Guds verk och annan värk

träverk

Men hör nu, du min tjänare Jakob,
du Israel som jag har utvalt. 

Så säger Herren som skapade dig,
han som formade dig i moderlivet
och som hjälper dig: 

Var inte rädd, du min tjänare Jakob,
du Jeshurun som jag har utvalt.
För jag ska utgjuta vatten över det som törstar
och strömmar över det torra.
Jag ska utgjuta min Ande över dina barn,
min välsignelse över dina avkomlingar,
så att de växer upp bland det gröna gräset,
som pilträd vid vattenbäckar.

Då ska en säga: "Jag tillhör Herren",
en annan åberopa Jakobs namn,
en tredje skriva: "Herrens egen" på sin hand
och använda Israel som ärenamn.
  Så säger Herren, Israels Kung, och hans Återlösare,
Herren Sebaot:
Jag är den förste, och jag är den siste.
Utom mig finns ingen Gud. Vem är som jag?

Låt honom berätta och lägga fram för mig vad som har hänt
sedan jag insatte folket för evigt,
och berätta vad som ska komma i framtiden.
Var inte rädda eller förskräckta.
Har jag inte låtit er höra om det och förkunnat det för länge sedan?
Ni är mina vittnen. Finns det någon annan Gud än jag?
Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen.

Alla som tillverkar avgudar är tomhet, deras kära gudar kan inte hjälpa.
Deras vittnen ser inget och förstår inget, därför kommer de på skam.

Vem vill forma en gud och gjuta en bild som inte kan hjälpa honom?
Se, hela deras sällskap ska komma på skam.
Konsthantverkarna är ju själva bara människor.
Låt dem alla samlas och träda fram.
Då ska de alla komma på skam i skräck. 

  Smeden tar sitt verktyg och bearbetar smidet i glöden,
han formar det med hammare och bearbetar det med kraftig arm.
Blir han hungrig förlorar han sin kraft, dricker han inte vatten blir han matt. 

 Träsnidaren spänner ut sitt måttband och gör märken på trästycket med sitt ritstift.
Han formar det med stämjärn och märker ut det med passaren.
Han gör det till en mansbild, en vacker människogestalt att sättas i ett hus. 

Man fäller cedrar åt sig och tar stenek och vanlig ek
och väljer åt sig bland skogens träd.
Man planterar lärkträd, och regnet får dem att växa.
Detta har människorna till bränsle.
Man tar av veden och värmer sig med den, man tänder på den och bakar bröd.
Men man tillverkar också en gud och tillber den,
man gör träet till en gudabild och faller ner för den.
Hälften av träet bränner man upp i eld,
över hälften lagar man kött att äta, steker sin stek och äter sig mätt.
Sedan värmer man sig och säger: "Gott, jag är varm! Jag njuter av brasan." 

Men av det som är kvar gör man en gud, en gudabild.
Man faller ner för den och tillber,
Man ber till den och säger: "Rädda mig, för du är min gud!" 

Dessa människor vet ingenting och förstår ingenting,
för deras ögon är stängda så att de inte ser,
och deras hjärtan så att de inte fattar.
Ingen tänker efter i hjärtat, har vett eller förstånd att säga:
"Hälften brände jag upp i eld, på kolen bakade jag bröd och stekte kött och åt.
Skulle jag nu göra resten till en avskyvärd avgud?
Skulle jag falla ner för en träbit?" 

Den som lever av aska är förledd av ett vilselett hjärta, så att han inte kan rädda sin själ
eller tänka: "Är det inte lögn, detta i min högra hand?"
Tänk på detta, Jakob, du Israel, för du är min tjänare.
Jag har format dig, du är min tjänare.
Israel, du blir inte bortglömd av mig. 

Jag har utplånat dina brott som ett moln, dina synder som en sky.
Vänd om till mig, för jag har återlöst dig. 

Jubla, ni himlar, för Herren har gjort det!
Höj glädjerop, ni jordens djup, brist ut i jubel, ni berg,
du skog med alla dina träd,
för Herren har återlöst Jakob,
han visar sin härlighet i Israel.
Jerusalem ska bli bebott 

Så säger Herren din återlösare,
han som format dig sedan moderlivet:
Jag, Herren, är den som har gjort allt,
den som ensam har spänt ut himlen och brett ut jorden.
Vem var med mig? (Jes 44:1-24)

Av förekommen anledning.