Jag började dagen med att observera att det gått hål på mina stickade sockor. Alltså stoppade jag hålet, eftersom jag vill fortsätta ha dem en tid till. Vanligen tar man ju ett garn i samma färg, så det inte syns så bra där man stoppar, men - ja - av någon orsak valde jag inte så idag.
Sockorna är annars också restgarnssockor, så de är stickade av vad jag hittat i garnlådan, garn av väldigt olika kvaliteter.
Undrar när det ska bli modernt med stoppat och lappat?
Då jag gick i småskolan (det är lågstadiet nuförtiden) så skulle vi lära oss att stoppa. Vi hade sockor hemifrån som skulle då stoppas. Jag stoppade, så som jag hade lärt mig därhemma och lärarinna gick genom klassen och kollade hur vi gjorde. Så stannade hon vid min pulpet och sa: Här syns det nog att du har stoppat strumpor förr! Jag antar hon menade det som en positiv sak, men jag tog det nog inte så. Jag skämdes. Lappade kläder och stoppade strumpor var inget man ville ha då.
Senare kom modet med sönderrivna/skurna byxor, men de skulle inte heller då vara lappade.
Men jag tycker faktiskt det är roligt att lappa/stoppa sockor någongång emellanåt! Och så går de att använda - åtminstone hemma - en liten stund till.
Dagens text (Mark 12:28-34) talar om det viktigaste budet: Du skall älska Herren dig Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ och av all din kraft. Det hjälper inte med fina offer eller eget gudstjänstfirande. Den som visste det fick betyget: ”Du har inte långt till Guds rike.” Men han var inte där än....
Ett lappverk är ett lappverk och det räcker inte annat än med Jesu försoningsdöd och uppståndelse och mitt behov av nåd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar