en oläst bok

finns visdomen kvar, då ingen öppnat boken?

Till semestern hör ju också läsning av något slag. Nu har det inte blivit särskilt mycket extra läst. Jag fortsätter bara med min vana att läsa innan jag somnar och somnar jag fort blir det inte så mycket.

Av någon orsak har jag kommit in på historiska skildringar, Jag har kämpat med Sven Stolpes Jeanne d'Arc (jag vet inte vem som vann, jag eller Sven Stolpe). Emellan tog jag en lite lättare Sven Stolpe--bok Döbeln. Dessutom en ännu lättare läst bok Helmer Furuholms Kolportören (den var inte historisk). Böckerna hade bara råkat komma till vårt hus.

Jag är egentligen ingen vän av historiska böcker. Men av någon anledning...

De som skriver historia kan lägga in mycket extra i sina berättelser, som man egentligen inte vet om det alls stämmer, men som behövs för att få det till en berättelse. Hurudana var de egentligen som människor de som de skriver om? De som berättar lägger sina funderingar i våra huvuden.

Det sägs att vinnarna skriver historien, och så är det väl, men är den sann historien?

I de stora dragen måste historikerna nog hålla sig till sanningen, men i de små detaljerna, orsakerna osv.?

Och i det dagliga/vanliga livet kan jag tänka mig att det är de som pratar mest/skriver mest/propagerar (!) mest, som får sin åsikt att höras och då också någon tror på.  Så - vad är sanning, kan man fråga sig? Det var visst någon som sagt det också förr....

Under vår semesterresa hittade jag på ett loppis (det finns numera en hel del sådana) en obruten bok (heter det så?), åtminstone var den osprättad. Nu är den sprättad, det kändes lite onödigt att ha en osprättad bok i bokhyllan (som vi ju inte har). Kanske den blir läst också någongång, den heter Kinesisk visdom av Lin Yutang. Det som jag kunde läsa såg märkligt ut.....