tommar ummet

påskriset blommar, men ser annars nog lite bedagat ut, vill ut

Jag kom i kontakt med en som flyttade till en tom lokal och skulle börja bygga upp ett hem på nytt på gamla dar.

Fick mig att börja fundera: Vad är det som ska till för att få till ett hem?

Jag har följt med, medan jag suttit och stickat - alltså inte alltför noga,  SVTPlays serie Vem bor här?. Där får man se många olika hem. En del mer hemlika än andra, men ändå inte för personliga eftersom det ju ska vara en tävling.

Vårt hem är fullt möblerat och behöver inget mer. Men vad/hur mycket kan man ta bort utan att hemkänslan försvinner? Vill ju inte bo i typ hotellrum heller.

Har läst en bok klart: Rummet inom dig av Abbot Christopher Jamison, handlar om klostervisdom för vardagslivet och benidiktinbröder. Fanns nog många visa ord och funderingar där. Talas om andlighet. Vad är andlighet? Talas också om ekorrhjulet vi mänskor så ofta hamnar i. Måste arbeta mera för att ha råd att ta ledigt och åka någonstans och njuta av semestern. Men eftersom det ofta innebär bara mer konsumtion blir det ett ekorrhjul. Vad behöver vi för att leva? - gott?

Fick mig att - av någon anledning - tänka på tomma rummet och landet Tommar Ummet med staden Kläds Kåp ur Narniaböckerna. Andlighet utan Jesus blir nog ett tomt rum, tänker jag. Eller så är det så att man inte vet riktigt vem som flyttar in då...?

Hur inreder man rummet inom sig?

bundet och knutet

Vi har haft barnbarnen på besök. Och det syns på gården.

En bock som använts för målning av bräder stod färdigt där och barnet såg möjligheter. Fick hjälp med skruvandet.

Sen blev det att plocka fram attiraljer och se om det skulle finnas något som passade.

Dagens text (Joh. 20:19-31) talar  också om att binda och knyta:

Sedan andades han på dem och sade: ”Ta emot helig ande. Om ni förlåter någon hans synder, så är de förlåtna, och om ni binder någon i hans synder, så är han bunden.”

Inte helt enkelt att förstå sig på, Det som är förlåtet är förlåtet, men det där bindandet? Görs det nuförtiden? Borde det göras?

skam den som ger sig

vackrast tycker jag i en ovårdad rabatt...

Jag kände skam, då jag sådde några sommarblommor i krukor (inomhus ännu) och täckte över, som jag brukar, med gladpack (elmukelmu). Borde ju nog inte använda plast, man kunde ju ha en gammal glasruta över också....?


När jag försökte plantera ett blomskott inomhus tidigare, så satte jag ett drickglas över, det minns jag mamma gjorde och det hjälper nog skottet att rota sig. Tidigare har jag nog använt plastpåsar till det också.

Sen såg jag på en gudstjänst från SVTPlay (skärmtid, jag vet, jag skäms): En präst i rött hår, inte naturligt rött, som står och säger att vi är älskade precis som vi är. Och det är ju sant, det tror jag på. Men varför måste hon då färga håret så? Vem ställer hon sig för? (TV-kamerorna fordrar kanske nog en hel del ställningstagande men....?) Vill hon inte vara så som hon är älskad - är det trots?

Vem ställer jag mig för? Jag vill ju inte ställa till mig alls egentligen. (Huvudsaken att man är hel och ren, hette det förr.)

Följer också lite med Fråga doktorn i SVTPlay och där var en tandläkare som hade begärt en tandprotes som såg ut som oskötta , "fula" tänder, saknades en hel del osv. Han hade burit den och ville få reda på  hur han skulle bemötas ute bland folk. Och det var inte kul, inte ens fast han kunde ta bort protesen och visa att det inte var på riktigt. Dömer folk mera efter det yttre nu än tidigare?

Jag gjorde ju det, då jag tittade på den rödhåriga prästen och tänkte: "Inte kan något gott komma från 'Nasaret'", typ. Man borde skämmas, eller...?

tittut

Semestern - vintersemestern i sommarvärmen - går åt sig till småplock. Lite räfsande här och lite plockande där. Storverken lyser med sin frånvaro, men det är väl bra så. Flyttar saker lite hit och dit, men jag behöver ju inte några stora långtradare, utan det räcker med skottkärran.

Kameran använder jag för att få syn på vilken fågel som syns var. Ögonen är inte vad de borde - eller borde de? Men kameran ser åt mig.

Trevligt då holkarna duger. En hade ramlat ner, men jag fick upp den igen, hoppas den passar åt någon än.

Hörseln hade jag tappat på ena örat, men en liten tur till sjuksystern gjorde susen, så nu hörs susningarna mera jämnt i öronen igen.

Återigen har jag lärt mig att veckan före påsk heter Stilla veckan och veckan efter påsk är Påskveckan. Men som jag ibland har sagt: Jag har glömt bort mera än många unga har hunnit lära sig.

Texterna för påskveckan (Luk. 24:36-49, Joh. 21:1-14 , Mark. 16:9-16 och morgondagens Matt. 28:8-15) handlar om hur Jesus visade sig för lärjungarna efter sin uppståndelse. Och att de hade svårt att tro på vad de såg. Soldaterna som skulle vakta vid graven mutades till att sprida lögner och fick löfte att de skulle inte skulle behöva lida för att de hade "somnat", då de skulle vaka.

bliv kvar hos mig

Det börjar bli kväll och det har visst varit en dagens text (Luk. 24:13-35) för idag också. Den handlar om Emmausvandrarna.

...

De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade: ”Stanna hos oss. Det börjar bli kväll, och dagen är snart slut.” Då följde han med in och stannade hos dem. När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?”

Bliv kvar hos mig är en psalm som kommer från den texten, tänker jag. 

Liksom krokusen behöver värme för att blomman ska våga sig fram, så behöver också mänskor....

att vissna vackert

Det behövdes inte mycket rörelse förrän blombladen rasslade ner på golvet.

Mera sällan tänker man att de skulle få tillbaka sin forna färg och form och spänst efter att de sett ut så här.

Det är det dagens text (Luk. 24:1-12) bl.a. handlar om. Lärjungarna och kvinnorna hade sett honom blodig, livlös. Knappast någon vacker syn.

Nu säger änglarna (?) att han inte finns bland de döda utan är levande - som han hade sagt tidigare (och de inte hade förstått).

Jag kan tänka mig att det inte var så lätt att ta in...

(Undrar vad han gjorde där i dödsriket?)

...men Jesus lever!

carpe diem

Vi hade ärende till stan, den som förritiden var 'stan', och parkerade bilen utanför JKC, då vi skulle till varuhuset på ärende. Då såg jag maskrosorna och fjärilen. Man blir ju glad....!

Vi gick in på kaffe och handlade vad vi skulle och lite till.

När vi kom till bilen igen, så var blomman vissnad och död - såg åtminstone så ut. Skulle kanske nog ta sig om hon hade fått vatten....?

Carpe diem - eller fånga tillfället....

Om jag hade haft vatten till hands och börjat vattna de maskrosor som fanns där vid sidan om också. Får man göra så i stan, skulle de ringa ambulansen - någonting har nog gått snett nu....?

Dagens text (Matt. 27:62-66):

Nästa dag – det var dagen efter förberedelsedagen – gick översteprästerna och fariseerna tillsammans till Pilatus och sade: ”Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: ’Efter tre dagar skall jag uppstå.’ Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första.” Pilatus svarade: ”Ni får en vaktstyrka. Gå och bevaka graven så gott ni kan.” De gav sig i väg och skyddade den genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.

De visste inte vem de stred mot, vem de försökte hålla fången i graven. Himmelriket hade kommit ned med Jesus och där gäller andra lagar. Då hjälper inte sigill och vaktstyrkor. 

från död till liv

tulpaner kan se väldigt olika ut, men dessa är dömda till en för tidig död

Kyrkliga dagar har det ju varit hela veckan, med texter från Luk. 22-23. Påskhändelserna då på Jesu tid.

Fast egentligen så är det ju Jesu tid ännu, för han uppstod och lever idag.
 

“Men nu har Kristus verkligen uppstått från de döda, som förstlingen av de insomnade. Eftersom döden kom genom en människa, kom också de dödas uppståndelse genom en människa. Liksom alla dör i Adam, så ska också alla göras levande i Kristus.” -1 Korintierbrevet 15:20-22

Själv har jag haft en längre vecka än vanligt på jobb och med längre dagar och det har känts av. Man blir lätt van vid kortare arbetsdagar och kortare arbetsveckor. Min bön för varje dag på jobb är: Herre, hjälp mig klara av den här dagen, det som kommer emot. Och hittills har jag fått bönesvar. Visst blir det tabbar ibland, det är mänskligt att fela sägs det, men vad jag hittills vet/minns inget som inte gått att reda upp.

Långfredagens text (Luk. 23:32-46) handlar om då Jesus dör på korset:

Den ene av förbrytarna som hängde där smädade honom och sade: ”Är inte du Messias? Hjälp då dig själv och oss.” Men då tillrättavisade honom den andre: ”Är du inte ens rädd för Gud, du som har fått samma straff? Vi har dömts med rätta, vi får vad vi har förtjänat. Men han har inte gjort något ont.” Och han sade: ”Jesus, tänk på mig när du kommer med ditt rike.” Jesus svarade: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset.”

Paradiset smäller nog högre än semestern jag har nu några dagar framöver...

                                        Ja, så brukar man ju önska: GLAD PÅSK!...
 

inte än

Jag försökte mig på en liten cykeltur, med målet att se om tussilagorna har börjat blomma någonstans. Det brukar jag bli glad åt. Jag vet ju var de brukar finnas.

Men jag var nog för tidigt ute, - eller så för sent, eftersom de till kvällen går ihop sig, så då ser man ju inte dem så bra.

Så den som söker han finner, men kanske inte genast.

Men något annat blommar ju bara man lyfter blicken lite högre - och så fick jag ju lite röra på mig.

palmsöndag

Kaprifolen skjuter skott.

Det är palmsöndagen och dagens text (Joh. 12:12-24) handlar om då Jesus kommer ridande in i Jerusalem på en åsna.

Jag tittade på helgmålsringningen från SVTPlay och där talades också om åsnor. Där talades om kvinnliga sådana, men de manliga finns ju också - förhoppningsvis. Det är liksom den graden de står i som predikar Guds ord.

Palmkvistar finns ju inte  härikring. De sista kvistar jag brutit är då jag återanvänder grankvistarna från utejulgranen till att skydda rosen uppefter väggen från solen. Annars lockas hon (rosen) att börja växa för tidigt, tänker jag, vet inte alls om det är så det ska göras....

Palmkvistarna motsvaras väl idag av röda mattan. Vem vill vi ha på röda mattan?

Annars har det varit lite av varje. 60-årskalas på restaurang jag inte besökt tidigare. Mycket smakfullt inrett och smakfull mat också för den delen. Begravning, där det gladde mig att det fanns så många efterlevande/sörjande, livet går vidare. Lägenhetsstädning. Valdeltagande - alltså jag får tydligen klaga på fb enligt dagens Vbl-komik. (bittra mänskor på facebook?) Jag läste också om "Temde karan och hede kvinnfoltje" av Westerlund. Känslan av att vara 'totally wrong' är nog bekant. Men jag tror ju nog att det är tillåtet det också. Tror det är bra att också få uttrycka sig bland likasinnade och bli förstådd ibland. Men sen fanns det i Vbl också ett citat: "Om de inte bjuder dig en plats vid bordet - ta med en fällstol." (Shirley Chisholm). Men man sätter kanske inte fällstolen vid hedersplatsen utan lite längre ner, vid något bordshörn - åtminstone till en början.

"Om inte vetekornet faller i jorden och dör...." slutade dagens text.

är jag välkommen?

Läste på Vbl att Bo-Göran Åstrand valts till biskop. Och "Guds vackraste ord är välkommen".

Från Guds sida är det ju så, alla är välkomna.

Men gäller det också från kyrkans sida? Är också t.ex. kvinnoprästmotståndarprästerna välkomna? Ryms konservativa med i en liberal kyrka?

ibland är det osämja också vid fågelbordet,
fast denna gång råkade de nog bara se åt varsitt håll

"Kom till mig, 

kom som du är" säger Herren.

- Ja, tack, säger vi 

och går hem 

för att se efter 

vad som finns i garderoben 

som skulle passa att ta på. 

Jeansen är smutsiga, 

tröjan för prålig och 

blusen för vågad. 

- Jag måste nog skaffa något mer passande. 

(eller tar vi på något 

som är för trångt och går?)

"Kom som du är." säger Herren.

"Jag har kläder åt dig, 

jag har kläder som passar."

(Matt 22)

att bli

om dessa ska bli ett måste de smälta....

Morgonsolen redan strålar högt på blåa himmelen... påmindes jag om på en blogg. Och det gjorde den också i morse en liten stund, sen blev det mulet.

Men gårdagen var ju fantastiskt vacker. Tog en sväng runt gården. Gjorde nog inte mycket, Provsatt i hammocken (gungan) i solen det kändes som invant. Blir det sax och mattväft i år igen? Kollade in myrorna, som nog var i farten - arbetsamma.

Förresten sången ovan heter just arbetssamhet. Och för mig var det litet av ett antiklimax att se vad sången heter av någon anledning?

Dagens text (Joh. 11:47-53) handlar om då översteprästerna och fariseerna satt i ett möte (dagens sätt att arbeta på?) och funderade på vad de skulle göra med Jesus. Men beslutet var inte deras att ta, det hade varit förutsett i långa tider:

Jesus skulle dö för folket, och inte bara för folket utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett.

svart och vitt

Note to self: Sticka inte något svart!

Försöker sticka enligt mönster och då måste ju maskantalet stämma. Plötsligt märkte jag att jag hade en svart maska för mycket. Men hur jag än försökte se, så såg jag inte varifrån den kommit, var felet låg.

Men kanske jag kan tänka som då jag är i simhallen: Om inte jag ser så ser ingen annan heller. Jag brukar gå utan glasögon i simhallen och då ser jag nästan bara släta ansikten. Om jag känner igen någon så är det på rörelsemönstret.

Minns barndomens första och andra klass. Då vi skulle handarbeta. Det var aldrig tal om slöjd då för flickor. Det stod en lång kö framför katedern och lärarinnan hjälpte en i gången att få fast rymda maskor och rätta till annat knas. Sånt tycker jag annars är roligt, men man måste ju hitta knaset då....

Vilken tur att det inte är någon skatt på stickningar, så då behöver jag ju inte sticka svart heller!