andlig och lekamlig spis

Vi kom oss till Vår-Oas i Oravais, inledningsmötet. Det var länge sen jag bevistat ett Oas-möte.

Medan vi väntade på att det skulle börja kollade jag in kyrkan. Det kanske inte syns, men där finns två höga strålkastare (?) på stativ. De såg ut som rövarnas kors med Jesus-korset på altartavlan i mitten.... Dessutom hade de vid orkestern, den var bekant, färgade ljus - av någon anledning?

Predikan, av Hans Weichbrodt, handlade om då Jesus kom till stranden av galileiska sjön (Joh. 21) efter uppståndelsen och Petrus, klädde på sig och hoppade till sjöss för att snabbt komma till Jesus. Annars brukar man inte klä på sig då man hoppar till sjöss... Han menade att det var för att Petrus, som ju hade förnekat Jesus tre gånger, kände sin skuld och liksom Adam (min tanke) ville skyla sig.

Är det därför barnen/ungdomarna så hastigt vill börja mejka sig - eller tatuera sig? Jag kan inte säga, jag lärde mig aldrig så jag skulle varit nöjd med mejket, så då fick det hellre vara. Enligt mig är det fint om mejket inte syns. Och tatueringar tycker jag inte är fint alls.

Jag hoppas att det inte var därför de måste pynta kyrkan extra. Men det var ju också inspelning för att kunna visas vidare, om jag förstod det rätt. Och då kanske det behövs både mejk och extra ljus och pynt.

Men det hade nog kommit folk.

I dagens ord (Joh. 6:1-15) kom det också mycket folk som följde efter Jesus. Inte till någon kyrka, men ute i det fria. En pojke kom med fem bröd och två fiskar. Och det räckte till femtusen män plus kvinnor och barn och blev över. Så de fick äta så de skulle orka.

smakar det så kostar det

flamingo och gorilla tillsammans?

Nå, nu har även jag varit inne på Mina Kanta-sidor och kollat laboratoriesvar - det var ok. Men...

Nu vet de (storebror som ser dig) att jag kan kolla mina uppgifter själv och en mindre behöver meddelas på annat sätt. När det är tillräckligt många som kollar själv, så slutar de meddela.

Det fanns en insändare på Vbl idag om samma sak gällande banker. Bankerna skyller på att de inte behövs mera, då kunderna sköter bankärendena själv på nätet, alltså stänger de bankkontoren. Och de som inte kan/vill sköta själv på nätet får lov att försöka få dem skötta ändå på något sätt. Ta den obefintliga bussen till stan, om man inte kan köra själv eller har bil..... Insändaren påpekade att bankerna själv arbetat för att kunderna ska sköta allt på nätet.

Vi har bankkontor i byn ännu och det är jag glad för. Fast det bara behövdes att hon som sköter det vanligen är ledig och den vanliga reserven har gått i pension, så måste man ha körkortet med för att ta ut pengar.

Butik har vi också ännu, men om alla handlar i de stora marketarna på väg hem från stan, så är vi snart utan butik här också....

Av någon anledning så har det inte blivit så att man beställer maten från butiken osedd och bara hämtar kassarna på vägen hem, finns nog på något ställe. Butiksägarna vet nog att om man går och ser själv, så köper man lite mer/lite onödigt, som det där garnnystanet som var så billigt (hmm.... faktiskt i stora marketen i stan...!).

                                      Här (klick) ett inlägg i samma ämne. 

Uppkopplad - avkopplad - nerkopplad (?) - påkopplad

Jag brukar varva ner, innan jag ska somna med en bok. Då får den inte vara för spännande så man måste läsa till slut innan man somnar. Men det kan hända att man inte vet riktigt vad man läst sist ('i sömnhöyrona' är uttrycket jag minns från barndomen), så egentligen kunde jag nog läsa samma böcker flera gånger....

Nu har jag i alla fall kommit till slutet på Peter Halldorfs Drick djupt av Anden. Det är länge sen jag började. Det blev lite tungt där i början, så jag tog några andra böcker emellan och lät denna vila. Men mot slutet kan jag bara säga att den nog var bra, mycket tänkvärd och förklarande av vissa företeelser i kristenheten - kunde nog läsas flera gånger.

Så har jag också kommit mig på vårens första - och andra - cykeltur. Trevligt alltid de där första gångerna, sen börjar det bli något man borde, måste, av någon anledning....?

Men jag höll mig på två hjul och inte som han som jag tittade på igår som övade sig att cykla på bara bakhjulet, nån måtta får det ju vara...

Konstaterade i jobbet att jag inte är så uppkopplad hela tiden som vissa andra. Sociala medier kollar jag på kvällstid, ifall jag är på jobb. Lite oftare nog då jag är ledig. Det plingar inte i min telefon annat än då den ringer (sms kommer väldigt tyst). Förresten är telefonen inte med på jobbet, då vilar den i mitt skåp, och så kollar jag den då jag far hem.

Men uppkopplad kan man vara också så att säga 'i Anden' - uppkopplad med Gud  - inte alls illa!

Boken talade också i slutet om chronos och kairos, som ligger lite i tiden...

små glimtar

Det är Marie bebådelsedag. Dagens text (Luk. 1:26-38).

Om jag förstått Bibeln rätt ville Gud själv bli delaktig i våra liv. Så han bestämde sig för att födas som människa. Frågade om lov först, sände Gabriel att fråga, Maria hade kunnat säga nej.

Hörde på helgmålsringningen från SVT. Marias val befriade inte henne från sorg, men hon fick dela också smärtan med Gud.

Jesus tog vår synd och sonade den, så att vi skulle kunna ha fortsatt delaktighet med Gud. Han sände den helige Ande att leda oss, fortfarande om vi vill.

Vi får dela vår vandring här tillsammans med honom och han vill dela himmelriket med oss. 

klimatångest

någon dag gammal bild

Vattenpölen på vår gård började växa sig stor. Någon borde dra ur proppen, så det skulle rinna bort. Men det var fruset under och stora snödrivor hindrar det från att rinna bort....

Ungefär samtidigt som jag tog mig en titt med ett halvt öga på den nya serien med mumintrollen på TV. Ett och ett halvt öga hade jag på stickningen. Mumintrollen hade också problem med mycket vatten och drog ur proppen.

Konstaterade att mumintrollen har nog ändrat en hel del från de ursprungliga. Med ett leende konstaterade jag att de tydligen lever på grönsaker till mat nuförtiden, t.ex. hela majskolvar utan att de lämnar några kolvar/skräp kvar, allt äts upp.  Och också att då de blundar med ögonen försvinner hela ögat...

Men vår Herre drog inte ur proppen på vår gård - än. Han gav några köldnätter och potten blev lite mindre en stund.

Och bra så, då man tänker på hur det kan gå, på annat håll i vår värld. (Tänker Mocambique)

Kanske det försvinner om man blundar...?

snömos eller...?

Dagens text (Matt. 15:21-28): 

Jesus drog sig undan till området kring Tyros och Sidon. En kanaaneisk kvinna från dessa trakter mötte honom och ropade: ”Herre, Davids son, förbarma dig över mig! Min dotter plågas svårt av en demon.” Han gav henne inget svar. Då gick hans lärjungar fram och bad honom: ”Säg åt henne att ge sig i väg, hon går ju bakom oss och ropar.” Han svarade: ”Jag har inte blivit sänd till andra än de förlorade fåren av Israels folk.” Men hon kom och föll ner för honom och sade: ”Herre, hjälp mig.” Han svarade: ”Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt hundarna.” – ”Nej, herre”, sade hon, ”men hundarna äter ju smulorna som faller från deras herrars bord.” Då sade Jesus till henne: ”Kvinna, din tro är stark, det skall bli som du vill.” Och från den stunden var hennes dotter frisk.

Det sägs inte i texten något om på vilket vis dottern plågades av demonen. Vilken diagnos skulle vi ha satt på det idag, då vi inte vill tro att det finns demoner?

Om vi som hundar (=hedningar, icke-judar) äter smulorna från vår herres bord, så beror det ju på vem vi har som herre. Vad bjuder han på på bordet? Det är ju det som sen faller ner åt hundarna.

På bilden (som nog är från tidigare i vinter) är det bara snömos på bordet....

de borde få räta på sig

Dagens läsning från Vbl: Kolumnen av Mazzarella. Mycket tänkvärd liknelse där.

Tidigare hade jag läst om att man funderat på att åldringar skulle äta bättre om de fick sin mosade mat utprintat i 3D-printer. Åtminstone skulle de som gör printrarna få sålt en hel del av dem då. Tror inte det skulle bli vinst för någon annan av det.

I Huvudstadsbladet läste jag i veckan en notis också om att flygvapnet har haft behov av en discokula. Ja, det var visst en hel del sprit också.

Man kan tänka på så många sätt, vad som är viktigt. Att satsa pengarna på i vårt samhälle. Vem är det som styr?

vissa dagar

Jag hade varit en timme på jobb då jag konstaterade: Får jag fara hem igen och komma tillbaka och försöka på nytt, kanske jag skulle hitta balansen då/komma in på rätt spår...?

Nåja det gjorde jag inte, utan tog en vända till kafferummet, tog några djupa andetag och kom tillbaka till värvet.

Och tog i med verv.

(Hittade ett nytt svenskt ord jag aldrig hört eller sett förr, det skulle placeras i ett korsord. Verv = livfullhet, schvung, kraft, glöd. Undrar om det blev rätt använt på det sättet?)

Nåja, kanske det inte blev så med schvung, men jag kom mig igenom dagen i alla fall - och det tackar jag för. I morgon är en ny dag....                                          Halleluja i alla fall!

stickningar

Nu då jag samlat det som jag stickat på några veckor, så förstår jag varför jag fått värk i händerna emellanåt.

Också stickandet borde ske med måtta.

Att det blev så mycket i blått beror på att jag för 15-20 år sedan (?) började sticka på en tröja åt dottern. Jag kom så långt att jag bara hade en halv ärm kvar. Men sen tog det stopp.

Jag minns inte varför/vad som hände. Men jag antar att jag miste tron på att det skulle bli något nyttigt/användbart av tröjan. Man måste tro att det nyttar till något för att orka.

Nå, sent omsider så hittade jag den i skrubben och rev upp allt och sen har den legat så länge i lådan med garner att jag helt hade glömt varifrån det kommit. Men nu finns det bara lite kvar.

Kanske till ett par ruttofflor till, de sitter så bra på foten. Mönstret  hade jag i huvudet och på en babytoffla från mamma ( mönstret här (klick) är lite annorlunda, men resultatet detsamma). Passar bra att använda restgarn till dessa.

hopp-san!

Jag sökte igenom barnens gamla skolfoton för någon dag sedan och hittade detta vykort, som vi fick då den första föddes, över 30 år sedan. Det är en bild på fridsriket (Jes. 11:6).

Då vi fick det i tiden såg jag på bilden på ett annat sätt än idag. Då blev jag glad av bilden (kände kanske mera med lammen, de lekte och hade kul), idag kan jag känna lite irritation (tycker att lammen utnyttjar lejonet, vet inte riktigt om han tycker om att de leker med hans svans).

Jag antar att det är jag som har ändrat min syn/reaktion på bilden, kortet har bara blivit lite kantstött/vikt. Annars är det ju nog samma bild. Har jag fått svårare att föreställa mig fridsriket, eller....?

Dagens text (Matt. 4:1-11) handlar om då Jesus frestas i öknen.

Intressant är att djävulen också hänvisar till bibeln.

Varje frestelse leder till ett val: Ska jag eller ska jag inte? Och det som väljs gör stor skillnad på hur fortsättningen blir. Jesus klarade av frestelserna, tack och lov. Det betyder att om vi inte klarar av våra frestelser och väljer fel någon gång, så har vi möjlighet att gå till Jesus och be om och få förlåtelse och vända om och få hjälp att fortsätta gå med honom ändå.

                                                                          Här (klick) finns en text om att välja väg också. 

ve mig

inga sotmärken på handen just nu, men....

Det har tydligen varit en kyrklig helgdag i onsdags också! Askonsdagen som kom efter fettisdagen.

Jag lärde mig via fb att på askonsdagen så ser man i katolska länder mänskor som kommer från någon mässa med askmärke i pannan.

Jag brukar ha sotmärke, inte i pannan förrän jag strukit i pannan med mina sotiga händer utan att tänka på det, men på händerna. För vi eldar ju med ved i vedspis och kamin. Då blir man sotig - ja, åtminstone jag klarar inte av att tända i spisen utan att bli svart om händerna.

Minns min gamla släkting som bodde tvärs över vägen då jag var liten. Hon hade alltid sotiga händer och ibland också i ansiktet, för man för ju det vidare från händerna. Hon hade öppen eldstad, minns inte om hon hade vedspis också, eller om hon faktiskt kokade över öppen eld?

Texterna för askonsdagen (Matt. 6:16-21, Luk. 13:22-30) (klicka för att få fram texterna) handlar om att samla skatter i himlen (hur man nu gör det?) och vikten av att Jesus känner igen oss då vi klappar på porten, eller egentligen är det väl att man ska vaka, vara beredd, så man kommer in innan porten stängs.

(Är det det som är mission, att man presenterar folk för Jesus, så att han känner igen dem då de knackar på?)

nais!

Det är kvinnodagen idag.

Det första jag såg som påminde mig om den, var den här doodlen (?) från Mr (?) Google (finns det en Mrs?). Särskilt det här citatet talade till mig:

Jag är viktig. Jag är lika viktig som alla andra. Inte "om bara" eller "så länge som". Jag är viktig. Punkt. (Chimamanda Adichie)

Annars tycker jag ju att den (kvinnodagen) inte skulle behöva finnas, men det finns ju nog orättvisor än....

Mycket har hänt i kvinnosaksfrågorna (liksom droppen urholkar berget = liten åsnebrygga till bilden), men som sagt...

Du vet väl om att du är värdefull....

Annars är ju bilden tänkt som vårtecken, fastän det blev att skotta idag '- hoppas det var sista gången! Men som jag sade åt grannen, man får vara glad - man får vara glad! - så länge man orkar och så får man ju motion, så man kanske orkar nästa gång också.

Ett annat vårtecken såg jag igår i arbetet. Utanför kafferumsfönstret på tredje våningen såg jag sidensvansar som lekte i en pelarasp. Det ser i alla fall ut som om de lekte, då de plötsligt släpper sig att falla rakt ner och sen kommer upp igen. (Lärde mig att de heter 'tilhi' på finska - är det månne ett onomatopoetiskt ord?)

Ha en bra kvinnodag - eller hoppas ni har haft en bra kvinnodag!

esto mihi

hittat i tidningen Landbygdens Folk

Jag har tittat lite på ett program från SVTPlay som handlat om livets mening. Faktiskt ganska intressant med gäster som fått fundera kring temat och så frågade de på slump också mänskor de mötte på vägen vad de trodde var livets mening (förmodligen nog överenskommet med kameramän och allt). Svaren varierade. Hittar inte programmet där mera så det har tydligen gått ut.

Om de skulle ha frågat mig, så ganska utan att tänka skulle svaret vara 42. För det har jag läst mig till i boken Liftarens guide till galaxen av Douglas Adams. Huvudsaken att man hade en handduk med sig på färden. (Tydligen finns talet 42 också i Upp. 13:5, är vi där nu?)

Någon gång länge sen köpte jag ett vykort med texten: Voi olla että elämän tarkoitus on olla varoittava esimerkki muille (Det kan hända att livet mening är att vara ett varnande exempel för andra). Vet inte hur jag tänkte, ville bara ha det kvar, men man kan ju inte skicka det åt någon, eller...? Såg i veckan också på Gambämark på Arenan och där fanns ännu byaoriginalet med. Är de utrotade nuförtiden?

Konsumtion (bilden) tror jag i alla fall inte är meningen med livet.

I dagens text (Luk. 18:31-43, klick!) berättar Jesus om sitt lidande och att det fanns beskrivet redan i profeterna (gamla testamentet). Det var meningen med hans liv? Att dö för vår skull, för våra synder, för att vi skulle gå fria. Köpt och betalning är given, talades det om förr. (Fast Jesus levde ju innan han föddes hos Gud/i Gud och lever än, uppstånden och uppfaren till himlen.)

Vems mening med livet, kan man också fråga?