Blommorna i burken vid trappan är i alla fall de som jag tyckt jag borde rensa bort där vi planterat andra buskar eller blommor, som ju också ska synas, men har en tendens att drunkna i prakten.
Finns nog ännu, men kanske de gör någon nytta också?
Den undre bilden är ett stånd med trädgårdshallon, syns det?
Midsommardagens (lördagens) första läsningen-text:
Jes. 40:1-8
Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Ge nytt mod åt Jerusalem, kungör att hennes träldom är över, att hennes skuld är sonad, att Herren straffat henne dubbelt för alla hennes synder.
En röst ropar: Bana väg för Herren genom öknen, gör en jämn väg i ödemarken för vår Gud! Alla dalar skall höjas, alla berg och höjder sänkas. Oländig mark skall jämnas och branter bli till slätt. Herrens härlighet skall uppenbaras, och alla människor skall se det. Herren har talat.
En röst sade: Förkunna! Jag frågade: ”Vad skall jag förkunna?” Människan är som gräset, förgänglig som blomman på ängen. Gräset torkar, blomman vissnar, när Herrens vind går fram. Ja, folket är gräs. Gräset torkar, blomman vissnar, men vår Guds ord består i evighet.
Texten om att all dalar ska höjas och alla berg och höjder sänkas låter som en gigantisk plog eller harv/jordbävningar som är på kommande....?
----------------------
Två böcker som också kom hem från biblioteket var Ann-Helen Attianeses Post till Vintergatan och fortsättningen Vågbrytarna. Absolut inga feel good-böcker, avsmyckande av verkligheten var det någon som hade sagt.
- Det behövs mycket tröst.... - men inte ur flaskan (säger hon som knaprar på mörk choklad som smärtstillande mot ryggont).
Sen hann jag också med en liten bok om förälskelse: Axel Åhmans Morris. Den gav ett leende på läpparna.
Här (klick) finns också en omvälvande text och utläggning.
Och ja: Glad midsommar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar