Men intill en svartvinbärsbuske, som är ganska ny hade det växt upp en blomma (?), den som syns på bilden. Stor och ståtlig, men vad är det?
Morgondagens första läsningen-text:
Hos. 14:2-9
Vänd tillbaka, Israel, till Herren, din Gud, du har kommit på fall genom din synd. Kom med era ord och vänd tillbaka till Herren, säg till honom: Förlåt all vår skuld, ta emot det goda, vi skall infria våra löften. Assyrien räddar oss inte, vi skall inte stiga till häst, inte längre säga ”Vår Gud” till ting vi själva har gjort. Hos dig finner faderlösa barmhärtighet. Jag skall bota dem från deras trolöshet, jag skall älska dem av hjärtat, min vrede har vänt sig från dem. Jag skall bli som dagg för Israel, och han skall blomstra som en lilja, slå rot som en poppel och skjuta nya skott. Hans prakt skall vara som olivträdets, hans doft som Libanons. De skall åter få bo i hans skugga, de skall frodas som en trädgård och blomstra som en vinstock. Han skall bli ryktbar som Libanons vin. Vad har Efraim mer med avgudarna att skaffa? Jag är den som ger svar och vakar över honom. Jag är som en grönskande cypress. Från mig får du din frukt.
Trädgården har inte jag gjort. Jag har planterat och sått ett och annat, men det är nog Gud som ger växten. Ibland har jag faktiskt kommit ihåg att vattna också.
Tydligen viktigt att sätta ord på sin synd?
Det är inte heller corona-vaccinet som ska rädda oss, ev. nog från coronan, men inte från något annat. Jag har läst via fb om coronavaccinmotståndet. Precis som inte alla växter trivs i vår trädgård, så är det väl med coronavaccinet, kanske passar det inte alla, men nog andra. Och det är ju frivilligt att ta. Konsekvenserna av det får också tas. Första dosen vaccin har jag fått, verkningen kändes nog i kroppen, men inte alltför länge. Medicin ska väl ha någon verkan.
I Jesu namn ska det gå så länge det går och sen är det också i Jesu namn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar