lördag 3 november 2018

mörker

Bland allhelgonadagens texter fastnade jag för denna:

Han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken. Och ingen förbannelse skall finnas mer. Guds och Lammets tron skall stå i staden, och hans tjänare skall tjäna honom. De skall se hans ansikte, och de skall bära hans namn på sin panna. Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem. Och de skall vara kungar i evigheters evighet. (Upp. 22:1-5)

Vi var och tände ljus på gravgården och där fanns många ljus som brann. Men kvällen var otroligt mörk då det dessutom regnade smått hela vägen. Så det blev ingen stämningsfull bild av ljusen som var tända, jag hade bråttom att komma in i bilen under tak från regnet, utan det blev en bild av muren runt gravgården, upplyst av bilens strålkastare, och en gatlykta som syns ovanför muren, fotograferad genom våt vindruta.

"Och det skall inte mer bli natt, och ingen behöver längre ljus från någon lampa eller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar