i och ur källaren

källarvy

Det blev en fullspikad ledig dag igår. Började med att sila lingonsaften och blanda i det myckna sockret och lägga på flaskor. Sen sattes de i vår källare. 

Därifrån ska de sen plockas en och en och ibland två under vintern som kommer. 

Sen tog vi en tur med husbilen till staden norrut. Vi hade ärende dit. Efteråt tog vi natten vid fiskehamnen. 

Hösten är i sin finaste skrud. Såg inte såå mycket trädfällning heller där vi körde. 

Morgondagens evangelietext var en lång en - och märklig:

vy från husbilsfönstret

 Joh. 11:21-29 (30-31) 32-45

Marta sade till Jesus: ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött. Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om.” Jesus sade: ”Din bror kommer att uppstå.” Marta svarade: ”Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen.” Då sade Jesus till henne: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?” Hon svarade: ”Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen.”
Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: ”Mästaren är här och kallar på dig.” När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom.
(Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom. Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där.)
När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: ”Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.” När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta, och han frågade: ”Var har ni lagt honom?” De sade: ”Herre, kom och se.” Jesus föll i gråt. Då sade judarna: ”Se, hur mycket han höll av honom.” Men några av dem sade: ”Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?” Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen. Jesus sade: ”Ta bort stenen.” Den dödes syster Marta sade då: ”Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar.” Jesus sade till henne: ”Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: ”Fader, jag tackar dig för att du har hört mig. Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig.” Sedan ropade han med hög röst: ”Lasaros, kom ut.” Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: ”Gör honom fri och låt honom gå.”
Många av judarna, de som hade gått ut till Maria och sett vad Jesus gjorde, kom till tro på honom.

 "Gör honom fri och låt honom gå."

att uppleva älgflugor

Har läst och återlämnat till biblioteket en bok: Hazel Gaynors Fyrvaktarens dotter. Läsvärd nog. 

Lite hur stormar i livet kan leda livet i nya banor. 

Själv upplever jag stormar hellre på land än ute till havs. 

Stormen Aila tog halva av en stor fin gran på vår gård, se bilden. Men ingen elkabel var i vägen för dess fall. Däremot vid nästa större vindpust från annat håll, så skulle förmodligen resterande gran falla åt det håll där det finns en elledning. Så nu är den också borta. 

 Vad ska jag nu vila ögonen på vid köksbordet?

Var ute och inspekterade en annan skog i går för att se hur det gått där. Nog en del fallna träd där också, men inte alltför många. 

Efteråt gick kvällen åt att plocka älgflugor ur kalufsen - ett dussintal. 

Idag efter dusch och hälsosysterbesök hoppas jag att den jag hittade var den sista av det slaget. Alltså var gömmer de sig? Den hade klarat av schamponering, balsam och dusch och nu började den sprattla till och söka sig vidare.

ett är nödvändigt

Före stormen Aila gick vi på Herrgårdsleden och hittade en trollslända, som försökte värma sig i solen. Den var helt nöjd att komma upp i den varma handen och ville inte därifrån sen. 

Nu är Herrgårdsleden stängd, eftersom det inte syns någon led där mera, när så många träd har lagt sig till vila på den under stormen. 

"Hemma på våran gård" har bara ett halvt träd fallit plus en massa kvistar ur gårdspilen. Granen som delat sig i två stammar, tappade ena halvan, den ser nu lite gles ut, men står ju ännu kvar. Vi får se vad det blir....

Pilens grenar är fortfarande på gräsmattan och här sitter jag....!

Morgondagens evangelietext: 

Luk. 10:38–42

Medan de var på väg gick Jesus in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: ”Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till.” Herren svarade henne: ”Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det skall inte tas ifrån henne.”

                                                                                                       Öppna dina knutna händer (psb 892)

visst finns de

Inte Betesdadammen utan Kyro älv,
men kan nog finnas änglar  där också

Hemkommen från en barnvälsignelse är huvudet fullt av intryck. 

Det är välsignat att få välsigna ett barn. Minns att själv när barnen var nya, så ville jag ha Guds hjälp att ta hand om dem. Jag tänker att han gjorde nog det. 

Läste texten där från Mark. 10:13-16. Låt barnen komma till mig - texten. Också fastän barnen är bråkiga, ljudliga och i vägen, så fick de komma. Vi, lite större, som ju ska ta emot Guds rike som barn, får också komma trots att vi är bråkiga, ljudliga och i vägen ibland. 

Morgondagens evangelietext: 

Joh. 5:1-15

Vid en av judarnas högtider gick Jesus upp till Jerusalem. Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: ”Vill du bli frisk?” Den sjuke svarade: ”Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig.” Jesus sade till honom: ”Stig upp, ta din bädd och gå.” Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.
Men det var sabbat den dagen, och judarna sade till honom som hade blivit botad: ”Det är sabbat. Du får inte bära på din bädd.” Han svarade: ”Den som gjorde mig frisk sade åt mig att ta min bädd och gå.” De frågade: ”Vem var det som sade åt dig att ta den och gå?” Han som hade botats visste inte vem det var, för Jesus hade dragit sig undan eftersom det var mycket folk på platsen. Efteråt fann Jesus honom i templet och sade till honom: ”Du har blivit frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre.” Mannen gick då och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk.

Det sades att en ängel steg ner i Betesdadammen ibland och rörde upp vattnet, den förste som då steg ner i vattnet blev frisk från sin sjukdom.  

Här (klick) funderas också på vad som är vad....

                                                                                                                Agnus Dei

 

det är dags

nu finns lingon i skogen om någon vill ha

Det är den här tiden nu. Lite lingonsylt vill jag att det ska finnas. Ibland vill jag ha, ibland inte. Jag brukar ta latmansvägen och frysa in sylten. Fast nu börjar nog frysen bli ganska full redan...

Morgondagens text: 

Matt. 5:43-48

Jesus sade:
”Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.”

 På en blogg här (klick) talas om tystnaden som fiende, medan man uppfattar att facebook är en fiende där till tystnaden. Enligt texten ovan är det fienderna man ska älska...?

Men långt är det nog till fullkomligheten....

arv eller miljö

Jag kom mig till biblioteket på en cykeltur och hittade bl.a. Ann-Luise Bertells bok Vänd om min längtan. Så nu är den läst. 

Precis som förra boken jag läste är det kvinnoliv som beskrivs - som jag uppfattade det. Inte alltid så trevligt, fast det kändes som att det var nästan bara de tråkiga bitarna som det skrevs om. 

Fast också lite det där om hur vi påverkar varandra.

Läste en blogg (klick) som lite tangerade detta plus en massa funderande hit och dit (det var ett långt inlägg). Intressanta funderingar. 

Bilden är av vår pelarasp. Växer som sådan rakt upp utan några avstickande kvistar hit och dit. 

Liksom aspar gör så skickar den upp många rotskott, men min undring är: Blir de då också pelaraspar, eller är det vanliga aspar? Hur djupt sitter pelaraspgenerna?

Hur mycket är det miljöpåverkan som styr vad vårt liv blir till och hur mycket är det arv, generna efter far och mor?

Min fundering gäller också förbön, hur mycket påverkar det vad mitt liv blivit till, då jag vet att det fanns bedjande mänskor bland mina förfäder? Det finns mycket att vara tacksam över...

var stilla hjärta - orden bullra bara...

en salig blandning - i alla fall är jag glad åt den

Av någon orsak - igen - så vaknade jag alltför tidigt. Men jag hörde redan i sängen Vasabladsutdelarens bil knastra i gruset utanför. Så Vasabladet hade kommit. 

Tack till utdelaren, då han faktiskt kör så försiktigt (har han månne elbil?), så det är bara hjulens knaster mot gruset som hörs. Det kunde ju ha varit en ungdom med full dunkadunka-musik i bilen och rivstarter...

Läste i Vbl om lungläkaren som ville ha tystnad i alla officiella rum. 

Jag började fundera. Hur skulle det se ut på pubar, restauranger. Folk som sitter/står helt tysta. På biblioteken skulle det inte vara så stor skillnad. 

Skulle säkert finnas elektroniska lösningar också på det. Sitta och knapra på en padda och samtala via den? Fast det fick ju inte bli för roligt, så att man måste skratta, jag tänker att då skulle också virus spridas.

I alla fall kom jag att tänka på evangelietexten för i morgon: 

Matt. 12:33-37

Jesus säger:
”Antingen får ni säga att trädet är bra och frukten bra, eller att trädet är dåligt och frukten dålig; på frukten känner man trädet. Huggormsyngel, hur skulle ni kunna säga något gott, ni som är onda? Munnen säger vad hjärtat är fullt av. En god människa tar fram det som är gott ur sitt goda förråd, och en ond människa tar fram det som är ont ur sitt onda förråd. Men jag säger er att varje onyttigt ord som människorna yttrar skall de få svara för på domens dag. Efter dina ord skall du frias, och efter dina ord skall du fällas.”

Egentligen skulle jag ju ha varit tyst, om jag tänker på vad orden säger. Är det jag säger nödvändigt?

Men i alla fall: Be kan man göra också utan att öppna munnen - i sitt inre.

                                                                                                         Jesus är min vän, den bäste

liv och

 

 

 En loppisbok har blivit läst: Doris Lessings Gräset sjunger. 

