rik

vi är för tillfället rik på ved

Självständighetsdagens första läsningen-text: 

5 Mos. 8:10–17

Mose sade till Israel: Då du äter dig mätt, skall du prisa Herren, din Gud, för det rika land han har gett dig. Akta dig för att glömma Herren, din Gud, och försumma inte att hålla hans bud, föreskrifter och stadgar, som jag i dag ger dig. När du äter dig mätt och bygger fina hus att bo i, när dina kor och får förökar sig, när du får mer av silver och guld och allt vad du äger förmeras, akta dig då för att i högmod glömma Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret, som ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen med giftormar och skorpioner, ett förbränt land utan vatten, som lät vatten flöda ur den flinthårda klippan och lät dig äta manna i öknen, något som dina fäder inte kände till, allt för att tukta dig och sätta dig på prov och för att till slut visa dig sin godhet. Tro inte att du av egen kraft och förmåga har skaffat dig denna rikedom.

Ofta får jag tacka då kvällen kommer och man har en säng att lägga sig i till natten. Jag kom igenom/klarade av den här dagen också, tack! Små och större underverk är det...

yeah

vår gröna tall (vilken sort det nu är?) har vit klädsel nu

Morgondagens första läsningen-text: 

Hos. 2:18-20

För mitt folk skall jag den dagen sluta ett förbund med de vilda djuren, med himlens fåglar och  markens kräldjur, och båge och svärd och krig skall jag utplåna i landet, så att de får bo i trygghet.

Jag skall äkta dig för evigt, jag skall äkta dig i rättfärdighet och rätt, i kärlek och förbarmande. Jag skall äkta dig i trofasthet, och du skall lära känna Herren.

Igår var det julfest för oss på jobbet. Alltid intressant att lära känna sina jobbarkompisar utanför arbetet, med privata kläder och inte sjukhuskläder.  

Eller som Ingemar Olsson yttrycker det i sin sång: 

Det finns så många sköna människor
Som liksom aldrig kommer fram
Precis som böcker i ett bibliotek
Som bara står och samlar damm
Och om man bara tittar utanpå
Då missar man en värld
Som man aldrig får en enda aning om
Fast hela tiden finns den där

En del är långa, andra korta
En del är hemma, andra borta
En del är tunna, andra tjocka
Men alla har dom nå’t att ge
Yeah yeah yeah, nå’t att ge.....

På samma sätt finns det enligt Hoseatexten en chans att lära känna Herren!

syns det?

Tittade igenom vad jag hade för fotografier i kameran och hittade denna. 

Där fanns många bilder av barn och barnbarn, men den här funderade jag ett tag: Varför har jag knäppt det här fotot, vad är det jag har försökt fånga? Det var alltså inte solen i sig, om än det nog var trevligt när den tittade fram. 

Det fanns ännu en gammaltestamentlig text för veckan: 

Hab. 2:1-4

Jag skall ställa mig på vakt,gå till min post och spana. Jag vill se vad han skall säga till mig, vilket svar jag får på min klagan.

Herren svarade mig: Skriv ner det du får se med tydlig skrift på tavlor, så att det blir lätt att läsa, ty synen vittnar om den bestämda tiden, den talar om slutet, den slår inte fel.

Om uppfyllelsen dröjer, så vänta tåligt, den kommer förvisso, den uteblir inte. Se, den falske far bort med vinden, men troheten räddar den  rättfärdiges liv.

Ja, det är inte lätt att förstå ändå....

Det jag försökta fånga, om det skulle fastna i kameran, var det som jag som första ord skulle kalla flister, vet inte varför. Men småsmå snöpartiklar som flyger i luften och glittrar mot solen. Måste nog förstora bilden om det ska synas.

är det dags?

Ett husdjur jag hittade på klockan. Numera finns den inte där, så var finns den då...?

Såna små spindlar tycker jag nog får finnas i vårt hus, helst på såna ställen där de inte trillar i vägen för mig, så alltså i taknivå. 

Större spindlar åker obevekligen ut trots minusgrader. 

Borde kanske sopa i taket också till jul, jag antar den har byggt ett antal nät här och där....

Det fanns ju en gammaltestamentlig text till för veckan: 

Mika 2:12-13

Jag skall samla er alla, hela Jakob, återstoden av Israel skall jag förena som man samlar fåren i fållan och hjorden på betesplatsen – en sorlande människoskara. Den mäktige har ställt sig i spetsen för dem, med makt drar de ut genom porten. Deras konung går i spetsen för dem, Herren går framför dem.

