oväder eller väder

Fotot är från halvannan vecka sedan, solnedgång vid lotsstationen. Fin solnedgång för en oinvigd. 

Fast någon påpekade att det var tecken på kommande oväder. Och ja, det var det ju nog.

Läste på torsdagens Vbl (så länge på förhand börjar jag skriva inläggen, alltså jag läste idag då jag skriver, funderar och ändrar och publicerar sedan):

Under ett fotografi: Allt fler unga saknar framtidshopp....

Och om David Isaksson, 87 år, som sålt skor på torget i 60 år: - Min framtid är väldigt ljus. Jag är en kristen person och vet att det bara blir bättre.... (mycket positiv video i länken!)

Söndagens första läsningen-text: 

Hos. 11:1-4

När Israel var ung fick jag honom kär, och ut ur Egypten kallade jag min son.

Men ju mer man kallar dem, desto mer drar de sig undan. De offrar åt baalerna och tänder rökelse åt avgudabilderna. Ändå var det jag som lärde Efraim att gå och som tog dem i mina armar. Men de förstod inte att jag ville hela dem. Med lena band drog jag dem, med kärlekens band. Jag var för dem lik den som lättar oket över deras nackar, jag böjde mig ner till dem och gav dem mat. (enl. Folkbibeln)

Texten fortsätter förstås, t.ex. vers 9 enl. Folkbibeln: 

Jag vill inte utföra min brinnande vrede, jag vill inte ödelägga Efraim igen, för jag är Gud
och inte en människa.

Fick mej att tänka på KAJ:s låt Kom ti byin: "Du kan ta poitjin ur byin men it byin ur poitjin!” Alltså angående synden som inte släpper sitt tag.

Men långt efter Hosea kom Jesus och hans försoningsverk, så nu borde det gå....?

------------------

Dessutom har jag läst Axel Åhmans bok Klein, det exemplar som fanns på biblioteket. En bok med flera olika berättelser om situationer som fick någon att känna sig "klein", berättelser nästan från födseln till graven - nej arvsskiftet. En vanlig känsla nog för var man och kvinna tänker jag. Man kan känna sig påtrampad/bestulen på något eller så tänker man "Det har jag råd med". Också för påtramparen/tjuven/mobbaren finns förlåtelse om hen vill erkänna sin klenhet ...

                                                                                    Kanske det här blogginlägget (klick) har något att säga i ämnet också.

blomster

Någon på - ja var det nu fb eller instagram (?), talade om blommorna som spetsgardinerna längs våra vägar. Och jag tycker de är vackra så länge de blommar. 

Blommorna i burken vid trappan är i alla fall de som jag tyckt jag borde rensa bort där vi planterat andra buskar eller blommor, som ju också ska synas, men har en tendens att drunkna i prakten.

Finns nog ännu, men kanske de gör någon nytta också?

Den undre bilden är ett stånd med trädgårdshallon, syns det? 

Midsommardagens (lördagens) första läsningen-text: 

Jes. 40:1-8

Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Ge nytt mod åt Jerusalem, kungör att hennes träldom är över, att hennes skuld är sonad, att Herren straffat henne dubbelt för alla hennes synder.

En röst ropar: Bana väg för Herren genom öknen, gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud! Alla dalar skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Oländig mark skall jämnas och branter bli till slätt. Herrens härlighet skall uppenbaras, och alla människor skall se det. Herren har talat. 

En röst sade: Förkunna! Jag frågade: ”Vad skall jag förkunna?” Människan är som gräset, förgänglig som blomman på ängen. Gräset torkar, blomman vissnar, när Herrens vind går fram. Ja, folket är gräs. Gräset torkar, blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet.

Texten om att all dalar ska höjas och alla berg och höjder sänkas låter som en gigantisk plog eller harv/jordbävningar som är på kommande....?

----------------------

Två böcker som också kom hem från biblioteket var Ann-Helen Attianeses Post till Vintergatan och fortsättningen Vågbrytarna. Absolut inga feel good-böcker, avsmyckande av verkligheten var det någon som hade sagt. 

- Det behövs mycket tröst.... - men inte ur flaskan (säger hon som knaprar på mörk choklad som smärtstillande mot ryggont).

Sen hann jag också med en liten bok om förälskelse: Axel Åhmans Morris. Den gav ett leende på läpparna. 

                                                                                                Här (klick) finns också en omvälvande text och utläggning.

Och ja: Glad midsommar!

kana

Har tillbringat tid i en lekpark, där jag suttit många gånger förr för - ja över 20 år sen. Mycket har nog ändrat sen dess, men en rutchbana är kvar från förr. Måste ha varit väl gjord som hållit så länge. Träverket börjar nog se medfaret - men vackert - ut, men den fungerar än att klättra på och kanan är fin. 

Söndagens första läsningen-text (en av dem): 

Dan. 5:1-9, 13-17, 25-30

Kung Belshassar gav ett stort gästabud för sina tusen stormän och drack vin med dem. Under dryckeslaget befallde Belshassar att man skulle hämta de kärl av guld och silver som hans far Nebukadnessar hade fört bort från templet i Jerusalem; han själv och hans stormän, hans gemåler och konkubiner skulle dricka ur dem. Då hämtade man guldkärlen och silverkärlen som förts bort från templet i Jerusalem, och kungen och hans stormän, gemåler och konkubiner drack ur dem, och medan de drack vinet prisade de sina gudar av guld och silver, koppar och järn, trä och sten. 

Plötsligt syntes fingrarna av en människohand som skrev på kungapalatsets vitkalkade vägg, invid lampstället. Kungen följde med blicken handen som skrev; han bleknade, fylld av onda aningar, han miste all kraft och benen skakade. Han ropade att man skulle hämta in besvärjarna, stjärntydarna och teckentydarna. Och kungen sade till de visa i Babylon: ”Den som kan läsa denna skrift och tyda den för mig skall kläs i purpur, få en gyllene kedja om halsen och bli den tredje i riket.” Så kom kungens alla visa dit, men de kunde inte läsa skriften och inte tyda den för honom. Då stod kung Belshassar där skräckslagen och blek, och hans stormän var förvirrade. 

Daniel hämtades till kungen, och denne sade: ”Du är alltså Daniel, en av de fångna judarna som min far kungen lät föra bort från Juda? Jag har hört sägas att du har gudomlig ande i dig och har gett prov på djupa insikter och stor vishet. Nu har jag de visa och besvärjarna här hos mig för att läsa denna skrift och tyda den, men de kan inte ge mig någon förklaring. Jag har hört att du kan ge tydningar och lösa svåra problem. Om du nu kan läsa skriften och säga mig vad den betyder skall du kläs i purpur, få en gyllene kedja om halsen och bli den tredje i riket.” 

Då svarade Daniel: ”Behåll dina gåvor, belöningar kan du ge åt andra. Men skriften skall jag läsa och uttydningen skall jag ge dig. Skriften lyder: Mene mene tekel ufarsin. Och så skall orden tydas: Mene – Gud har räknat ditt rikes dagar och gjort slut på det. Tekel – du är vägd på en våg och befunnen för lätt. Peres – ditt rike har delats och givits åt meder och perser.” 

Då befallde Belshassar att Daniel skulle kläs i purpur, få en gyllene kedja om halsen och utropas till den tredje i riket. Samma natt mördades Belshassar, kaldeernas kung.

 "Vägd på en våg och befunnen för lätt" är inte något positivt, inte då och inte nu heller - egentligen. 

--------

Har läst böcker också: 

Väinö Linnas: Söner av ett folk. Så nu är trilogin läst. Och det var nog en tung bok - innehållsmässigt. Då barnbarnet (2 år) låg och låtsades läsa boken, hann jag tänka att språket nog inte var barnvänligt, men den tiden lät det nog så när bönder och torpare talade. Hörs nog sånt ännu också i vissa kretsar.

Sen kom jag mig till biblioteket och hittade Ann-Helen Attianeses bok: när går nästa plan till himmelriket. Som jag upplevde den en poesibok om tillvarons kamp. Lite som Väinö LInnas Söner av ett folk, men med mycket vackrare ord och kanske mer tillämpbar i nutiden. Jag blev positivt överraskad.

Dessutom hittade jag på biblioteket Långt bortifrån och alldeles för nära inpå av Kaj Kull. En deckarroman, sådana brukar jag inte läsa, men den här gick nog bra för sig. Möjligt scenario när det kanar iväg för långt.

bot

Äntligen har jag fått planterat om mina gamla pelargonor? De verkade inte må så bra efter vintern, men kanske de tar sig. Eller så börjar de bli gamla, för jag vet inte vad som räknas som normal levnadstid för pelargonor. Men så länge det finns liv så finns det hopp, sägs det. 

Kinarosen har också fått flytta ut. Ifjol klippte vi ner busken som jag brukar ställa den bredvid. Så nu ser den ut så här. Frisk och blommande på skuggsidan och på solsidan bränd. Men den brukar ta sig, så jag hoppas.....

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 6:1-8 (9-10) 

Året då kung Ussia dog såg jag Herren sitta på en hög och upphöjd tron, och släpet på hans mantel uppfyllde templet. Serafer stod ovanför honom, var och en hade sex vingar: Med två täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de. Och den ene ropade till den andre: "Helig, helig, helig är Herren Sebaot! Hela jorden är full av hans härlighet."

Rösten från den som ropade fick dörrposterna och trösklarna att skaka, och huset fylldes av rök. Då sade jag: "Ve mig, jag förgås! För jag är en man med orena läppar och jag bor bland ett folk med orena läppar, och mina ögon har sett Kungen, Herren Sebaot."

Då flög en av seraferna fram till mig. I hans hand var ett glödande kol som han hade tagit från altaret med en tång. Med det rörde han vid min mun och sade:  "När detta har rört vid dina läppar är din skuld borttagen och din synd försonad.

Och jag hörde Herrens röst. Han sade: "Vem ska jag sända? Och vem vill vara vår budbärare?" Då sade jag: "Här är jag, sänd mig!" Han sade: "Gå och säg till detta folk: "Ni ska höra och höra men inte förstå, och ni ska se och se men inte fatta.  Förhärda detta folks hjärta, gör deras öron döva och deras ögon blinda, så att de inte ser med sina ögon eller hör med sina öron eller förstår med sitt hjärta och vänder om och blir botade." (enl. Folkbibeln, vet inte varför verserna 9-10 är inom parentes?, här är dom med i alla fall.)

Seraferna täcker sina ansikten då de står så nära Herren, enl. Wikipedia.

Hur gjorde Jesaja då, då han skulle "förhärda detta folks hjärta"? Jesaja-boken är väl den bok där det finns flest profetior om Jesus/Messias...

...men det behövs omvändelse för att bli botad?.

kra

Bilden föreställer Kråkan och Kvack som försöker samtala. 

Eller jag vet ju inte vad de heter egentligen, jag förstår ju inte vad de säger. Förstår de varandra?

Egentligen säger de väl ingenting heller eftersom de är mjukisdjur. Men man kan ju låssas. 

Det finns gammaltestamentliga texter också för veckan efter pingst, bl.a.: 

1 Mos. 11:1-9

Hela jorden hade samma språk och samma ord. När människorna flyttade österut fann de en dal i Shinar där de bosatte sig. ”Nu skall vi slå tegel och bränna det”, sade de till varandra. De använde tegel som byggsten, och som murbruk använde de beck. De sade: ”Låt oss bygga en stad, med ett torn som når ända upp i himlen. Vårt namn blir känt, och vi slipper vara skingrade över hela jorden.”
Då steg Herren ner för att se staden och tornet som människorna byggde. Herren sade: ”De är ett enda folk och har alla samma språk. Detta är bara början. Nu är ingenting omöjligt för dem, vad de än föresätter sig. Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.” Och Herren skingrade dem från denna plats ut över hela jorden, och de slutade att bygga på staden. Därför kallas den Babel, ty där skapade Herren språkförbistringen på jorden, och därifrån skingrade han människorna ut över hela jorden.

Det är så att säga anti-pingst, men pingsten kom långt senare. På den första pingsten talade lärjungarna så att alla förstod vad de sade varifrån de än kom och vilket språk de än talade, de hörde deras tal på sitt eget språk. Här i Moseboken var det tvärtom. 

Jag skrev om kattass i förra inlägget då jag egentligen menade kattfot, det är lite förvirrande nog. 

 

Vi hade gäster i helgen och en av dem frågade vad det var bakom en säng, där jag hade en nedmonterad vävstol. Vet inte om den frågande ungdomen alls har något hum om vad vävning är, men det blev inte bättre tyvärr då jag i stället för vävstol talade om väv, som ju är det som kommer ur vävstolen när den är i bruk. Dessutom syntes ju inte stavningen i mitt tal, hon kanske uppfattade det som vev. Inte alls lyckat, förlåt mitt slarv. Det är ju inte helt lätt att se hur en vävstol fungerar då den är nedmonterad. 

Men det är lite likadant med textens del om att slå tegel. Åtminstone förr hette det så. Får man slå tegel, kunde jag tänka mig att ungdom av idag skulle tänka? Rep verkar det också att man slår eftersom det heter repslagare.

Det är bättre i skriven text, t.ex. på bloggen, då man kan gå tillbaka och rätta efter ett otal genomläsningar. (Och ändå blir det fel ibland.) Men jag vet ju inte om någon förstår vad jag skriver heller, sällan är det kommentarer om än några har kommit andra vägar än via bloggen.

kattfot

I mitt huvud är blomman på bilden kattass - alltså katt-tass. För katter har ju tassar inte fötter. Men kattfot heter den på riktigt. 

Den har kommit sig in på vår gräsmatta och jag är så glad åt den. Det kommer små rundlar med blommor och en bit bort en till, precis som stora spår efter kattassar. Och nästa sommar finns de på en annan plats. De så att säga vandrar/rör på sig. 

Pingstdagens första läsningen-text: 

Hes. 36:24-28

Jag skall hämta er hos de främmande folken, samla in er från alla länder och föra er till ert eget land. Sedan skall jag bestänka er med rent vatten och göra er rena. Ni har orenat er med alla era avgudabilder, men jag skall göra er rena. Jag skall ge er ett nytt hjärta och fylla er med en ny ande. Jag skall ta bort stenhjärtat ur kroppen på er och ge er ett hjärta av kött. Med min egen ande skall jag fylla er. Jag skall se till att ni följer mina bud och håller er till mina stadgar och lever efter dem. Ni skall få bo i det land jag gav era fäder. Så skall ni vara mitt folk, och jag skall vara er Gud.

 

- Varför kommer jag att tänka på de robotar som man håller på att utveckla åt åldringar, så de har någon att prata med, då jag tänker på ordet stenhjärta? Alltså det är nog mänskliga stenhjärtan det är frågan om i bibeltexten.

amen

Lördagens, pingstaftonens första läsningen-text: 

Jes. 59:20-21 

Återlösaren ska komma till Sion och till dem i Jakob som vänder om från sitt uppror, säger Herren. Detta är mitt förbund med dem, säger Herren: Min Ande som är över dig och mina ord som jag har lagt i din mun ska inte vika ur din mun eller ur dina barns eller barnbarns mun, från nu och till evig tid, säger Herren. (enl. Folkbibeln)

Hela Jesaja-kapitlet är nog värt att läsas, dess rubrik är: Synd, bekännelse och frälsning. Det som kristendomen bygger på. Det skrevs långt innan Jesu tid, men talar om honom som återlösaren, som ska komma och sona allas synder.

Nu har här firats pensionering - minsann. Jag måste börja tro på det....

Förutom uppvaktning och pensionskaffe på jobbet, så har  barnen och barnbarnen, alla förutom ett som var på klassresa, uppvaktat och ännu rymts i huset, till glädje. 

Man är tacksam och säger Amen! (= må det så ske!) till dagens första läsningen-texts sista mening.

Man kan undra - är det min farmors förböner som har bidragit till att jag är där jag är nu....?