Jag hade aldrig hört om Doris Lessing, men Wikipedia vet (?) Hon lär vara Nobelpristagare i litteratur 2007. Det var titeln Gräset sjunger som fick mig att titta lite till på boken, och för 20 cent så.....

Boken är författarens debutbok och börjar med ett mord, sen får man följa med hur det blev så. Mycket intressanta personporträtt från en svunnen tid. Boken är utgiven 1950. 

Fick mig nog att fundera en hel del. 

Dessutom lyssnar jag på gamla Tack och lov-radioprogram på Arenan. Bl.a. Över floden. 

Som ju bl.a. handlar om att vi ska en gång gå över floden eller att livet tar förr eller senare slut. Det där enda som är säkert.

Det kan gå fort, enkelt, men ofta betyder det skröplighet, sjukdom, mycket tråkigheter egentligen. Finns det inte något sätt man kunde lära sig hur man ska klara av det med flaggan i topp eller åtminstone någotsånär gott humör?

Sångerna i Tack och lov-programmet handlar just om sånt och är så positiva, men de hörs inte så ofta nuförtiden. Borde inte glömmas bort i nuläget.

Busken på bilden växer varje sommar upp från roten och blir ganska stor. Så blommorna - vad de nu  heter? - har inte stor chans att synas mitt i busken, men om man ser något orange i busken och lyfter lite på buskens kvistar så finns de där. Bara man vet var man ska leta....

i vingården

 Morgonen började med ett morgondopp - vid "vår strand" igen. Kvällens dopp var väldigt skön, inte så stora vågor då som senast. Morgonens dopp var lite kyligt, men också skönt - sen efteråt. 

Morgondagens text: 

 

Matt. 21:28-32

Jesus sade till översteprästerna och folkets äldste:
”Vad säger ni om det här: En man hade två söner. Han vände sig till den ene och sade: ’Min son, gå ut och arbeta i vingården i dag.’ Han svarade: ’Nej, det vill jag inte’, men sedan ångrade han sig och gick.
Mannen vände sig till den andre och sade samma sak. Han svarade: ’Jag skall gå, herre’, men han gick inte. Vilken av de båda gjorde som fadern ville? ”De svarade: ”Den förste.”
Då sade Jesus till dem: ”Sannerligen, tullindrivare och horor skall komma före er till Guds rike. Johannes kom och han visade er vägen till rättfärdighet, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och hororna trodde på honom, och ni såg det, men inte heller då ångrade ni er och trodde på honom.”

vingården större än man tror?

vinden blåser vart den vill

Meteorologerna hade lovat vackert och varmt väder så vi tog husbilen till "vår strand". (Det har blivit några gånger faktiskt.) Det var lite blåsigt, men vattnet var varmt igår.

Jag har aldrig tyckt om att simma i vågor, vad jag minns. Det är lite spännande, man vet ju inte vart det skulle bära iväg. Det var faktiskt så att jag inte vågade släppa taget med fötterna. Så jag var inte längre ut än att jag bottnade och det är ganska långt ändå att gå på den här stranden . När vågorna bröts så fick man sig en dusch. Det är mycket kraft i vågorna. 

Dagens evangelietext: 

Luk. 4:23-30

Jesus sade till dem som hade samlats i Nasarets synagoga:
”Snart kommer ni med talesättet: Läkare, bota dig själv! och säger: Allt som vi har hört att du har gjort i Kafarnaum, gör det här i din hemstad också.”
Sedan sade han: ”Sannerligen, ingen profet blir erkänd i sin hemstad. Jag försäkrar: det fanns många änkor i Israel på Elias tid, när himlen inte gav regn på tre och ett halvt år och det blev svår hungersnöd i hela landet. Ändå sändes Elia inte till någon av dem utan till en änka i Sarefat nära Sidon. Och det fanns många spetälska i Israel på profeten Elishas tid, och ändå blev ingen av dem botad, däremot syriern Naaman.” Alla i synagogan blev ursinniga när de hörde detta, de sprang upp och drev honom ut ur staden och förde honom fram till branten av det berg som staden låg på för att störta ner honom. Men han gick rakt igenom folkhopen och fortsatte sin väg.

Mänskorna bildade en våg, som förde Jesus ut till branten av ett berg, för att störta ner honom. Fast han var ju den som kunde säga till vågorna: Tig, var stilla! och de måste lyda. 

Söndagsmorgonen kändes så kall, så då blev det inget bad, knappt så man kom sig ut i blåsten (hade nog för tunna kläder på/med).

                                                                   När det stormar, när det stormar....(fast de har ändrat rörelserna från då mina barn var små)

(Ps. Jag har ju läst en bok också: Tom Clancy: Presidentens order, Del 1)