en chans - till

resultat av barnbarnens besök

Söndagens första läsningen-text - den ena:

Jona 3:1-5, 10, 4:1-11

För andra gången kom Herrens ord till Jona:
”Bege dig till Nineve, den stora staden, och förkunna vad jag befaller.” Och Jona gav sig i väg till Nineve, så som Herren hade sagt. 

Nineve var en oerhört stor stad: det tog tre dagar att färdas genom den. Jona började gå genom staden. Han gick en dag, och han förkunnade: ”Om fyrtio dagar skall Nineve förstöras.” 

Folket trodde på vad Gud hade sagt. De utlyste en fasta, och alla, stora som små, klädde sig i säcktyg. 

När Gud såg vad de gjorde, att de upphörde med sin ondska, avstod han från det onda han hotat dem med; han lät det inte ske. Då blev Jona mycket missnöjd. I vredesmod bad han till Herren: ”Herre, var det inte det jag trodde redan där hemma? Det var därför jag ville fly till Tarshish förra gången. Jag visste ju att du är en nådig och barmhärtig Gud, sen till vrede och rik på kärlek, beredd att ångra det onda du hotat med. Så ta mitt liv, Herre, det är bättre för mig att dö än att leva.” Herren sade: ”Har du skäl att vara vred?” 

Jona lämnade staden och slog sig ner öster om den. Där byggde han sig en hydda, så att han satt i skugga medan han väntade på att få se hur det skulle gå med staden.
Herren Gud lät nu ett kurbitsträd växa upp över Jona; det skulle skugga hans huvud och befria honom från hans missnöje. Jona blev mycket glad över kurbitsen. Men i gryningen nästa dag lät Gud en mask angripa trädet, och det vissnade ner. Och i soluppgången lät Gud en glödhet östanvind blåsa. Solen brände Jonas huvud, han var nära att svimma och önskade sig döden. ”Det är bättre för mig att dö än att leva”, sade han. Då frågade Gud honom: ”Har du skäl att vara vred för kurbitsens skull?” Jona svarade: ”Jag har alla skäl i världen att vara vred.” Herren sade: ”Du bekymrar dig för ett träd som du inte har lagt ner något arbete på och som du inte själv fått att växa, som kom till på en natt och försvann på en natt. Skulle då inte jag bekymra mig om Nineve, den stora staden, där det bor över 120 000 människor, som inte ens kan skilja på höger och vänster – och dessutom många djur.”

Jona fick en chans till.  Nineve också, men det hjälpte inte mer än 200 år enl. Wikipedia. Hur många generationer blir det?

......................

Jag har återigen läst en bok: Rafael och Jörn Donners Innan du försvinner/brev mellan son och far. Inga spontana brev utan planerad på förhand att bli bok. Men visar på svårigheter att förstå varandra över generationsgränsen.

Dessutom Lars Huldens bok Jag blir gammal, kära du. Utgiven 1981, då var Lars Hulden 55 år och levde till 2016, 35 år till. Där fanns bl.a. en dikt om farfarsfar som gav över jordbruket till sonen mot att få bo på kammaren med mat till dödsdagar. Det blev 30 år på kammaren. Fast mycket vackrare skrivet, för det kan han.

Varför växer gräset? - andra sådden av Klas Hallberg och Magnus Kull kom till vårt hus då bibioteket hade utförsäljning av böcker. Tänkvärda tankar också i andra boken.