bilden

Jag somnade till predikan (från radio Vega) och vaknade till Naturväktarna.

Dagens texter (från evl.fi) handlar mycket om att söka Herren. Kan nog sammanfattas i ordet:

Sök Herren medan han låter
sig finnas,
åkalla honom medan han är nära.

(Jes. 55:6)

Om än man ser himlen i bilden bredvid, så är det nog lättare att få klar bild av den om man riktar sig ditåt direkt istället för spegelbilden i vattnet.

Och nu får jag nog släcka ner då åskan börjar dåna....

det var det

Vi kom oss på en husbilsresa och vädret gjorde att vi började vid Storsand med kvällsdopp, natt och morgondopp innan vi fortsatte färden. Det positiva med Storsand är ju det fantastiskt fina vattnet - havsvatten och den långa långgrunda stranden, så man får både motion innan man kommer sig ut på sådant vattendjup att man kan simma. Sedan får man motion igen då man ska opp tillbaka.

Kyrkan på lägerområdet Klippan är fin. Jag måste kolla upp vem som var arkitekt för skapelsen, det var Hans Nordman.  Den sticker inte ut mycket, men står stadigt på klippan.

Sen fortsatte vi vår färd med många stoppar vid vatten, vid en del ställen kunde vi simma, andra tittade vi bara.

En del byggnader, som såg ut som kyrkor visade sig vara silon, stora sådana.

Andra stora byggnader var tempel gjorda för köpenskap. Där gick vi och kollade igenom utbudet och något var det nog som fastnade i handen och hamnade i kärran. Vi försökte också köpa en timmermanspenna (bilden), men det gick inte så bra att skriva med den.

Positivt med det templet var nog att där fanns mycket expediter, ovanligt mycket.

Men jag var glad då jag slapp någotsånär helskinnad ut...

 Mera vatten, lite korvgrillning på ett ställe.

Mest av allt såg vi asfaltvägar och grusvägar och massor med bilar i olika storlekar på vår resa, men de gör sig inte så bra på bild.....

Sen avslutade vi med simning i Orisberg innan vi körde hem igen.

"Silmäisi eteen, Jeesus" kunde man läsa på porten till lägerområdet.

en oläst bok

finns visdomen kvar, då ingen öppnat boken?

Till semestern hör ju också läsning av något slag. Nu har det inte blivit särskilt mycket extra läst. Jag fortsätter bara med min vana att läsa innan jag somnar och somnar jag fort blir det inte så mycket.

Av någon orsak har jag kommit in på historiska skildringar, Jag har kämpat med Sven Stolpes Jeanne d'Arc (jag vet inte vem som vann, jag eller Sven Stolpe). Emellan tog jag en lite lättare Sven Stolpe--bok Döbeln. Dessutom en ännu lättare läst bok Helmer Furuholms Kolportören (den var inte historisk). Böckerna hade bara råkat komma till vårt hus.

Jag är egentligen ingen vän av historiska böcker. Men av någon anledning...

De som skriver historia kan lägga in mycket extra i sina berättelser, som man egentligen inte vet om det alls stämmer, men som behövs för att få det till en berättelse. Hurudana var de egentligen som människor de som de skriver om? De som berättar lägger sina funderingar i våra huvuden.

Det sägs att vinnarna skriver historien, och så är det väl, men är den sann historien?

I de stora dragen måste historikerna nog hålla sig till sanningen, men i de små detaljerna, orsakerna osv.?

Och i det dagliga/vanliga livet kan jag tänka mig att det är de som pratar mest/skriver mest/propagerar (!) mest, som får sin åsikt att höras och då också någon tror på.  Så - vad är sanning, kan man fråga sig? Det var visst någon som sagt det också förr....

Under vår semesterresa hittade jag på ett loppis (det finns numera en hel del sådana) en obruten bok (heter det så?), åtminstone var den osprättad. Nu är den sprättad, det kändes lite onödigt att ha en osprättad bok i bokhyllan (som vi ju inte har). Kanske den blir läst också någongång, den heter Kinesisk visdom av Lin Yutang. Det som jag kunde läsa såg märkligt ut.....

guld och gröna skogar

Vad jag minns kallade vi dem blåpojkar - blågull säger Floran i färg.

Dagens text är från Luk. 16:1-9 och slutar med texten:

Och Herren berömde den ohederlige förvaltaren för att han hade handlat klokt. ”Denna världens människor beter sig klokare mot sina egna än ljusets människor gör. Ja, jag säger er: använd den ohederliga mammon till att skaffa er vänner som tar emot er i evighetens hyddor när mammon lämnar er i sticket.”

Det är en text som brukar ge myror i huvudet. Min fundering idag är att man måste fråga sig: Vilka är vännerna som ska kunna ta emot oss i evighetens hyddor? och som vi ska slösa pengarna på?

Den orättrådige förvaltaren hörde till världens mänskor - han hjälpte sina egna att få mindre skulder, för att de skulle gilla (?) honom.

Ljusets barn är väl i detta fall judarna, de som tagit emot ljuset (?) De som, om jag förstått det rätt, hade satt på extra i/ökat på summan på skuldebrevet då ju Gud hade stipulerat att på det sjunde året, jubelåret, skulle skulder efterskänkas, så de säkert skulle få sitt.

Som sagt - en fundering.

Att jag var till gravgården igår och fyllde på lite med blommor tror jag inte har något med saken att göra.

brinner ljuset upp eller ner?

En av mina vänner på facebook hade fått frågan "Vad brinner du för?" och ställde den vidare.

Av någon orsak fick det mig att tänka på våra vänner larverna (jag berättade om de glittriga för något inlägg sedan) och deras olika skeden i livet.

Nu vet jag ju inte om jag vet, men jag tänker mig att på nässlorna är de hemma i barndomshemmet, sen ska de ut på vandring.

Sen plötsligt får de bråttom att hitta en plats att hänga sig på, lagom skyddad för yttre påverkan. Sen kan de hänga, somliga länge, flera dagar, andra hinner bara sätta fast sig så börjar de puppa till sig.

Och det är så långt som vi har kommit nu. Vi har några puppor under takkanten ute som hänger som gröna torra blad. Som döda tycker vi kanske, men någonsorts insekt störde en av pupporna och plötsligt snurrade den väldigt för att jaga bort kräket.

En av larverna hade hängt sig under en plåtkant. Plötsligt då jag sitter och klipper mattrasor i gungan hör tick-tock-tick-tick, inte så jämnt som en klocka, men nästan och länge. Det var en puppa som krängde och svängde av någon anledning och knackade mot plåtkanten.

Nu väntar vi med spänning på vad som händer sen - om vi också får följa med öppnandet av pupporna.

Det finns tid för arbete och det finns tid för vila.

Undrar vad frågeställaren skulle ha sagt om man skulle ha svarat att just nu brinner jag för jagandet av Pokemon-figurer? 
Vilket säkert också kan vara kul, men jag har inte möjligheten och vet knappt hur en Pokemon-figur ser ut, våra barn var redan stora då de kom, kanske är det en sån som hänger under taket?

tanken bakom

morsdagsros

 "En ros är en ros är en ros" lär någon ha sagt. Och jag vet inte vad hon menade med det.

Det finns ju så många rosor, väldigt olika till sin natur.

Om frågan i ett korsord är ros, så blir oftast svaret eka.

För att inte tala om ros som sjukdom, inte trevligt alls lär det vara. Jag har tackolov inte behövt känna hur det känns.

näckros

Buskrosor finns det nog här hos oss, och numera också en klängros, den till vänster.

Näckrosen kom opp i barnahand från stranden idag och gör sig inte så bra i vas. Men en stund är den fin och på fotografi nästan hur länge som helst.

maskros (gammal bild)

Jag tittade i förrådet och förde några på auktion inropade saker dit för att vänta på användning och då hittade jag en ros, plastsådan, som jag kom på att pryda lekstugefönstret med. Den flyttade sedan i en barnahand till ett nytt ställe och jag letade efter en annan plastblomma att sätta dit, hittade en rosenbukett också i plast (av någon orsak finns det många plastblommor i mitt förråd), allså en blomkvast. Den blev i sonsonens hand till bara en kvast och han använde den till att sopa lekstugan med...

Fungerade kanske nog som sådan också.

huggsexa?

G

Jesus sade till sina lärjungar: ”Akta er för de falska profeterna, som kommer till er förklädda till får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Plockar man kanske druvor på törnen eller fikon på tistlar? Så bär varje gott träd bra frukt, men ett uselt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett uselt träd bära bra frukt. Varje träd som inte bär bra frukt huggs ner och kastas i elden. På deras frukt skall ni alltså känna igen dem.
Inte alla som säger ’Herre, herre’ till mig skall komma in i himmelriket, utan bara de som gör min himmelske faders vilja. På den dagen skall många säga till mig: ’Herre, herre, har vi inte profeterat i ditt namn och gjort många underverk i ditt namn?’ Då skall jag säga dem som det är: ’Jag känner er inte. Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare!’” (Matt. 7:15-23)

Alltså: Dagens evangelium, det glada budskapet,slutar med orden: Försvinn härifrån, ni ondskans hantlangare! 

Evangeliet ligger alltså då i att han säger det på förhand i bibeltexten, så man har en chans att omvända sig och ta emot försoning för sina synder i Jesu namn innan det är försent. 

Björken visste inte - och inte vi heller på förhand, hur hastigt slutet kom. Vi hade nog talat om att eventuellt måste vi ta bort den till hösten, av rädsla för vad den kunde ställa till med om någon storm välte den. Men nu är den borta, bara stubben är kvar och veden ska värma oss några kalla dagar. Mycket röta fanns det inte, men nog lite början.

Dagens psalm nr 167 v. 4 är också aktuell:

När lögn och våld förmeras,
var är då jordens salt?
Vem hjälper och vem helar
vid världens sönderfall?
Må kyrkan bli som fordom
ett hjärta och en själ,
en fristad mitt i oron,
för sanningen ett värn.

den gillar jag

tilltal

I dagens Vbl Hagbard-konversationen:
- Hur har du det i ditt äktenskap, Sven?

- Än så länge har det varit lugnt, Hagbard...

  Min fru har inte tilltalat mej på sex månader!

Se där ett gott råd för äktenskap. Skaffa en fru som inte tilltalar dig! ;)

Själv har jag kommit så långt i semestern att det börjar kännas som att jag borde göra något. Under semesterresan kom jag på att det nog skulle vara bra att ha en badrumsmatta i wc:t i husbilen. Nu då jag funderade på att jag skulle behöva städa några lådor/kistor på innehållet, då jag glömt vad allt som finns där, så kom jag på att jag för länge - många år sedan - i vävkursen vävt en badrumsmatta, eller egentligen två, bara för att se om jag kunde väva den sorten. Så jag grävde i kistan och hittade den. Men samtidigt kom jag att titta bakom kistan och oj, där var det mycket alltmöjligt skräp som inte tilltalade mig, men nu då jag såg det så måste jag nog ta fram dammsugaren. Vilken tur att damm inte talar till en alls, så märker man det inte så ofta!

Och eftersom dagens Vbl tog upp saken, så borde jag ju säga att jag inte fått något vare sig från Hagbard eller Vbl - eller deras medtävlare - för det här inlägget, det är alltså inte reklam utan bara mina tankar om saken. (Och med god vilja förstår jag nog att det är översättningsfel i Hagbard-konversationen.)

Och kistan har jag inte gjort något åt - än...

rosa klickar

Det var en märklig färgsättning på gårdagskvällen. Aftonrodnad, men solen brukar inte gå ner på den sidan huset.

Idag läste jag på Vbl om rosa balar. Dem såg vi också på Sverige-resan. Tänkte genast på Rosa på bal (klick)....  :P

De rosa balarna stödde cancerforskningen och bra så. Annars såg vi också blåa balar på resan eller de var kanske gröna?, undrar vad de då står för? (Måste ju googla och voila!)

En fråga man kan ställa sig är ju då att vad innehåller färgen för medel som sen kommer i höet och påverkar korna och vår blivande mat?

skyddat område

Vi kom oss på vår husbilsresa. For iväg med sikte på Muddus nationalpark söder om Gällivare i Sverige.

Dit var vi också för 38 år sedan, då campade vi och  satte upp vårt tält där en bit från brunnen. Vi hämtade vatten från brunnen och det var lent och mjukt och gott. Vi grillade korv på en eld utanför tältet. På morgonen vaknade vi av att det lät duns-duns utanför tältet. Mycket försiktigt öppnade vi en liten glipa i tältduken och såg en stor svart korp som hoppade och letade tydligen efter matrester runt resterna av brasan?

Nu på väg upp längs kusten övernattade vi på nytt vid Ajos fiskehamn. År 2008, tror jag det var vi hittade det stället som övernattningsplats med husbilen och det var ett så fint ställe. Det var inte lika fint nu. Fiskehamnen hade utvidgats med ett nytt hus och hamnpirerna hade nog också utvidgats. Av någon anledning såg det inte lika trevligt ut mera. Men vad kan man vänta sig, det var ju ändå 8 år sedan vi var dit.

Vi hittade skylten med Muddus nationalpark och följde vägen, en smal grusväg, nog rak och fin, i 10 km. Vägen gick upp och den gick ner, det var inte berg men grusåsar vad det verkade. Parkeringen vi kom till var nog av nyare datum, men annars så var stället sig precis likt, efter 38 år. Ett litet vedskjul och två grillplatser hade byggts. Brunnen var sig lik, men hade säkert nog förnyats sen sist. Vi grillade korv, men sov inte i tält utan i husbilen på parkeringen.

I dagens text, från Matt. 17:1-8, är Jesus uppe på ett berg med lärjungarna och de ser Jesus som förklarad, i ett annat ljus så att säga. Och Petrus vill bygga hyddor. Det blev inga hyddor då på förklaringsberget,  finns det numera?

slarver eller smaskar

De var på språng i går, de fanns många av dem i vår trädgård. Och barnbarnen var förtjusta - de var glittriga - larverna.

Jag plockade fram en gammal bild av en fjäril som hade förirrat sig in i verkstaden och ville ut genom fönstret, bilden är från i våras. Den såg lite tilltufsad ut. Jag släppte ut den och den flög iväg, sen vet jag inte vad det blev av den. - Kanske fågelmat....? Eller kanske larven är en avkomma?

I alla fall så till en sådan fjäril skall larven bli när den har puppat till sig.

Mina älskade, nu är vi Guds barn, och än är det inte uppenbarat vad vi ska bli. Men vi vet att när han uppenbaras ska vi bli lika honom, för då får vi se honom sådan han är. (1 Joh. 3:2)

 .....och kanske bra så....

dagens och gårdagens

Läste i veckan i Vbl om feministisk förbannelse.

Måste slå upp ordet förbannelse, för jag märkte att jag nog hade en annan betydelse i ordet än den som de intervjuade i Vbl.

Det är ingen förbannelse, men jag skulle fotografera traktorn,
släpkärran och barnen som stod och såg på, men.... :)

Minns också en mig närstående som nog menade att hennes besvär med benen berodde på att hon hade blivit förbannad av en viss person hon hade haft att göra med.

Det finns kanske inte så många mera som öppet erkänner att de tror på förbannelse.

I dagens text (Rom 12:16-21) står det:

Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. Men är din fiende hungrig, ge honom att äta; är han törstig, ge honom att dricka. Då samlar du glödande kol på hans huvud. Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda.

Och i Ords. 26:2 står det:

Som sparven far sin kos
och svalan flyger bort,
så far en grundlös förbannelse förbi.

Bibeln har en hel del att säga om förbannelser och välsignelser.

(Här (klick) lades samma text ut lite från annan synvinkel.)

nu så

Om en kort liten tid får vi mötas på himmelens strand...(youtube)




Är semestern månne en försmak, mycket liten tror jag i så fall, men....