kommunikation

Helt olovandes tog jag mig en promenad. Men jag lovade lite och gick inte vägen fram utan vände av och kom på ett annat spår. 

Där mötte jag förbudsskyltar. Och den här uppsättningen förmedlar en icke-angenäm känsla hos mig.

Men förstås - skulle de ha satt dit en tillåtetskylt så skulle det ju ha sett ganska kul ut också - tillåtet att skida. Det är alltså ett skidspår där, bara det finns snö att göra det av. Hur spårkalle ska kunna köra där, vet jag inte, snöskoter är förbjuden och annan motorfordonstrafik.

Fick mig att minnas en bok jag just läst - men vilken? Det får jag nog återkomma till om jag kommer på det.

Där var det en predikant som påpekade att då Jesus uppväckte Lasarus, som det talas om i bibeln (Joh. 11). Vilken tur att han sa namnet - Lasarus, kom ut. Annars skulle där ju ha blivit en massa döda som uppstått och ett väldigt ståhej!

slut eller början

Är det soluppgång eller solnedgång?

Det beror kanske på var jag själv befinner mig. För någon annan är det soluppgång. Det här var ett snabbfoto vid bilen innan jag for hem efter arbetspasset.

(Ja fy på mig! Någon i Ikkuna hade klagat på att centralsjukhusets anställda använde strandgatans parkeringar. Enligt dagens Vbl blir det nog bara värre att hitta parkeringar åt alla....)

Dagens (domsöndagens) text, Matt. 25:31-46:

.... Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig....

Sjukhuset ser till de sjuka och jag får mitt levebröd än så länge därifrån, det vare välsignat!

black

saknas lite julpynt? (varför är ena skuggan halv?)

Det lär vara black friday idag.

Lite kändes det nog så när jag vaknade sent omsider (fick googla för att se att det skrivs ihop!) efter mycket förvirrande drömmar om dittan dattan.

Bl. a. fick drömmarna mig att komma ihåg den enda gången då jag var välmejkad. Vi hade någon sits från jobbet i någon lokal och en av jobbkompisarna var på fritiden representant för någon kosmetikfirma, så under kvällens lopp så lottades ut en sminkning - och jag vann. Naturligtvis fotograferades före och efter. Kan nog hända att jag köpte något av henne sedan, men jag lärde mig aldrig sminka mig. Jag kan inte lägga på masken.

Ibland skulle man behöva kunna det....

Det stundar julfesttider - men jag har aldrig lärt mig att klä på mig festkänslan...

Men varför fredagen är "black" vet jag inte, kanske är det härstamningen?

antingen eller

börjar bli solblek nog, har stått länge i morgonsolen.
Dessutom fått besök av en fluga som viskar något i örat?

Kan ju meddela att efter nattens vaka, så sov jag gott mot morgonsidan, ganska länge, så det ordnade sig, som vanligt. Det tackar jag Gud för.

Läste på Vbl om änglar och sådana som ber till änglar.

Jag minns prästen som radikalt nog förklarade för barnen och de vuxna i gudstjänsten på änglarnas dag, Mikaelidagen, att det finns både svarta och vita änglar.

Enligt Bibeln var det en del (vet inte varför jag tänker att det var en tredjedel?) av änglarna som gjorde uppror mot Gud och kastades ner (Upp. 12:9). Men redan då valde de vem de ville lyda, alltså de lyder inga mänskor, så att man kunde be till dem och att de skulle göra det man ber om, så som jag fick intrycket av Vbl-skriveriet.

De "vita" änglarna håller sig till Gud och det han säger.

De svarta änglarna gör förmodligen som sin herre, han som förklär sig till en ljusets ängel (2 Kor. 11:14).

Det finns en som har besegrat den onde och det är Jesus med sin död på korset, för vår skull. Det är enda vägen till Gud och hans rike.

Jag förstår inte att någon skulle önska sig till det andra riket...

(Annars (förkortas btw?): Gudstjänsten på Arenan (så länge den finns kvar där - klick) var en bra sådan!)

redo

Så vaknar man klockan två på natten och kan inte somna om.

Det är t.o.m. för tidigt för katten att vilja ut, men då jag började röra på mig så kom hon nog också och tog sig en bit mat innan hon jamade och ville ut.

Innan jag började rumstera, försökte jag att läsa, det brukar hjälpa. Men boken blev färdigläst: Det går an, en tavla ur livet av Carl Jonas Love Almqvist.

(Där fanns ett begrepp Noli-tangere som jag måste kolla upp vad det betydde. I samma veva talades om blomman Mimosa - rör mig ej-blomman som reagerar direkt om man rör vid bladen. Mamma hade en sån en gång i min ungdom. Och ja, det betydde just det: rör mig ej.) Jag uppfattade kanske boken nog annorlunda nu än den dåtida läsekretsen, världen har nog ändrat sedan dess.

I samma veva kom jag att tänka på Michelangelos verk Adams skapelse. Gud söker kontakt.

Vi påverkas av det som berör oss. 

Dagens text (Matt. 24:36-44):

.....Det förstår ni ju att om husägaren visste vid vilken tid på natten tjuven kom, skulle han hålla sig vaken och hindra honom från att bryta sig in i huset. Därför måste också ni vara beredda, ty när ni minst väntar det, då kommer Människosonen.”

Nåja, jag skulle ju nog gärna ha sovit hela natten, men....

(Beredd - är man det om man inte är rädd för att be?)

ryckas hän

Har också läst följande bok i Lewi Pethrus-serien: Hänryckningens tid.

(Hänryckning - ett ord att smaka på.)

Där hittade jag bl.a. denna:

Tro, när det mörknar på färden,
Solen ej slocknat har!
Blott några timmar, och sedan
Strålar en morgon klar.

Tro, när dig världen förföljer!
Med dig i ugnen het
Vandrar en "gudason" härlig,
Prövade själ, det vet!

Tro, när dig vännerna svika,
Tro, när blott en står kvar!
Jesus, din vän, skall dig följa
Alla, ja alla dar.                           (den här versen finns i min minnesversbok från lågstadiet!)

Tro under allt, som dig möter,
Snart du ju hemma är!
Då skall i åskådning bytas
Det, som du trodde här.

så länge det finns liv finns det hopp

kameran vill inte heller hinna med....

Gårdagen gick tillsammans med en del av barnbarnen. Mycket liv.

Man vet att man lever när man ska spela badminton och varje rörelse är lite för snabb och smärtar. En bysbo kom förbi och kommenterade att vi verkar ha sommar och visst kändes det lite sommaraktigt att spela badminton. (Så då behöver man ju inte resa till sommar och sol!) Kul var det i alla fall. Sånt kan man inte göra utan barn eller barnbarn - åtminstone inte utan att någon som går förbi tycker att man är konstig. (Idag känns det inte av, så det var nog bara nyttigt att röra på sig.)

Den yngre tyckte om att leka med ficklampa och hade den bredvid sängen färdigt till följande morgon.

Alltså vaknade jag till att en stor hand syntes på väggen, då han lyste på sin egen hand och gjorde skuggfigurer.(Mene, mene tekel...)

Dagens text (Luk. 20:27-40) handlar om uppståndelse och himmelriket. Och Jesus konstaterar att Gud är en gud för levande och inte för döda.

Se till att du lever! Man behöver inte alltid hänga med, men nog leva....

dimmigt

bild från parkeringsplatsen vid jobbet, Sundombron, ser du väl?

Jag kom mig för att förhandsrösta i församlingsvalet. Och det nog tack vare fb-flödet som påminde mig om att det fanns möjlighet.

Jag gick t.o.m. in på valkompassen och tittade på frågorna. Och började fundera på vad kyrkan är. Vad är kyrkan? Församlingen? Vad ska hon arbeta för? Finns många saker som är bra, men vilken är huvudsaken?

I veckan gick vi på vår vandringsled, men gick "fel" väg, inte den väg som kartan visade. Vi genade lite i början, så att vi inte behövde gå på asfalt så långt innan vi kom oss in på vandringsleden. Också i slutet genade vi av samma orsak. Eftersom vi kände till vägen och vart vi skulle. De som inte känner vägen behöver en karta och följa skyltningen.

Vi mötte en familj på vägen, men jag undvek att göra som förriga frälsningssoldaten utanför restaurangen (som predikade: Vänd om! då gästerna kom ut från restaurangen).

Då vi kom hem, dit vi var på väg efter vandringen, hade vi nyckeln så vi kom oss in.

Nyckeln till Gud/Guds rike är Jesus. - Nyckeln till församlingen/kyrkan är nog något annat...?

gammal är äldst?

borde man slå in spikarna innan någon fastnar/snubblar?

Jag har inte på länge redovisat vad jag läser. Det har sin förklaring i att jag håller på med Lewi Pethrus memoarer som består av fem böcker. 'Medan du stjärnorna räknar' har jag läst färdigt. Här emellan för att få lite omväxling så läste jag en bok av Anna Bondestam: Stadens bröd. Alla de här är gamla böcker. Handlar också om en svunnen tid.

Psalmen Löftena kunna ej svika, som Lewi Pethrus skrivit (där kommer "medan du stjärnorna räknar, växer din tro ditt hopp") inger hopp och det gör nog också de här memoarböckerna (så här långt som jag nu läst). Men där finns också mycket missförstånd, svårt att förstå sig på allt, bekymmer, sånt som han tycker han måste förklara varför han gjort som han gjort.

I Anna Bondestams bok finns mest slitet med att få ihop till födan. Fattigflickan som hade att välja mellan att bli piga eller fabriksflicka och valde cigarett(eller eg. papeross)fabriken. Men också där det medmänskliga, barmhärtighet. Och frågan vad ska man vara tacksam för?  Då det började pyra bland folket att de kunde kräva vissa saker, som kortare arbetstid, högre lön, strejka. Hon hade svårt att låta bli att niga för "herrarna", det som hon lärde sig som piga. (Tacksamhet är onekligen en trevligare känsla än missnöjet att inte ha fått det som jag tycker jag borde har rätt till.)

Dagens text (Matt. 17:24-27):

När de hade återvänt till Kafarnaum kom de som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt?” – ”Jo”, svarade han. När Petrus var hemma igen frågade Jesus innan han hunnit säga något: ”Vad tror du, Simon, av vilka kräver de jordiska kungarna tull och skatt, av sina söner eller av andra?” Då Petrus svarade: ”Av andra”, sade Jesus: ”Sönerna går alltså fria. Men för att ingen skall stöta sig på oss, så gå ner till sjön och kasta ut en krok och dra upp första fisk som nappar. Öppna gapet på den, så hittar du ett silvermynt. Ta det och lämna det för dig och mig.”

Det handlar om två olika riken. "Men för att ingen skall stöta sig på oss..."

mörker

Bland allhelgonadagens texter fastnade jag för denna:

Han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken. Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och de skall bära hans namn på sin panna. Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem. Och de skall vara kungar i evigheters evighet. (Upp. 22:1-5)

Vi var och tände ljus på gravgården och där fanns många ljus som brann. Men kvällen var otroligt mörk då det dessutom regnade smått hela vägen. Så det blev ingen stämningsfull bild av ljusen som var tända, jag hade bråttom att komma in i bilen under tak från regnet, utan det blev en bild av muren runt gravgården, upplyst av bilens strålkastare, och en gatlykta som syns ovanför muren, fotograferad genom våt vindruta.

"Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem."

person

Det är min fredag idag och också första november.

Fredag, eftersom jag är ledig i morgon. Alltså tog jag fredagssimning. Det var länge sen sist då jag varit sjuk i en arm och inte kunnat riktigt simma. Det gick ganska bra idag, kändes nog av men....

Efteråt tog vi en tur på stan. Gick först på kaffe så vi skulle orka gå i någon butik sen.

Kom in på Rewell Center och styrde stegen mot kaffet. Oj, där var det folk - och väktare och poliser...? Sällskapet skojade att det är väl presidenten som är på besök, jag trodde i alla fall att han skojade. (Jag hade inte lagt det på minnet var och när presidenten skulle komma till Vasa.)

Jag fick mitt kaffe och en bulle (samtidigt frågade jag kassatanten i kafeet vad som var på gång - jo, presidentbesök!). Vi satte oss med kaffet och där kom visst Sauli Niinistö och Jenni Haukio in, som vem som helst annan. Efteråt kom en viktig en som hade lysande gula band på rocken och som man alltså lade mera märke till än presidenten. Vem han var vet jag inte.

(Vasabladet hade filmat hela tillställningen, men vi klarade oss från att fastna eftersom vi smög i utkanten av folksamlingen för att komma oss till kaffebordet.)

Bilden är från då två av barnbarnen var på besök. Då var Råttis huvudperson och skulle visas runt och så fick han gunga (där jag annars har en kattleksak att hänga). Katten höll sig på avstånd då där fanns så mycket folk (åtminstone verkade det så för henne tydligen).

Vad vi köpte? Bl.a. julklappspapper... Det var full julbelysning i affären vi besökte, 1. november.