 Är det snart dags?

tänt var det här

Det första ljuset är tänt i adventsstaken. 

Lilla jul firades med alla barn närvarande och  några av barnbarnen. Men efteråt kom jag ihåg att vi brukade ju klä lillajulgranen ifall barnbarnen kommer på besök. Det kom jag inte ihåg då, så det blev ingen lillajulgran i år. Men det var ju roligt bara att vara ute och leka i nysnön också.

Det finns en text också för hela den här veckan i Kyrkoårskalendern, där jag kollar upp texter. 

En gammaltestamentlig text/läsning är från Jes. 63:15-16 (med fet stil), enligt Folkbibeln (v. 7-17):

Jag vill förkunna Herrens nådegärningar, Herrens lov, efter allt som Herren har gjort för oss, allt det goda som han gjort för Israels hus efter sin barmhärtighet och stora nåd. 

Han sade: "De är ju mitt folk, barn som inte ska svika." Och han blev deras frälsare. I all deras nöd var ingen verklig nöd, hans ansiktes ängel frälste dem. I sin kärlek och medömkan återlöste han dem, han lyfte upp dem och bar dem ständigt i forna dagar.

Men de var upproriska och bedrövade hans helige Ande. Därför blev han deras fiende, han stred själv mot dem.

Då tänkte hans folk på gångna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, tillsammans med herden för hans hjord? Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst, han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och gjorde sig ett evigt namn, han som förde dem genom djupen så att de likt springare i öknen inte stapplade? Som när boskap går ner i dalen fördes de av Herrens Ande till ro. Så ledde du ditt folk och gjorde dig ett härligt namn.

Blicka ner från himlen, se till oss från din heliga och härliga boning! Var är nu din lidelse och din kraft? Ditt hjärtas ömhet och din barmhärtighet har dragit sig tillbaka från mig. Du är ju vår Far! Abraham vet inte om oss, Israel känner oss inte. Men du, Herre, är vår Far. Vår Återlösare av evighet är ditt namn.

Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägar, och varför förhärdar du våra hjärtan så att vi inte fruktar dig? Vänd tillbaka, för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull.

Ja varför....?
:

ha en bra adventstid!

Det första ljuset ska tändas. 

Det kom snö, mycket på en gång, ja, det kom ju nog överallt, inte bara på gången. Men på gången måste det skottas. Det är det jag håller på med, då jag fotograferar - det är en lagom paus i skottandet. 

Det första ljuset i advent är utelampan hos grannen. 

Söndagens första läsningen-text: 

Jes. 62:10-12

Fram, fram genom portarna! Bana väg för folket! Bryt väg, bryt väg, röj undan alla stenar! Höj ett fälttecken för folken! Herren förkunnar över hela jorden: Säg till dotter Sion: Se, din räddare kommer. Sin segerlön har han med sig, de han vunnit går framför honom. De skall kallas ”det heliga folket”, ”de som Herren befriat”. och du skall heta ”den man söker sig till”, ”staden som aldrig blir övergiven”.

På morgonen då jag skulle till arbetet hade inga vägröjare ännu farit fram på vår väg, det blev att ta det försiktigt på vägen. Stora vägen hade nog plogats, men ställvis väldigt skrovlig var den, men inte andra stenar än asfalten...

dags

spadarna strålar då det blir kallt....

Det är dags nu....

för första läsningen-texten för söndagen (domsöndagen): 

Dan. 12:1-3

Då träder Mikael fram, den store änglafursten, han som beskyddar ditt folk. Det blir en tid av betryck som aldrig förr, från det att folket föddes och intill den tiden. Men nu skall ditt folk bli räddat, alla som är skrivna i boken. Många av dem som sover i mullen skall vakna, några till evigt liv, andra till skam och evig fasa. De som nått insikt skall lysa som det ljusa himlavalvet, de som fört många till rättfärdighet skall stråla som stjärnorna, alltid och evigt.

Är det dags nu....? 

-------------------------

En bok har också kommit till sitt slut till slut, jag har läst den. Henry Cloud & John Townsends Det finns gränser!. Och den var tröttsam att läsa, men jo - det finns gränser.

vem har...?

Jag tog inga bilder från revningen, den sker på hemmagjord ställning bestående av spikar på en vägg i garaget. Fungerar inte bra, men fungerade så här långt åtminstone. Spikarna nöter nog för mycket på garnet egentligen.

Spännande om man har kommit så långt att man "virkat ner" varpen från ställningen, får man någon ordning på den sen i väven? En tråd märkte jag att hade nog gått fel redan vid nervirkningen, men det gick nog att rätta till vid pådragning. 

Några trådar hade av någon anledning inte hittat skälet. Hoppas jag fick dem ungefär på rätt plats bland alla trådar.

Nu är det så här långt, bara resten kvar.....

Söndagens första läsningen text enligt Folkbibeln: 

Ps. 94:8-15

Bön om Herrens hjälp mot fienden

Hämndens Gud, Herre, hämndens Gud, visa dig! Res dig, du jordens domare, ge de stolta vad de förtjänar! Hur länge ska de gudlösa, Herre, hur länge ska de gudlösa triumfera? Deras tal flödar av fräckhet, alla förbrytare förhäver sig. Herre, de krossar ditt folk, de förtrycker din arvedel, de dödar änkor och främlingar och mördar de faderlösa, och de säger: Herren ser det inte, Jakobs Gud märker det inte.

Fatta, ni oförnuftiga bland folket! Dårar, när ska ni bli kloka? Han som har planterat örat, skulle han inte höra? Han som format ögat, skulle han inte se? Han som fostrar folken, skulle han inte straffa, han som lär människan förstånd?

Herren känner människornas tankar, han vet att de är tomhet. Salig är den som du, Herre, fostrar och lär från din lag för att ge honom ro från onda dagar tills graven är grävd för de gudlösa. Herren förskjuter inte sitt folk, han överger inte sin arvedel. Rättvisa ska åter gälla i rätten, och alla som har ärliga hjärtan ska följa den.

Vem står upp för mig mot de onda? Vem hjälper mig mot förbrytarna? Om inte Herren var min hjälp skulle min själ snart bo i det tysta. När jag säger: "Min fot vacklar", då är din nåd mitt stöd, Herre. När mitt inre är fullt av bekymmer, då gläder din tröst min själ. Kan en orättfärdig domstol ha gemenskap med dig, en som gör orätt i lagens namn, som angriper en rättfärdig själ och fördömer oskyldigt blod? Men Herren har blivit min borg, min Gud är min tillflykts klippa. Han låter deras brott drabba dem själva, han förgör dem för deras ondska. Herren vår Gud ska förgöra dem.

(Jag kopierade hela kapitlet, de svärtade orden är det avsnitt som var texten.) Enligt Folkbibeln är det här en psalm som sjöngs varje vecka i templet.

Frågan är vem som är fienden sen....? Ibland är det jag själv....

lutande tornet

Fredag eftermiddag var jag och tände ljus på släktens gravar på gravgården, allhelgonadagen till ära. Det brukar lysa så fint på gravgården den kvällen, men det var bara eftermiddag än, så strömningen av mänskor var konstant. 

Konstaterade liksom förr att alla hälsar på alla på gravgården. Jag såg ingen jag kände, men alla sa hej. Vissa släktdrag kände jag nog igen.

Bra att påminna sig om dem som gått före och sända en tacksamhetens tanke - jag finns till. Trevligt att andra också tänt ljus före mig.

På väg därifrån hördes plötsligt svirr, svirr uppe i luften. Björken, på bilden, var alldeles full av sidensvansar som tydligen hittat någon bärbuske i närheten. 

(Jag tror inte att kyrkstapeln lutar, det bara ser ut så och jag vet inte om jag ska redigera så den står rakt och träden lutar eller hur det ska vara, så det får vara.)

Dagens första läsningen-text: 

Dan. 2:31-41, 44

Profeten Daniel sade:
Konung, du såg i din syn en väldig staty. Den stod där framför dig, mäktig och starkt glänsande, en förfärande anblick. Huvudet på statyn var av rent guld, bröstet och armarna av silver, buken och höfterna av koppar, benen av järn, fötterna delvis av järn, delvis av lera.
Medan du såg på den rycktes en sten loss, utan att någon hand rörde vid den, och träffade statyns fötter av järn och lera och krossade dem. Då krossades alltsammans, järn, lera, koppar, silver och guld. Det spreds som agnar från tröskplatserna om sommaren, fördes bort av vinden och stod ingenstans att finna. Men stenen som hade träffat statyn blev till ett stort berg, som uppfyllde hela jorden. Detta var drömmen. Nu vill vi tyda den för konungen.
Du, konung, konungarnas konung, åt vilken himlens Gud har givit riket och makten, styrkan och äran och i vars hand han har lagt alla varelser: människorna, djuren på marken och fåglarna under himlen, var de än vistas, och som han har satt till herre över dem alla – du är det gyllene huvudet. Efter dig uppstår ett annat rike, ringare än ditt, och sedan ett tredje rike av koppar, vars makt omfattar hela jorden. Det fjärde riket skall vara starkt som järn: liksom järnet krossar och slår sönder allt skall det riket krossa och bryta sönder alla de andra. Fötterna som du såg, delvis av krukmakarlera, delvis av järn, betecknar ett söndrat rike, med bara något av järnets fasthet; du såg ju att järnet var blandat med lera.
Under dessa kungars tid skall himlens Gud låta ett rike uppstå som aldrig någonsin skall gå under. Inget annat folk skall få makten över detta rike. Det skall krossa och tillintetgöra alla de andra rikena, men självt skall det bestå för evigt.

 Märklig dröm och märklig uttydning, för att få hela historien bör man nog läsa hela kapitlet.  

Då uppenbarades hemligheten för Daniel i en syn om natten, och Daniel prisade himlens Gud och sade: 

”Lovat är Guds namn från evighet till evighet, för vishet och makt tillhör honom. Han låter tider och stunder skifta, han avsätter kungar och tillsätter kungar, han ger de visa deras vishet och de förståndiga deras förstånd. Han uppenbarar det som är djupt och fördolt, han vet vad som finns i mörkret och ljuset bor hos honom. Dig, mina fäders Gud, tackar och prisar jag för att du gett mig vishet och förmåga och uppenbarat för mig det vi bad dig om. Du har visat oss vad kungen ville veta.” (Dan.2 19-23, Folkbibeln)

                                                                                         Klippa du som brast för mig

då - nu - sen

Förödelsens styggelse talas om i bibeln, jag läste om den i min egen bibelläsning. Vad är det idag? Förr talades om avgudabilder i tempel...

Via fb kom jag att se en filmsnutt från Aftonbladet angående  ett chip som finns enl. filmsnutten att fås under huden på handen, där man kan ladda ner sitt coronaintyg - och bankkoder eller i alla fall något som gör att man kan betala med att hålla handen under en läsare. Börjar likna vilddjurets tecken, 666, det som man måste ha för att kunna köpa och sälja. Står att läsas om i Uppenbarelseboken i bibeln. (Upp 13:11-16)

Vilddjuret på bilden hittade jag utanför ett köpenskapens tempel. 

Minns att förr i tiden var det tanken att EAN-koden, streckkoden som finns på varorna nuförtiden, skulle skrivas på pannan eller handleden, så man kunde köpa med den, men av det blev det inget. 

För ca 30-40 år sedan, då var det också på tapeten. Chip fanns väl inte då än, men bankkorten var på kommande och bankautomater. Jag jobbade på bank den tiden. För att få en bankautomat till banken i fråga måste tillräckligt många bankkort ha getts ut, alltså gav ledningen besked att alla anställda måste ta bankkort, så att antalet fort skulle uppfyllas. 

Ere måst får e va, tänkte jag. Jag gick till en chef, förklarade mig varför jag inte kan ta bankkort, hänvisade till bibelordet och det var okej med det. Jag tog inget bankkort den gången.  

Nuförtiden finns det många ställen där man endast kan betala med bankkort, t.ex. kan vi inte tanka vår bil på närmaste mack utan. Så jo, nuförtiden har vi bankkort - men det är möjligt att kasta bort det, det är inte fast i handen. Räcker det så, eller är det själva köpenskapen som borde undvikas...?

Lördagens (alla helgons dag) första läsningen-text: 

Jes. 65:23–25 

De ska inte arbeta förgäves och inte föda barn till plötslig död, för de är ett släkte välsignat av Herren, de och deras efterkommande tillsammans. Och det ska ske att innan de ropar ska jag svara, medan de ännu talar ska jag höra. Vargar ska beta med lamm, lejon ska äta halm som oxar, och stoft ska vara ormens föda. Ingenstans på mitt heliga berg ska de göra något ont eller skadligt, säger Herren. (enl. Folkbibeln)

Vers 17 i samma kapitel:

Se, jag skapar nya himlar och en ny jord, och man ska inte mer minnas det förgångna eller tänka på det. (hela Jesaja-kaptilet tåls att läsas)

Texten handlar alltså om tiden efter vedermödan, det vi har att se fram emot, då vi går med Jesus. Han som kan rädda oss.