Jag fick inte mycket gjort igår. Ja, förutom att jag sov länge, så solen sken vackert då jag vaknade. Det var första gången i år så varmt redan på morgonen (läs förmiddagen) i huset att jag inte behövde sätta eld i spisen. Vårtecken!
Solen visade på en vrå högt uppe där spindeln hade varit flitig. Också vårtecken! Det städade jag bort.
Men på eftermiddagen måste jag till butiken då kylskåpet var nästan tomt.
Då jag kommer mig utanför dörren hör jag skrik och skrän - tranor? Siktade med kameran zoomad till max genom alla buskar mot ängen där de brukar hålla till och jo, där står en trana - mitt i snön! Vårtecken, jo, men....
Det blev nästan lite kortslutning i hjärnan. Bilderna passade inte ihop. Så mycket snö och tranor? Var hittar de mat?
Enligt facebook så har också tofsvipor synts till, så kanske det faktiskt var en spov jag såg i torsdags också...?
I dagens text (Luk. 24:36-49) visste inte lärjungarna heller vad de skulle tro, då Jesus plötsligt stod mitt bland dem. Han som de sett dö på korset. Han visade hålen i händerna och fötterna efter spikarna, han bad om mat att äta och åt. Och förklarade hur profetiorna om honom i skriften blivit uppfylld. Och sen bad han dem vänta på kraften från höjden.
De hade nog en hel del att prata om sinsemellan, kan jag tänka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar