dagens psalm

Känner rönnen sig tacksam för bördan, eller att den lättar?

Som sådden förnimmer Guds välbehag
i fattig och stenig mull,
så prisa din Gud, du min kropp, i dag
för vägens och bördornas skull.
För kraften och viljan, för stegets svikt,
för klara och stränga bud,
för jordisk gärning och jordisk plikt
jag tackar dig, himlarnas Gud.

Den kommer så stilla, din vilodag,
med frid och med helig ro.
Ditt krav är så stort och min kraft så svag,
så lär mig, o Herre, att tro,
att helga mitt verk, min kärleks sak
och glömma mitt eget liv.
Den bördas tyngd som gör ryggen rak,
du skördarnas Herre, mig giv.

....eller rönnbären, som kommer till nytta?

O, led mig med enkla och trygga ord

var dag i ditt rike in,

och lär mig att minnas att denna jord,

och icke blott himlen, är din,

att här skall det prövas, som värde fått,

allt efter din stränghets lag.

Men mät mig, Gud, med din mildhets mått

en gång på uppståndelsens dag.

 (Psalmboken 468)

guds rike

Jag har fallit. Butikerna har ju börjat på lite försiktigt med julsakerna, julljusen och jag föll för att försöka med sånadär som inte behöver ha stöpsel för att fungera. En liten slinga som går på batteri. Var ju inte så dyr, så.... Får se hur länge batterierna håller. Ska inte ha den i Aaltovasen, men testade och det ser ju nog fint ut.

Av någon orsak - slingan var ju inte så lång - kom jag i samma veva att tänka på texterna jag sett på hemvägen från jobbet på flera ställen målad på någon vägg eller något elskåp: The end is near. Är det modernt nu igen?

Kopplingen är kanske lite långsökt till dagens text, men....

I söndagens text (Luk. 10:1-12) skickar Jesus ut sina lärjungar. De utsända var 72 enligt texten i Bibel 2000 och 70 enligt Folkbibeln. Grundtexten är tydligen lite svårtolkad. De sändes ut två och två. Så till 35 eller 36 städer skulle de gå och Jesus skulle komma efter vartefter. (Enligt förpackningen skulle ljuspunkterna på slingan vara 40, jag har inte räknat.) De skulle berätta oberoende om någon ville höra eller inte att Guds rike är nära.

'Guds rike är nära' är inte detsamma som att 'slutet är nära', det är ganska viktigt att hålla dem isär. Guds rike är evigt. Jesus sa också på något ställe (Luk. 17:21) att Guds rike är mitt ibland er.

be-friad

Bilden är från en av våra senaste husbilsutflykter, vi sover ju ofta vid någon hamn.

Min tanke då jag fotograferade var att någonstans är det någon som är befriad från sina kedjor, som inte längre är bunden.

Då jag var till biblioteket lånade jag en bok till: Att möta Goliat av Max Lucado, en historia om David och Goliat för vanliga mänskor. Gav nog tankeställare. Rekommenderas.

"Första tanken på morgonen och det sista bekymret du har på natten - din Goliat dominerar din dag, förorenar ditt hopp, gör din själ rasande och tränger in i ditt lugn."

Vi har alla våra Goliatar. Hur gjorde egentligen David då han vann? Och hur gjorde han sedan då han fortsatte vinna t.ex. i striden mot Saul, då han var förföljd, tappade fotfästet osv.

"Fokusera på jättar - då snavar man. 

Fokusera på Gud - då faller ens jättar."

Mycket som tåls att funderas på....

vackert

Om man bortser från trafikläget vid så mycket snö som kom i går och gårdags natten, så är det mycket trevligt med snö tycker jag. Det var ju den första snön på rätt så länge.

Och bara man har tillräckligt med kläder på och varma vantar, då kan man skotta snö, det är ju kul i måttliga mängder. Det mesta var redan skottat då jag kom hem från jobbet, men stigen till fågelmatningsstället fick jag i alla fall uppskottat och framplockat mera fågelbräden och frön kom jag ihåg att handla på hemvägen. För nu behöver de nog något att äta.

Man skulle ju tro att det är maten de väntar på i träden. De röda prickarna, men de kom aldrig till fågelbrädet, sällan vågar de sig dit. De andra sorterna kom sig nog, talgoxar och några andra också som jag inte hann se vad de var för sort. Fast nu minns jag inte om jag ens kom ihåg att säga varsågod? Men då jag gick in tog jag i alla fall katten med mig ...

På hemvägen från jobbet tänkte jag att man ju borde stanna och fotografera. Det var så vackert med det vita och alla gråa nyanser, det blåfrusna vattnet och dessutom några björkar med gula blad ännu på som lysande facklor i det gråa. Men jag tänker mina medtrafikanter skulle inte gilla om jag mitt i allt stannade för att fotografera, då det annars också var nytt med hal, snöig väg och lite yrsnö än och vem vet om alla ännu fått på vinterdäcken...

kör försiktigt

Istappar tycker jag brukar vara vårtecken. Men istappen jag såg idag såg lite tveksam ut, visste inte riktigt hur han skulle vara, knölig och spretig hit och dit. Den hänger från takrännan.                                                                   Så kanske det inte är vår än ändå...? Blommorna, vad det nu är för blommor vet jag inte, men de blommar än på ängen.  Men det kan nog hända man skulle behöva leta fram vinterjackan för att inte frysa på väg till jobbet i morgon. (60+ år har jag bytt årstid från höst till vinter och varje år är det lika svårt/konstigt att behöva klä på sig mera för att tåla? Men nu är långkalsongerna på.)

(Mellanrummen är bara datorn som inte vill som jag vill, kan ju ta det som tankestreck/tankeställen/en paus eller något/eller inte alls?)

vad ser jag

Dagens text (Joh 9:24-38) handlar om en blind man som börjar se för första gången i sitt liv, efter att Jesus hade lagt en deg på hans ögon och beordrat honom att gå och tvätta sig i dammen Siloam.

Hela berättelsen (hela kapitlet) är lite konstigt, tycker jag.

Fariserna undersökte noga, frågade och funderade. Men fick det inte att passa in i sina förutfattade meningar hur det skulle vara.

Men mannen kunde se, som han inte hade kunnat tidigare... Fick också se Jesus.

Och sen avslutningen på kapitlet (v. 39-41):

Jesus sade: "Till en dom har jag kommit till denna värld, för att de som inte ser ska se och för att de som ser ska bli blinda." Några fariseer som var med honom hörde det och sade: "Men vi är väl inte blinda?" Jesus sade: "Om ni vore blinda skulle ni inte ha någon synd. Men nu säger ni att ni ser. Er synd står kvar.


Herre, förbarma dig!

det var det

Det blev en sista (?) husbilstripp för detta året. Morgonen var frusen och kall, men vacker då solen försökte få in lite värme igen.

Jag har alltså haft några dagar semester. Är nöjd så till vida att jag fått tvättat några - inte alla - fönster, de nödvändigaste. Och rena blev de ju inte utan lite randiga och flammiga, men de blev renare än de var och flugskiten mellan fönstren är tillfälligt borta.

Boken jag lånat från biblioteket är läst: Adran Plass, Jesus och jag.

Tidigare böcker jag läst av honom har varit av den humoristiska sorten. Så inte denna. Men det finns något lätt över boken ändå. Det är inget krystat, inte något tillrättalagt, som det verkar. Texter och situationer man känner igen. Lättläst och tänkvärd.

Originalet är på engelska med titeln: Jesus - safe, tender, extreme. Och på framsidan på den engelska var en teckning av en människa, men på svenska en bild på ett par sandaler och ett par andra skor. Talar bilderna också olika språk eftersom de inte kunde ha samma bild?

surt

surt sa räven om rönnbären och rätt hade han

Denna dagen också ett liv.

Livet började ganska tidigt, efter en natt med lätt sömn. Barnbarnen var på besök. De hade nog sovit gott.

Cykeltur till butiken, lövräfsande där ute - bara lite, lite fönstertvätt medan barnbarnen spelade på datorerna.

Ett av dem ville höra på Markus och Martinus. Pigga glada pojkar som sjunger glad pop, så jag sökte efter en video på youtube. Men efter en stund konstaterade jag att den musiken gör sig bättre utan video och släckte av skärmen.

Dessförinnan hade jag ju läst om #meetoo i någon tidning (minns inte vilken nu). Där menade de att rökningen och alkoholanvändningen bland ungdomarna ju hade gått att få på en nedåtgående trend genom information, förbud och svårigheter att få köpa. Kunde det inte gå att få de sexuella trakasserierna också att gå ned på samma vis?

Videon vi såg på var typ en fest med idel avklädda - inte helt, men nästan, flickor. Korta shorts, minikjolar, nakna magar, bikini, som flockade sig runt idolerna, som hade på sig oftast långärmade jeansjackor och långbenta byxor, såg nästan påbyltade ut bredvid flickorna. Det skulle föreställa poolparty...

Men jag antar att damerna bestämmer själva vad de sätter på sig - kanske inte till en videoinspelning, men annars...? Och det är ju sådana filmer, videon som man då inte borde mata i ungdomarna som söker sin plats i tillvaron, frågar sig hur man ska vara för att passa in?

- Och jo, förra veckan var det en kund som hade en kommentar som fick mig att se rött ...

denna dagen ett liv

...och den är inte slut än.

Jag började dagen med att observera att det gått hål på mina stickade sockor. Alltså stoppade jag hålet, eftersom jag vill fortsätta ha dem en tid till. Vanligen tar man ju ett garn i samma färg, så det inte syns så bra där man stoppar, men - ja - av någon orsak valde jag inte så idag.

Sockorna är annars också restgarnssockor, så de är stickade av vad jag hittat i garnlådan, garn av väldigt olika kvaliteter.

Undrar när det ska bli modernt med stoppat och lappat?

Då jag gick i småskolan (det är lågstadiet nuförtiden) så skulle vi lära oss att stoppa. Vi hade sockor hemifrån som skulle då stoppas. Jag stoppade, så som jag hade lärt mig därhemma och lärarinna gick genom klassen och kollade hur vi gjorde. Så stannade hon vid min pulpet och sa: Här syns det nog att du har stoppat strumpor förr! Jag antar hon menade det som en positiv sak, men jag tog det nog inte så. Jag skämdes. Lappade kläder och stoppade strumpor var inget man ville ha då.

Senare kom modet med sönderrivna/skurna byxor, men de skulle inte heller då vara lappade.

Men jag tycker faktiskt det är roligt att lappa/stoppa sockor någongång emellanåt! Och så går de att använda - åtminstone hemma - en liten stund till.

Dagens text (Mark 12:28-34) talar om det viktigaste budet: Du skall älska Herren dig Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ och av all din kraft. Det hjälper inte med fina offer eller eget gudstjänstfirande. Den som visste det fick betyget: ”Du har inte långt till Guds rike.” Men han var inte där än....

Ett lappverk är ett lappverk och det räcker inte annat än med Jesu försoningsdöd och uppståndelse och mitt behov av nåd.

den trettonde

Fredagskvällen efter simhallsbesöket tillbringades med den här utsikten. Egentligen var ju utsikten mycket finare i verkligheten än på stillbild. Maten var god liksom sällskapet.

Föredraget som föregick middagen var också gott, men fredagkväll efter en stressig jobbdag och simhallsbesök med dito bastu, så fastnade inte lärdomarna riktigt i huvudet mera. Men kanske det finns där någonstans om än jag inte nu får fram det. Kanske om det behövs så finns det där.

Kanske det egentligen handlade om att vara människa - i stället för robot, eller i stället för djur.

Robot blir man när det blir så stressigt att man inte hinner se att det är en mänska man arbetar med eller för. Djur, i den meningen att man bara följer sina kroppsliga instinkter utan tanke på takt och ton, utan hänsyn till andra, utan hämningar.

Vi är alla stöpta i samma form, men ändå så väldigt olika.

Ja, det var den fredagen.

bärår

Aroniabusken i höstskrud. De flesta bären är redan i frysen, då jag måste rädda de tunga kvistarna från att ligga längs marken. Resten får gärna fåglarna ta, de ska ju leva också. Undrar om det är Miikes förtjänst - eller skuld, att de har fått vara kvar så länge. Detsamma gäller rönnbären som rönnarna dignar under i år.

Bärår/sommar har det åtminstone varit. Det tackar vi för.

Igår kom veckans Året Runt. Bläddrade igenom som jag brukar göra innan jag börjar med korsordet med stort K. Men den här gången lämnade jag att läsa, då det fanns en artikel som handlade om boken Jag mötte Jesus och författaren Charlotte Rørth. Låter absolut som en bok som jag vill läsa.

Min koppling blev "Om dessa tiga skola stenarna ropa." (Luk 19:40)

På väg hem från jobbet satt jag i bilen och körde efter en bil som hade registernummer JOH-146 alltså Joh. 14:6

"Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."

(Så här efteråt tänkt, kunde det ju också vara Joh. 1:46 (Jag kollade inte att det faktiskt fanns så många verser på det kapitlet):

Natanael sade till honom: "Från Nasaret? Kan det komma något gott därifrån?" Filippus svarade: "Kom och se!"
)

den gubben gick inte

om jag minns rätt: änglar som leker

Man kunde ju tro att rubriken handlar om en invalid - om man tar det bokstavligt. ...eller någon som inte hade förstånd att gå - i tid. Men egentligen så betyder det: Mig lurar du inte.

Jag skulle i alla fall inte tänka på könsdiskriminering direkt. Gubbe kan i mina öron vara både kvinna och man. Varför tänker jag först på spelpjäs - gubbe?

Så vill jag tyda det som Sipilä sa om att byta gubbe i dagens Vbl.  Varför göra ett så stort hallå om en sån sak? (hallået fanns i fb-flödet)

Dagens texter handlar lite också om hallå:
- Varför fastade inte Jesu lärjungar som andras lärjungar? (Mark. 2:18-22),

- "Låt er inte berövas segern av dem som hänger sig åt självförnekelse och ängladyrkan och som fördjupar sig i sina syner. De blåser upp sig med sina fåfänga människotankar och" (Kol. 2:16-23),

- "Jag avskyr era fester, jag hatar dem, jag står inte ut med era högtider. När ni offrar till mig och kommer med era gåvor vill jag inte veta av dem, jag vill inte se åt era offer av gödboskap. Låt mig slippa dina psalmer, jag vill inte höra ditt strängaspel! Men låt rätten välla fram som vatten och rättfärdigheten som en outsinlig ström! (Amos 5:21-24)

Rubrikens uttryck kunde ju nog granskas, det finns en hel del likadana kan jag tänka. Hur skulle det vara med ett nytt ord: Gumbe eller gumba (från gubbe + gumma)? Eller så inte....

tack för det

Pelargonen har fått komma in för en tid sedan och tackar för det med att blomma vackert innanför gardinen. (Det är fotat utifrån genom fönstret, därför speglingarna och "diset".)

Jag började fundera på pelargon - egentligen ett konstigt namn på en blomma. Tydligen har det fågelanknytning, både till stork och till trana. Många olika sorters pelargonor finns det och jag vet inte vad den på bilden heter mera än pelargon. Glad åt den är jag ändå!

Idag vill jag mest tacka för att det är fredag och ledig dag i morgon.

I morse tackade jag för att jag hade ett arbete att åka till, det är också bra så.

Det finns mycket man kan tacka för....

mina damer och herrar...

Jag hörde idag, så där bakom, en dam (jag såg henne inte så jag vet ju inte hur damig hon var/fast man måste väl inte vara damig för att vara dam?) som frågade på finska efter naistenhuone.

Jag reagerde direkt: Sånt har vi inte på jobbet mera. Vi har bara wc för både män och kvinnor. Alla där man får vara i enrum/ensam.

(Damrum låter nog mycket vackrare än wc.)

Det reagerade jag på också då vi var ute med husbilen och frekventerade wc:na i ABC-bensinstationerna (med kaffemöjligheter och mataffärer) på olika orter. De flesta hade fortfarande nog lite åtskilda wc:n för män och kvinnor. Men på ett ställe/ett cafe fanns en wc där både streckgubben och -gumman fanns på samma dörr - men fortfarande var det skillnad, det var för män och kvinnor, men de som inte känner sig som varken eller/eller inte visste, hade ingenstans att gå? Undrar hur den streckgubben (! - streckmänskan borde man ju säga, för mänskor är vi väl alla?) skulle se ut som passade åt alla?

"Mina damer och herrar, hingstar och märrar...." sa vi som små.

syns inte finns inte?

På fredagen skulle vi åka och se på tran-, inte dansen utan, avfärden till sovplatsen från Söderfjärden. På vägen dit märkte vi att det inte syntes alls av väderkvarnen - nej, vindmöllan på Sundomsidan. Har de tagit bort den?

Vi
Nej, vi måste åka och kolla, men dimman var precis i skogskanten, så att vi inte såg den. Skogen såg vi nog, men inte dimman, den såg bara ut som vanlig molnig sky, och den gömde vindmöllevingarna helt.

Att det var så dimmigt gjorde det ju lite svårt också att få se de stora tranhoparna som flög iväg, en bit opp syntes de nog men de som flög högre opp hörde vi bara.

Söndagens text (Matt. 18:1-6 (7-9) 10) handlar om änglarna som följer oss barn och som har direkt kontakt till Herren Gud däroppe, vår Far. De finns fast de inte alltid syns.

(Texten för söndagen kom in nu först för vi har varit avskärmade från internätet sedan fredagen. Vi/Jag finns nog också fast jag inte syns på nätet.)