Vi har kommit hem från vår sommarsemesterresa med husbilen. Vi packade i bilen och tog sikte på Suomi-neitos arm.
Skulle ju kunna säga att vi tänkte ta i hand och gratulera till de 100 åren. Men det skulle vara en efterkonstruktion nog.
Men det var långt och dessutom verkade Suomineito hälsa med hög hand på någon annan och märkte inte oss som kämpade i midjehöjd med vägarbeten och oländiga vägförhållanden jättelänge. Sen när vi kom till Muonio, vi hade ju hoppats att vägarbetet skulle sluta där, så såg vi på skylten att det skulle fortsätta i 48 km till likadant.
Så då fick det vara. Då svängde vi mot Rovanniemi.
Det man märker mest är blommorna vid vägkanten. På väg upp såg jag inte en lupin och hann tänka att tydligen har de inte kommit så väldigt nu i år. Det var smörblommor, nävor och hundloka. Blommade vackert hela vägen, längre norrut var det mera nävor. Sen på väg ner inne i landet, så började nog fälten med lupiner synas också, så de finns nog. Vackert blommade de. (Nynnar på:
...fast jag vet att de kallas ogräs och bör rotas ut...)
Jag tycker nog det är finare med blommor än med välklippta vägkanter.
Dagens text (eller egentligen morgondagens) är från bl.a. Rom 2:1-11. Sista versen: "Gud gör inte skillnad på människor." Alla blommor får blomma. Och i andra texten: Jesus sade: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer.” (Joh. 8:2-11)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar