Den som förklarar mig rättfärdig är nära. Vem vill då gå till rätta med mig? Låt oss träda fram tillsammans. Vem är min motpart? Låt honom komma fram till mig. Se, Herren Gud kommer att hjälpa mig. Vem ska då döma mig skyldig? De ska alla slitas ut som kläder, mal ska förtära dem. Vem bland er fruktar Herren och hör hans tjänares röst? Även om han vandrar i mörkret och inte ser någon ljusning, ska han förtrösta på Herrens namn och stödja sig på sin Gud. (enl. Folkbibeln)

Det finns mycket att lära och vi lär av varandra. 

 "Den som förklarar mig rättfärdig är nära." Det är väl Jesus det. 

(Newtons tredje lag - är det månne det som uttrycks i Bibeln med "Allt vad ni vill att människorna ska göra eder, det ska ni också göra för dem."?)

söndag 21 mars 2021

hittad


 "Allt som inte är stulet hittas."

Mattduken hittades nog i en låda som hade stått överst då jag lade dit den och hamnade underst i högen då högen flyttades. Det finns nog många mattväftslådor kvar att väva av. 

Högsängen vi flyttade ut syns på bilden till en del. Där såg jag också var min påse med klädnypor fortfarande hänger. Jag brukar nog ta in den till vintern, men....

Såg att det finns en första läsningen-text för måndagen också. Med rubriken "Femte söndagen i fastan"? Är det då söndag eller måndag? 

Nåja, men texten: 

Jes. 29:13–16

Herren sade: Detta folk nalkades mig med ord, deras läppar ärade mig, men deras hjärtan var långt ifrån mig, deras gudsfruktan var inlärda människobud. Därför skall jag än en gång slå detta folk med förundran genom förunderliga gärningar. Då är det slut med de visas  vishet, de förnuftigas förnuft är borta. Ve dem som i dolda djup vill gömma sina planer undan Herren och utför sina gärningar i mörkret, dem som säger: ”Ingen ser oss, ingen vet!” Ni vänder allting upp och ner! Är leran jämställd med krukmakaren? Skall verket säga om mästaren: ”Han har inte gjort mig”? Skall det som formats av lera säga om honom som formade det: ”Han kan ingenting”?

 

lördag 20 mars 2021

inte som på Strömsö

ser ut som att den ligger på golvet, men det är
faktiskt en sittbänk under
Tog ner ur vävstolen igen fyra mattdukar. Jeans-mattväften håller snart på att ta slut. 

Samtidigt som vi höll på att möblera om i hobbyrummet knöt jag upp den första mattduken och rullade ihop. Åtminstone som jag minns det. Men nu hittar jag den inte någonstans. Lade den på ett bra ställe, men var?

Händer oftare nuförtiden att jag tappar något och sen hittar jag det inte fast jag vet att det finns där någonstans. Det faller genom golvet. 

Den här som jag fotograferat är den andra som jag knöt upp. (Tycker inte det blir rätt färg på fotografiet.) Men här vet jag inte hur jag tänkt. Eller hur har jag inte sett att jag bytt färg mitt i allt. 

Om jag varit riktigt noga kunde jag ju ha tagit bort den felaktiga färgen och låtit duken bli kortare, men samtidigt så kan det ju få vara en påminnelse om att det inte alltid går som på Strömsö, men kan bli bra/duga ändå. Det blir ju mer personligt i alla fall.

Morgondagens första läsningen-text: 

1 Sam. 2:1-2, 6-9

Så bad Hanna: ”Mitt hjärta jublar över Herren, jag kan bära huvudet högt. Jag kan skratta åt mina fiender i glädje över att du räddat mig. Ingen är helig som Herren, det finns ingen utom du, ingen klippa är fast som vår Gud. Herren dödar och ger liv, leder ner i dödsriket och räddar därifrån. Herren gör fattig och han gör rik, han förnedrar och han upphöjer. Den hjälplöse reser han ur gruset, den fattige lyfter han ur dyn. Han ger dem rum bland furstar och låter dem trona på hedersplats. Ty jordens fästen tillhör Herren, på dem har han lagt jordens rund. Herren skyddar sina trognas steg, men de onda går under i mörkret, av egen kraft lyckas ingen.”

För att få hela historien bör man läsa både första och andra kapitlet. Och Samuel, barnet som Hanna fick efter att hon bett om ett barn och lovat barnet  åt Herren, blev viktig för hela Israels folk. Hanna fick den son hon bad om, men det var Gud som blev stor för henne.

"- av egen kraft lyckas ingen." 

Sen fick hon ytterligare tre söner och två döttrar.

lördag 13 mars 2021

kom och ät

För en gångs skull, jag brukar ju inte, har jag lagt något filter på bilden. Den blev så svartvit i kameran genom fönstret. Så det är en lögnbild egentligen?

Kameran ljuger ju inte brukar man tidigare säga, men det gör den nog - också utan filter. Som fotograf väljer man ju vad som visas och vad som inte visas. 

Hur som helst var kajorna hungriga. De tycker särskilt om talgbollarna, de går åt sig i ett nafs.  Kanske det inte var helt med dem i åtanke jag lagt ut fågelmaten, men...

Morgondagens första läsning-text: 

Jes. 55:1-3

Kom, alla ni som törstar, kom hit och få vatten, kom, även om ni inte har pengar! Förse er med säd, så att ni får äta! Kom och få säd utan pengar, vin och mjölk utan att betala! Varför lägger ni pengar på det som inte är bröd, er lön på sådant som inte mättar? Lyssna till mig, så får ni äta gott och njuta av feta rätter. Kom till mig och hör noga på, lyssna, så får ni liv. Jag sluter ett evigt förbund med er, den nåd jag visat David skall bestå.

Egentligen kunde jag ju ha lagt ut hela kapitlet, helt underbart kapitel är det. Läs det!

Vers 10-11 passar ihop med gårdagens inlägg:

Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit utan vattnar jorden så att den blir fruktbar och grönskar och ger säd till att så och bröd till att äta, så ska det vara med ordet som går ut från min mun. Det ska inte komma tillbaka till mig förgäves utan att ha gjort vad jag vill och utfört vad jag sänt det till. (enl. Folkbibeln)

 

fredag 12 mars 2021

vispredikan eller vis predikan?

Såg ett program någonstans, där en biskop uttryckte sig positivt om att hunden kommer till himlen. Han kunde inte föreställa sig en himmel utan hundar.

Nu minns jag inte hur frågan ställdes. För jag hade ju frågan ur visan i mitt huvud, så jag hörde den: Får man ta hunden med sig in i himlen? enligt Hasse Anderssons Änglahund

Och nej, det tror jag inte på. För allt vad jag lärt mig så kommer vi nakna hit till jorden och nakna ska vi gå härifrån. Enligt begravningsritualen. Det enda vi själv kan göra är att få Jesus som vän vid vår sida. Den dagen är det han och endast han som är vår tröst. (En annan sak är då om Jesus kan "klä ut sig" till hund för att hjälpa någon som behöver tröst?) *)

Frågan om man får ta hunden med sig in i himlen, gick i kors med en annan (äldre) sång i mitt huvud: 

Cornelius Vreeswijks En fattig trubadur.

Rikedomen smälter då bort (åsnebrygga till bilden) som snön i skogen då solens strålar börjar värma (vilket de inte gör än?)

(Psalmboksteologi kallas det för när vi gör teologi på psalmtexter, som ju inte alltid är så rätta heller. Än mindre då schlager- och vistexter.) 

I mina funderingar kom jag mig också via bibeln och hittade Predikarens ord (Pred. 5:17-19): 

Detta är vad jag insett: Det är gott och skönt att människan äter och dricker och ser det goda i sin möda när hon strävar under solen de levnadsdagar som Gud ger henne, för det är hennes del. Om Gud ger en människa rikedom och skatter och dessutom förmåga att njuta av det och ta ut sin del och finna glädje i sin möda, då är det en Guds gåva. För han tänker knappt på sina levnadsdagar, eftersom Gud håller honom upptagen med glädje i hjärtat.


*) Egentligen är det mer bibliskt att säga att Jesus kan använda en hund för att t.ex. trösta, liksom han använde Bileams åsna då Bilean inte ville göra som Gud ville.

lördag 6 mars 2021

rätt sällskap


Då barnbarnen är med kan också en gammal människa klättra på stenar - förhoppningsvis. 

(Fast egentligen, de som vandrade förbi på vägen tittade inte ens, de gick rakt fram med hörlurar på öronen - i en annan värld?)

Det var ju egentligen inte så mycket av klättrande, snön hade körts mot stenen och frusit till, så det var bara att vandra upp. 

Världen ser annorlunda ut då man kommer sig högre upp - och ser på den genom en rönn. 

Morgondagens första läsning-text: 

Jer. 7:23-26 

Det bud jag gav dem var detta: ”Lyssna till min röst, så ska jag vara er Gud och ni ska vara mitt folk. Vandra helt på den väg jag befaller er, så ska det gå väl för er.” Men de ville inte höra eller lyssna till mig, utan följde sina egna tankar och sitt onda, hårda hjärta. De vände ryggen till mig, inte ansiktet.

Från den dag era fäder drog ut ur Egyptens land ända till i dag har jag sänt alla mina tjänare profeterna till er, gång på gång har jag sänt dem. Men de ville inte höra eller lyssna till mig. De var upproriska och gjorde ännu mer ont än sina fäder. (enl. Folkbibeln)

Bibel 2000 hade i texten att de gick bakåt och inte framåt. Beskrivande nog det också. 

Min tanke gick till att om man vänder om verkar det som att man går framåt fast man egentligen går bakåt. Om jag gick baklänges på vägen, alltså gick bakåt bokstavligen, så borde jag nog också ha barnbarnen med tänker jag. Men skulle någon våga säga: Vänd om! ?

tisdag 2 mars 2021

läst

Jag är hemma på semester och ser mera av skavankerna i hemmet. 

Handtagen på hurtsen har länge varit sönder, och har inte alls stört mig, men nu kom jag mig för att göra något. För vad det är värt, men lite kul att använda det som finns i huset. Medaljongen är från en scarf som den föll från plötsligt - en länk brast. De gula pärlorna hittade jag i en burk med - ja, pärlor och sånt, egentligen sökte jag andra pärlor, men de hittade jag inte?

Och så har jag läst en bok. Passade på då det kom en sömnlös natt - igen. Sen kunde jag sova en stund igen. Biblioteksboken Döden och andra lyckliga slut av Melanie Cantor. Bakpå talades den om som en feelgood-bok. Och visst var den det. Men lite skruvad var den nog. 

En sak den vill säga var väl att alltid vara sann och säga vad man tycker och hur man tänker, så länge man lever. Och det kan komma oväntade vändningar....

Fick mig att tänka på denna:

Herre, Du vet bättre än jag själv att jag håller på att åldras, och att jag en dag ska vara gammal. Avhåll mig från den fatala tron, att jag måste yttra mig i alla ämnen och vid alla tillfällen. Befria mig från begäret att jag skall ordna upp alla människors angelägenheter. Gör mig tankfull men inte dyster, hjälpsam men inte beskäftig. Hjälp mig att inte repetera ändlösa detaljer, ge mig vingar som för mig till saken! Försegla mina läppar angående mina krämpor och besvär. De tilltar och det känns alltmer frestande att älta bekymren. Jag vågar inte be om ett förbättrat minne men jag ber om växande ödmjukhet och mindre tvärsäkerhet när mitt minne inte stämmer med andras. Lär mig den strålande läxan att jag tar fel ibland. Låt mig få bli någorlunda angenäm, jag vill inte vara något helgon, somliga helgon är så svåra att leva med. Men en sur åldring är något av kronan på djävulens verk. Ge mig förmågan att se det goda i oförutsedda sammanhang och att se talanger hos människor där man inte väntade sådant. Och käre Herre, gör mig vänlig, så att jag säger dem vad jag ser. Amen. (bön av en engelsk 1600-talsnunna i Wells Cathedral)

 Som jag hittade i ett gammalt inlägg