shalom!

kommer sig nog högre upp i världen, men blir inte större

Jag har läst böckerna Shalom jord! och Hem i kosmos av Harry Månsus. Och som så ofta, den första boken , Vägen hem, var nog bäst.

Jag undrar vad humanisterna, de icke-religiösa, tycker om att han kallar Gud för Den store humanisten?

Jag har alltid haft den förståelsen av humanismen att den sätter människan i Guds ställe. Att mänskan är Gud. Och som det påpekades för mig, så var det ju det som ormen ville locka med i paradiset en gång: "ni blir som Gud" om ni äter av frukten från livets träd.

Där är jag inte, vad jag vet?

Men som jag läste i dagens läsning i Rom. 5:

Genom honom har vi också tillträde till den nåd som vi nu står i, och vi gläder oss i hoppet om Guds härlighet. Men inte bara det, vi gläder oss också mitt i våra lidanden, för vi vet att lidandet ger tålamod,  tålamodet fasthet och fastheten hopp. Och hoppet sviker oss inte, för Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som han har gett oss.

från död till liv

Hemkommen från dagens begravning börjar tankarna löpa.

Begravningen var fin, lugn, sansad, en hyllning till den avlidne, ett passande farväl.

Jag har inte tidigare varit på begravning i en frikyrka. Blev på något vis talande då kistan stod där framme, en bit ifrån dopgraven. Ja, den kallas väl så?

Dopet är en död med Kristus och en uppståndelse till det nya livet i Kristus. Det får vi tro på och leva i.

Morgondagens text (Matt. 28:16-20):

Då gick Jesus fram till dem och talade till dem: ”Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar: döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla alla de bud jag har gett er. Och jag är med er alla dagar till tidens slut.”

små solar

Då jag kom hem från jobbet idag körde jag förbi några ängar fulla av maskrosor. Det är vackert.

Alla håller kanske inte med men jag tycker det.

Fick mig att minnas en ramsa:

Mamma, pappa, knölabock
vill du inte knöla så får du leta vara.

Ramsan är en blandning av högsvensk och dialekt.

Precis som det här inlägget, det går tydligen inte att få på skrivspråk i mitt huvud.

Man skulle plocka en maskros, strimla/dela stammen i t.ex. fyra delar längsmed, som i alla fall sitter kvar på blomman, stoppa stammen i munnen och mumla fram ramsan, då knölade sig strimlorna i munnen - åtminstone ibland.

brinnande

Han/hon/hen - nej, den, alltså dockan blev färdig till pingst. Ser ju ut som att det är eld i håret....

Det är en restgarnsdocka, ja förutom hud/huvud/hand/fot-färgen, den köpte jag ny. Jag hade inte tro för att göra en docka med lila hudfärg...?

Det är den tredje i sitt slag som jag gjort med modell från boken Neulotut nuket/Arne & Carlos.

En av texterna för dagen är från den första pingstdagen med något som såg ut som eld på huvudena och apostlarna som talade många språk, och folk förundrade sig (Apg. 2:1-13).

Dagens evangelietext är från Joh. 3:16-21:

Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom. Den som tror på honom blir inte dömd, men den som inte tror är redan dömd, eftersom han inte har trott på Guds ende sons namn. Och detta är domen, att när ljuset kom in i världen, då älskade människorna mörkret mer än ljuset, eftersom deras gärningar var onda. Den som gör det onda avskyr ljuset och kommer inte till ljuset, för att hans gärningar inte skall avslöjas. Men den som handlar efter sanningen, han kommer till ljuset, för att det skall bli uppenbart att han gör vad Gud vill.

(Började fundera på uttrycket att brinna för något, är det från just pingstdagen det uttrycket kommer? Men märk väl att det var som om det var eld, det var inte eld och det brände inte upp de som bar elden. De blev inte utbrända.)

hur är det med synen?

Den här bilden är en sådan där latmansbild.

Jag hade just plockat fram hängmattan, för någon tid sedan, och skulle prova om det gick att ligga i den.

Då såg jag den där saken som hänger i vårt äppelträd, en keramikhumla och skulle fotografera den - alltså då jag själv ligger i hängmattan.

Jag kunde inte få kameran att fokusera på humlan som var nära utan den fokuserade på träden långt borta.

Den bilden passar egentligen till dagens text - ja, det finns tydligen en dagens text också. Det är pingstafton.

Filippos sade: ”Herre, visa oss Fadern, det är nog för oss.” Jesus svarade: ”Så länge har jag varit tillsammans med er, och ändå känner du mig inte, Filippos? Den som har sett mig har sett Fadern. Hur kan du då säga: Visa oss Fadern? Tror du inte att jag är i Fadern och Fadern i mig? ...(Joh. 14:8-17)

nästgårdsherrgård

kabbeleka heter tydligen egentligen kabbleka

Kom mig att gå Herrgårdsleden, den nya vandringsleden i Tottesund, häromdagen.

På den 3,6 km långa leden fanns ovanligt mycket olika natur, olika sorters skog och givetvis älvstranden. De där stränderna som jag sett tidigare från älvsidan, gamla fiskevatten. (Låter som jag varit mycket ut med båt och fiskat, men det är några gånger på en lååång tid. Vi har ju bott i Maxmo i snart 30 år)

Vått var det i marken där fastän det inte regnat på ett tag. Klarade mig nog i alla fall med länkskorna utan att bli blöt.

Riktigt trevlig vandringsled faktiskt.

Och myggorna höll sig borta än, tackolov (jag gick i shorts), då vi kom hem igen så dök de nog opp....

blommor i trädgården

Dessa blommor (veronica?) har själv valt sin plats att växa på - mellan stenarna i stentrappan till vedboden.

 En nytillkommen ros, som nog ska planteras ner någonstans - men var?

Också en nytillkommen nejlika, som ännu väntar på sin plats att växa på.

Vitsipporna har tydligen nog hittat sin plats där de trivs och kommer lite mer varje år.

* tacksam

startklar

(Fotot hamnade i kameran då jag skulle se vad som höll på att hända där, det var så mycket ljud och mina ögon räckte inte till, så jag zoomade in med kameran och tog bilden. Det var flera stycken som skränade på skorstenen, de andra han flyga iväg innan fotot.)

jag vill inte vara besvärlig men...

Häromdagen då jag for från arbetet, stod jag vid rödljusen och väntade och så blev det grönt och då kom plötsligt en man på länk springande precis framför bilen. Han hade rött ljus men tyckte tydligen att han hade rätt att springa över ändå.

Tur att jag hann se honom, ofta när man får grönt tänker man bara på att komma iväg.....

I en annan korsning samma dag, jag fick grönt ljus och startade över korsningen, då kommer ett gäng ungdomar på cykel och tycker att trots att de hade rött skulle de nog kunna alla köra över på övergångsstället.

Jag tror inte de förstod att skämmas....? Jag brukar inte signalera med tutan, så jag gjorde det inte den här gången heller.

En del folk behöver mycket rum....

Sen började jag fundera och nynna på alla dessa morsdagssånger som förekommer: Mor, lilla mor.... Den har jag många gånger citerat i mina morsdagskort i tiden.

Varför "lilla" mor?

Det blev inte bättre med "violer till mor", där var hon också "lilla"?

Violer - eller småblommiga penseer - köpte jag i alla fall till graven. Vad som är meningen med de vita små stenarna vet jag inte, men de går ju att flytta på..... Inkräktar jag på någon annans område då?

Morgondagens text (Joh. 17:18-23) är inte så lätt att förstå, tycker jag. Men på något vis upplever jag att den beskiver en gemenskap där alla ryms med och ingen är utanför.

shalom!

värme och vårregn - kraft ifrån höjden

Jag har läst - igen - Harry Månsus Shalom jord!. Jag ville se om jag uppfattar den likadant nu som då jag läste den för ca 30 år sedan, eller om jag har ändrat inställning. För boken kan ju inte ha ändrat sig. Om jag minns rätt var det mycket för och emot boken då den kom ut.

Det är fortfarande en bra bok. En bra bibelutläggning tycker jag.

Av någon anledning går tankarna till nutiden då så många försöker få utsidan att se bra ut och lär sig hur man ska/får bete sig. Men det hjälper inte att ta på fårdräkten om man är en varg inuti. Det behövs omvändelse och frälsning och ett nytt hjärta.

Dagens text för Kristi himmelsfärdsdagen (Luk. 24:46-53). Syndernas förlåtelse och kraft från höjden.