hit och dit

gammal bild, men nog årets

Nyårsaftonens första läsningen-text, en av dem: 

Pred. 3:1-8

Allt har sin tid, det finns en tid för allt som sker under himlen: en tid för födelse, en tid för död, en tid att plantera, en tid att rycka upp, en tid att dräpa, en tid att läka, en tid att riva ner, en tid att bygga upp, en tid att gråta, en tid att le, en tid att sörja, en tid att dansa, en tid att kasta stenar, en tid att samla stenar, en tid att ta i famn, en tid att avstå från famntag, en tid att skaffa, en tid att mista, en tid att spara, en tid att kasta, en tid att riva sönder, en tid att sy ihop, en tid att tiga, en tid att tala, en tid att älska, en tid att hata, en tid för krig, en tid för fred.

För någon dag sedan blev det först begravning och sen till kvällen barnbarn på besök. Det blir ibland nästan svårt att hänga med i de tvära kasten. Men båda hör till livet. 

Gott nytt år!

stort

svårt att gå i för stora skor - men med hjälp går även det

Fanns en första läsningen-text också för idag (fast då borde det ha varit söndag idag!?)

Jes. 49:13–16

Jubla, himmel, och gläd dig, jord, brist ut i jubel, alla berg! Ty Herren tröstar sitt folk, han förbarmar sig över de plågade.

Sion sade: ”Herren har övergett mig, Gud har glömt mig.

” Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig. Nej, ditt namn är skrivet i mina händer,  jag tänker ständigt på dina murar.

Hela Jesaja-kapitlet är värt att läsas. Det börjar med "Herren kallade mig redan i moderlivet, han nämnde mitt namn redan i min mors sköte....(Folkbibeln)"

Vi får gå med Gud.

kallt

Vi kom oss till skärihuset. Där var det kallt. Både inne och ute. Isrosorna är på insidan av fönstret.

Tacksam att vi inte behövde stanna så länge.

Menlösa barns dags först läsningen-text:

2 Mos. 1:22-2:10

Farao gav denna befallning till hela sitt folk: ”Kasta alla nyfödda pojkar i Nilen och låt bara flickorna leva.”
En man av Levis släkt gifte sig med Levis dotter, och hon blev havande och födde en son. Hon såg vilken fin pojke det var och höll honom gömd i tre månader. Sedan kunde hon inte gömma honom längre utan tog en korg av papyrusgräs och tätade den med beck och tjära, lade barnet i den och satte ut den i vassen vid Nilstranden. Pojkens syster ställde sig ett stycke därifrån för att se hur det skulle gå med honom.
Då kom faraos dotter ner till floden för att bada, och hennes hovdamer gick fram och tillbaka utmed stranden. Hon fick syn på korgen i vassen och skickade en slavinna att hämta den. När hon öppnade den såg hon att där låg en pojke och grät. Hon tyckte synd om honom och sade: ”Det är nog ett av de hebreiska barnen.”
Då sade pojkens syster till faraos dotter: ”Skall jag skaffa en hebreisk kvinna som kan amma barnet åt dig?” – ”Ja, gör det”, svarade faraos dotter. Då gick flickan och hämtade pojkens mor, och faraos dotter sade till henne: ”Ta med dig det här barnet och amma det åt mig. Jag skall betala dig för det.” Kvinnan tog då pojken och ammade honom. När pojken blev större förde hon honom till faraos dotter, som adopterade honom och gav honom namnet Mose. ”Jag har ju dragit upp honom ur vattnet”, sade hon.

De levde nog också i en kall värld, med sådan ledare. Men Gud vakade över sitt folk och över Mose. Då hjälpte inte sanktionerna.

På fb har jag följt med en grupp, vars inlägg (klick) kanske passar in här - om jag får det att funka.

rop och lek

Första läsningen-text för 27.12.:

Ordspr. 8:1, 22-30

Hör, visheten ropar, insikten låter höra sin röst.

Herren skapade mig som det första, som begynnelsen av sitt verk, för länge sedan. I urtiden
formades jag, i begynnelsen, innan jorden fanns. Innan djupen blev till föddes jag, när det ännu inte fanns källor med vatten, innan bergen fått sin grund, innan höjderna fanns föddes jag, när han ännu inte gjort land och fält eller mullen som täcker jorden. 

När han spände upp himlen var jag där, när han välvde dess kupa över djupet, när han fyllde molnen däruppe med kraft och lät djupets källor bryta fram, när han satte en gräns för havet och vattnet stannade där han befallt, när han lade jordens grundvalar, då var jag som ett barn hos honom. Jag var hans glädje dag efter dag och lekte ständigt inför honom.

trångt i fönstret i juletid

 Det är tydligen aposteln Johannes dag idag. Han som skrev i sitt evangelium: 

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det. (Joh. 1)

Hos oss var det igår också mycket lek och stoj, men plötsligt när de åkt hem blir det väldigt tyst.  Det gäller att hänga med, klara av både stoj och sen tystnad. 

*tacksam för både stoj och tystnad*

kärl

Julannandagens första läsningen-text: 

Jer. 20:7-11, 13

När prästen Pashur, Immers son, som var överuppsyningsman i Herrens hus, hörde Jeremia profetera dessa ord, lät han misshandla profeten Jeremia och satte honom i stocken i Övre Benjaminsporten till Herrens hus. Men när Pashur dagen därpå släppte Jeremia ur stocken, sade Jeremia till honom: ”Herren kallar dig inte Pashur utan Magor-Missabib, för så säger Herren: Jag ska göra dig till en skräck för både dig själv och alla dina vänner. De ska falla för sina fienders svärd och dina ögon ska se det. Hela Juda ska jag ge i den babyloniske kungens hand, och han ska föra bort dem till Babel och döda dem med svärd. Alla rikedomar, ägodelar och dyrbarheter i denna stad och Juda kungars alla skatter ska jag ge i deras fienders hand. De ska ta det som byte och föra det till Babel. Och du själv, Pashur, ska gå i fångenskap med alla som bor i ditt hus. Du ska komma till Babel, där ska du dö, och där ska du begravas med alla dina vänner som du har profeterat lögn för.” 

 

Profetens klagan inför Herren:

Du, Herre, övertalade mig, och jag lät mig övertalas. Du grep mig och besegrade mig. Jag har blivit till ständigt åtlöje, alla hånar mig. Så ofta jag talar måste jag klaga, ropa över våld och förtryck, för Herrens ord drar spott och spe över mig dagen lång. 

Men jag tänkte: Jag vill glömma honom och inte mer tala i hans namn. Då blev det som en brinnande eld i mitt hjärta, instängd i mitt inre. Jag ansträngde mig att hålla den inne men lyckades inte. 

Jag hör många förtala mig, det är skräck från alla håll: ”Ange honom!” ”Ja, vi ska ange honom!” Alla som stått mig nära väntar på att jag ska falla. ”Kanske låter han lura sig, så kan vi besegra honom och ta hämnd på honom.” 

Men Herren är med mig som en mäktig hjälte. Därför ska mina förföljare falla och inte besegra mig. De ska stå där med stor skam, för de har handlat utan förstånd. De ska drabbas av evig vanära som inte ska glömmas. 

Herre Sebaot, du prövar den rättfärdige, du ser hjärtan och njurar. Låt mig se din hämnd på dem, för jag har överlämnat min sak till dig. Sjung till Herren, lova Herren, för han räddar den fattiges själ ur de ondas hand. (Folkbibeln) 

Tyckte hela texten behövdes för att förstå Jeremias klagan. Den svärtade texten är första läsningen-texten.

Blir lite intressant när man tänker på rådande coronapandemi och vaccinmotståndare vs -förspråkare. Den som lever får se.....

-

Juldagens uppgift var att försöka få in servisen från julaftonen tillbaks i sitt krypin. Skåpet de förvaras i är inte så stort, så det ska pusslas för att få alla att rymmas. Jag frågade ett av barnbarnen om det vet hur gammal tallriken är, som han skulle sätta på diskbänken. Han visste inte så jag sa som det var, 64 år gammal. Jag tror inte att han förstod hur gammalt det är. Den andra servisen är 40 år gammal.

till glädje

 

Julafton förflöt livat, som det brukar vara. Julklappsutdelningen var efterlängtad av barnen.

Tomte brukar vi inte ha, men vi hade en utanför dörren som jag i tidigt skede fotograferade och undrade hur han skulle hitta in, då snön täckt för både öron och päronnäsa. Men det var bara början på snöandet. Det kom mycket mer....

Hoppas de som måste ut på vägen kom sig lyckligt hem. 

Juldagens första läsningen-text:

Jes 52:7-10

Hur ljuvliga är inte glädjebudbärarens steg när han kommer över bergen och förkunnar frid, bär fram goda nyheter och förkunnar frälsning och säger till Sion: "Din Gud är kung!" 

Hör, dina väktare ropar med hög röst, de jublar tillsammans, för de ska med egna ögon få se Herren vända tillbaka till Sion. Brist ut i jubel tillsammans, ni Jerusalems ruiner, för Herren tröstar sitt folk, han återlöser Jerusalem. Herren visar sin heliga arm inför alla folkens ögon, alla jordens ändar ska se vår Guds frälsning. (Folkbibeln)

Det är inte tomten de här väntar på, utan något mycket bättre.

varde ljus

inte så stort ljus - men ljus

Julnattens (!) första läsningen-text: 

Jes. 9:2-7

Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram. 

 

Du förökar det folk som du inte gett stor glädje. De ska glädjas inför dig som man gläds under skördetiden, som man jublar när man delar byte. 

 

För du ska bryta deras bördors ok, deras skuldrors käpp och deras plågares stav, som på Midjans tid. Ja, varje stövel buren i stridslarm och varje mantel vältrad i blod ska brännas upp och förtäras av eld. 

 

För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste. Så ska herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans rike. Det ska befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid.

 

Herren Sebaots lidelse ska göra detta. (Folkbibeln)

gott

Julaftonens första läsningen-text: 

Jes. 11:1-5

Men ett skott ska skjuta upp ur Ishais avhuggna stam, en telning från hans rötter ska bära frukt.

Över honom ska Herrens Ande vila, Anden med vishet och förstånd, Anden med råd och styrka, Anden med kunskap och vördnad för Herren. Han ska ha sin glädje i vördnad för Herren. Han ska inte döma efter vad ögonen ser eller avgöra efter vad öronen hör, utan han ska döma de fattiga med rättfärdighet och med rättvisa skaffa rätt åt de ödmjuka på jorden.

Han ska slå jorden med sin muns stav, döda de ogudaktiga med sina läppars ande. Rättfärdighet ska vara bältet runt hans midja, trofasthet bältet om hans höfter. (Folkbibeln)

Sen fortsätter texten med berättelsen om fridsriket: 

Vargar ska bo tillsammans med lamm, leoparder ligga bland killingar. Kalvar och unga lejon och gödboskap ska vara tillsammans, och en liten pojke ska valla dem.

Kor och björnar ska gå och beta, deras ungar ska ligga tillsammans, och lejon ska äta halm som oxar. Ett spädbarn ska leka vid huggormens håla, ett avvant barn räcka ut handen mot giftormens öga.

Ingenstans på mitt heliga berg ska man göra något ont eller förstöra något, för landet ska vara fullt av Herrens kunskap, liksom vattnet täcker havet. (Folkbibeln)

 Han kom, han såg, han segrade - och skall komma igen! Vi har något att se fram emot....

Gud rår

Det blev töväder, så jag försökte göra en snölykta i tanken att det skulle frysa på igen och den skulle bestå kanske t.o.m. över jul. 

Förritiden då man gjorde snölyktor så lade man vanliga ljus inuti. Då skulle lyktorna vara ganska så täta för att inte luftdraget skulle blåsa ut ljuset. Nu lade jag ett engångsgravljus i, så den brann fast det inte var så tätt. 

Den brann faktiskt fast det töade så att lyktan rasade, men där inuti hopen brann ljuset. 

-

Jag har också läst en bok: Annakarin Svedbergs Indira Gandhi - en bok om kärlek. En vacker beskrivning nog, inte så mycket om Indira Gandhi som känslorna runtomkring. - Tack för boken!

-

Morgondagens första läsningen-text: 

Sef. 3:14-17 

Jubla, dotter Sion, ropa av glädje, Israel! Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta, dotter Jerusalem! Herren har tagit bort straffdomarna från dig och röjt bort din fiende. Herren, Israels Kung, bor i dig. Du ska aldrig mer frukta något ont. På den dagen ska det sägas till Jerusalem: ”Var inte rädd, Sion, låt inte dina händer sjunka! Herren din Gud bor i dig, en hjälte som frälser. Han gläder sig över dig med lust, han tiger stilla i sin kärlek, han fröjdas över dig med jubel.” (Folkbibeln)

Människan spår men Gud rår. - "....Han gläder sig över dig med lust...."

den tredje

Bilden är kanske ingen speciell tredje advents-bild, men det syns ju tre uddar av gardinen. 

Pelargonorna blev hastigt inplockade i höstas när det började bli fara för frost. Då märkte jag inte att det fanns annat i krukan än pelargonen, men utifrån nu ser jag ju en maskros också. 

Jag tror ju inte att jag har sått den dit, men någon....

Morgondagens första läsningen-text: 

Jer. 3:21-25

Det hörs rop på de kala höjderna, gråt och böner från Israels folk. De har slagit in på villovägar och glömt Herren, sin Gud.

Vänd tillbaka, ni trolösa barn, jag skall bota er från er trolöshet.

”Nu kommer vi till dig, ty du, Herre, är vår Gud. Fåfäng var vår dyrkan på kullarna, fåfängt vårt larm på bergen. Endast hos Herren, vår Gud, finns räddning för Israel. Sedan vår ungdom har skamguden slukat allt vad våra fäders arbete gav, deras fårflockar och boskapshjordar, deras söner och döttrar. Låt skammen bli vår bädd och vanäran vårt täcke, ty mot Herren, vår Gud, har vi syndat, vi och våra fäder, från vår ungdom till denna dag, och vi har inte lyssnat till Herren, vår Gud.”

(Jag läste fel först, jag läste: Sedan vår ungdom har skärmguden slukat ....!?)

Det är så lätt att det smyger in sånt som vi inte vill ha (också i våra krukor). Är månne skammen som säng bekväm eller vanäran ett varmt täcke?

Men ännu är nådens tid, vi kan för Jesu död på korset, komma till Gud med vår skam och vanära och få bli av med dem. 

                                                            Här (klick) finns mera på samma tema.

rik

vi är för tillfället rik på ved

Självständighetsdagens första läsningen-text: 

5 Mos. 8:10–17

Mose sade till Israel: Då du äter dig mätt, skall du prisa Herren, din Gud, för det rika land han har gett dig. Akta dig för att glömma Herren, din Gud, och försumma inte att hålla hans bud, föreskrifter och stadgar, som jag i dag ger dig. När du äter dig mätt och bygger fina hus att bo i, när dina kor och får förökar sig, när du får mer av silver och guld och allt vad du äger förmeras, akta dig då för att i högmod glömma Herren, din Gud, som förde dig ut ur Egypten, ut ur slavlägret, som ledde dig genom den stora och fruktansvärda öknen med giftormar och skorpioner, ett förbränt land utan vatten, som lät vatten flöda ur den flinthårda klippan och lät dig äta manna i öknen, något som dina fäder inte kände till, allt för att tukta dig och sätta dig på prov och för att till slut visa dig sin godhet. Tro inte att du av egen kraft och förmåga har skaffat dig denna rikedom.

Ofta får jag tacka då kvällen kommer och man har en säng att lägga sig i till natten. Jag kom igenom/klarade av den här dagen också, tack! Små och större underverk är det...

yeah

vår gröna tall (vilken sort det nu är?) har vit klädsel nu

Morgondagens första läsningen-text: 

Hos. 2:18-20

För mitt folk skall jag den dagen sluta ett förbund med de vilda djuren, med himlens fåglar och  markens kräldjur, och båge och svärd och krig skall jag utplåna i landet, så att de får bo i trygghet.

Jag skall äkta dig för evigt, jag skall äkta dig i rättfärdighet och rätt, i kärlek och förbarmande. Jag skall äkta dig i trofasthet, och du skall lära känna Herren.

Igår var det julfest för oss på jobbet. Alltid intressant att lära känna sina jobbarkompisar utanför arbetet, med privata kläder och inte sjukhuskläder.  

Eller som Ingemar Olsson yttrycker det i sin sång: 

Det finns så många sköna människor
Som liksom aldrig kommer fram
Precis som böcker i ett bibliotek
Som bara står och samlar damm
Och om man bara tittar utanpå
Då missar man en värld
Som man aldrig får en enda aning om
Fast hela tiden finns den där

En del är långa, andra korta
En del är hemma, andra borta
En del är tunna, andra tjocka
Men alla har dom nå’t att ge
Yeah yeah yeah, nå’t att ge.....

På samma sätt finns det enligt Hoseatexten en chans att lära känna Herren!

syns det?

Tittade igenom vad jag hade för fotografier i kameran och hittade denna. 

Där fanns många bilder av barn och barnbarn, men den här funderade jag ett tag: Varför har jag knäppt det här fotot, vad är det jag har försökt fånga? Det var alltså inte solen i sig, om än det nog var trevligt när den tittade fram. 

Det fanns ännu en gammaltestamentlig text för veckan: 

Hab. 2:1-4

Jag skall ställa mig på vakt,gå till min post och spana. Jag vill se vad han skall säga till mig, vilket svar jag får på min klagan.

Herren svarade mig: Skriv ner det du får se med tydlig skrift på tavlor, så att det blir lätt att läsa, ty synen vittnar om den bestämda tiden, den talar om slutet, den slår inte fel.

Om uppfyllelsen dröjer, så vänta tåligt, den kommer förvisso, den uteblir inte. Se, den falske far bort med vinden, men troheten räddar den  rättfärdiges liv.

Ja, det är inte lätt att förstå ändå....

Det jag försökta fånga, om det skulle fastna i kameran, var det som jag som första ord skulle kalla flister, vet inte varför. Men småsmå snöpartiklar som flyger i luften och glittrar mot solen. Måste nog förstora bilden om det ska synas.

är det dags?

Ett husdjur jag hittade på klockan. Numera finns den inte där, så var finns den då...?

Såna små spindlar tycker jag nog får finnas i vårt hus, helst på såna ställen där de inte trillar i vägen för mig, så alltså i taknivå. 

Större spindlar åker obevekligen ut trots minusgrader. 

Borde kanske sopa i taket också till jul, jag antar den har byggt ett antal nät här och där....

Det fanns ju en gammaltestamentlig text till för veckan: 

Mika 2:12-13

Jag skall samla er alla, hela Jakob, återstoden av Israel skall jag förena som man samlar fåren i fållan och hjorden på betesplatsen – en sorlande människoskara. Den mäktige har ställt sig i spetsen för dem, med makt drar de ut genom porten. Deras konung går i spetsen för dem, Herren går framför dem.

 Är det snart dags?

tänt var det här

Det första ljuset är tänt i adventsstaken. 

Lilla jul firades med alla barn närvarande och  några av barnbarnen. Men efteråt kom jag ihåg att vi brukade ju klä lillajulgranen ifall barnbarnen kommer på besök. Det kom jag inte ihåg då, så det blev ingen lillajulgran i år. Men det var ju roligt bara att vara ute och leka i nysnön också.

Det finns en text också för hela den här veckan i Kyrkoårskalendern, där jag kollar upp texter. 

En gammaltestamentlig text/läsning är från Jes. 63:15-16 (med fet stil), enligt Folkbibeln (v. 7-17):

Jag vill förkunna Herrens nådegärningar, Herrens lov, efter allt som Herren har gjort för oss, allt det goda som han gjort för Israels hus efter sin barmhärtighet och stora nåd. 

Han sade: "De är ju mitt folk, barn som inte ska svika." Och han blev deras frälsare. I all deras nöd var ingen verklig nöd, hans ansiktes ängel frälste dem. I sin kärlek och medömkan återlöste han dem, han lyfte upp dem och bar dem ständigt i forna dagar.

Men de var upproriska och bedrövade hans helige Ande. Därför blev han deras fiende, han stred själv mot dem.

Då tänkte hans folk på gångna tider, de tänkte på Mose: Var är nu han som förde dem upp ur havet, tillsammans med herden för hans hjord? Var är han som lade sin helige Ande i deras bröst, han som lät sin härliga arm gå fram vid Moses högra sida, han som klöv vattnet framför dem och gjorde sig ett evigt namn, han som förde dem genom djupen så att de likt springare i öknen inte stapplade? Som när boskap går ner i dalen fördes de av Herrens Ande till ro. Så ledde du ditt folk och gjorde dig ett härligt namn.

Blicka ner från himlen, se till oss från din heliga och härliga boning! Var är nu din lidelse och din kraft? Ditt hjärtas ömhet och din barmhärtighet har dragit sig tillbaka från mig. Du är ju vår Far! Abraham vet inte om oss, Israel känner oss inte. Men du, Herre, är vår Far. Vår Återlösare av evighet är ditt namn.

Varför, o Herre, låter du oss gå vilse från dina vägar, och varför förhärdar du våra hjärtan så att vi inte fruktar dig? Vänd tillbaka, för dina tjänares skull, för din arvedels stammars skull.

Ja varför....?
: