Pelargonorna blev hastigt inplockade i höstas när det började bli fara för frost. Då märkte jag inte att det fanns annat i krukan än pelargonen, men utifrån nu ser jag ju en maskros också.
Jag tror ju inte att jag har sått den dit, men någon....
Morgondagens första läsningen-text:
Jer. 3:21-25
Det hörs rop på de kala höjderna, gråt och böner från Israels folk. De har slagit in på villovägar och glömt Herren, sin Gud.
Vänd tillbaka, ni trolösa barn, jag skall bota er från er trolöshet.
”Nu kommer vi till dig, ty du, Herre, är vår Gud. Fåfäng var vår dyrkan på kullarna, fåfängt vårt larm på bergen. Endast hos Herren, vår Gud, finns räddning för Israel. Sedan vår ungdom har skamguden slukat allt vad våra fäders arbete gav, deras fårflockar och boskapshjordar, deras söner och döttrar. Låt skammen bli vår bädd och vanäran vårt täcke, ty mot Herren, vår Gud, har vi syndat, vi och våra fäder, från vår ungdom till denna dag, och vi har inte lyssnat till Herren, vår Gud.”
(Jag läste fel först, jag läste: Sedan vår ungdom har skärmguden slukat ....!?)
Det är så lätt att det smyger in sånt som vi inte vill ha (också i våra krukor). Är månne skammen som säng bekväm eller vanäran ett varmt täcke?
Men ännu är nådens tid, vi kan för Jesu död på korset, komma till Gud med vår skam och vanära och få bli av med dem.
Här (klick) finns mera på samma tema.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar