att växa

de här blommorna från simhallen ser nog äkta ut, men jag undrar....?

Mina blommor har gått åt nästan alla, någon har jag kvar, som skulle behöva stympas, beskäras om de kanske skulle sätta nya skott då. Hittade i butiken en som jag tänkte försöka få att leva i vårt hus, men den verkar också torka bort. Alltså fast jag vattnar.

Igår knäppte det till: Jag kan ju ta ett skott och se om det skulle börja. Det gjorde jag, men återstår att se om det kommer rötter....

Men sen kom jag på mig själv med att plantera om några blommor också, så få se om det hjälper. De borde ju snart börja visa tecken på våren....

Dagens text (Luk. 8:4-15):

När mycket folk samlades och man drog ut till Jesus från de olika städerna sade han i en liknelse: ”En man gick ut för att så sitt utsäde. När han sådde föll en del på vägkanten, och folk trampade på det och himlens fåglar åt upp det. En del föll på berghällen, och när det hade kommit upp, vissnade det bort eftersom det inte fick någon väta. En del föll bland tistlarna, och tistlarna växte upp samtidigt och förkvävde det. Men en del föll i den goda jorden, och det växte och gav hundrafaldig skörd.” Sedan ropade han: ”Hör, du som har öron att höra med.”
Hans lärjungar frågade honom vad denna liknelse betydde, och han svarade: ”Ni har fått gåvan att lära känna Guds rikes hemligheter, men de andra får dem som liknelser, för att de inte skall se, fast de ser, och inte förstå, fast de hör.
Vad liknelsen betyder är detta: Utsädet är Guds ord. De vid vägkanten är de som hör ordet, men sedan kommer djävulen och tar bort det ur deras hjärtan, för att de inte skall tro och bli räddade. De på berghällen är de som tar emot ordet med glädje när de hör det men som inte har något rotfäste. De tror en kort tid, men i prövningens stund avfaller de. Det som föll bland tistlarna, det är de som hör ordet men som längre fram kvävs av livets bekymmer, rikedomar och nöjen och aldrig ger mogen skörd. Men det som kom i den goda jorden, det är de som hör ordet och tar vara på det i ett gott och rent hjärta och genom uthållighet bär frukt.”

Jag fastnade för den sista meningen. Ordet ska tas emot i ett gott och rent hjärta (förlåten och rättfärdiggjord i Jesu blod) och sen behövdes också uthållighet. 

Vattnar Gud själv eller behövs det kanske lite kyrkkaffe....?

Undrar vad Gud skulle ha att säga om dagens plastblommor, de torkar ju inte men det blir ju ingen skörd av dem heller?