det fortsätter

Körde förbi, så vi passade på att vattna på gravgården. Där blommade vackert och allt var städat till midsommar.

Blommorna som speglade sig i stenen fick mig att komma ihåg konfirmandprästen, (konfirmationen skedde ju för det mesta på midsommar förr i tiden) som berättade att altarrundeln som vi skulle få nattvarden vid, fortsätter på andra sidan - i det eviga, på så vis blir det en hel rundel. Nattvarden fick vi fira tillsammans med de som gått bort före oss.

Läste i senaste Vbl om rävflickan. Hon hade som motto: "Jag ger aldrig upp. Det kommer förmodligen att stå "Nog ska jag resa mig ur det här också!" på min gravsten."

Och jag tänkte: Det ska vi alla. Frågan är: Till vad? Dom eller nåd?

Tack vare Jesus, kan det bli till nåd för den som så vill.

rik

I dagens allvarliga text, skulle det finnas mycket att fundera på. 

"Någon i hopen sade till Jesus: ”Mästare, säg åt min bror att dela arvet med mig.” Han svarade: ”Vem har satt mig till att döma eller skifta mellan er?” Och han sade till dem: ”Akta er för allt habegär. En människas liv beror inte av överflöd på ägodelar.” Sedan gav han dem en liknelse: ”En rik man hade fått god skörd på sina jordar. Han tänkte för sig själv: ’Vad skall jag göra? Jag har inte plats för hela skörden.’ Han sade: ’Så här skall jag göra. Jag river mina lador och bygger större så att jag får rum med säden och allt annat jag äger. Sedan kan jag säga till mig själv: Nu min vän är du väl försörjd för många år framåt. Du kan vila ut. Ät, drick och roa dig.’ Men Gud sade till honom: ’Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig, och allt du har lagt på hög, vem skall få det?’ Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.”" (Luk. 12:13-21)

Första delens huvudord är väl: Akta er för allt habegär. Och nej, det blev ingen lottovinst hos oss denna vecka heller.

Så illa är det i alla fall inte att jag inte skulle ha råd med ett par nya shorts, förresten så tror jag nog att jag borde ha ett par nyare också, men de här var de som först föll i min hand då jag hastigt ville ha fram lite svalare kläder. Shortsen, de avklippta gamla jeansen, var moderna såtillvida att de hade ett stort hål på ett ben. Men eftersom jag inte tyckte om det så tog jag nål och tråd och sydde ihop hålet. Och jag tyckte det var roligt att lappa och sy ihop. Glädjen är en stor rikedom.

Den viktiga frågan i andra delen av texten är: Hur blir man rik inför Gud?

meningar

det tog en stund innan jag observerade det lilla svarta fåret i nedre kanten.

En snabbläst bok, som kommit någonstansifrån, kanske från något loppis, är Mål och mening av Maija P (översatt till svenska av Kristina Fernström). Trevlig tankeväckande bok. Fina enkla talande bilder.

Exempel på tankegångarna i boken: 
"Ejderungarnas säkerhetspolitik består i att hållas nära intill dem som är rädda för samma sak."

Eller:

"Vi är alla i samma båt.", som illustrerades med en båt full med folk. Det har nuförtiden en annan allvarligare betydelse, med bilderna med flyktingbåtarna i Medelhavet i minnet, än tidigare, eller är det samma bild?

Eller: "Kärleken börjar hemma." med en bild av diskborste och disk.

Fotots aforism: "Det handlar inte om att identifiera sig med fåren utan om att följa den gode Herden."

gammal i gården

...men gamla Kinarosen blommar vackert i år också då hon fått komma ut

Det känns som om det börjar gå trögt...

Lyssnade på snacket i kafferummet och hörde något som fick mig att tänka till: Har jag hört något om det förut? Borde jag ha gjort något åt det? Gjorde jag något åt det? Det var något som hade försiggått, ett samtal på facebook.

Borde kanske berätta lite hur det går till då jag är på facebook.

Jag har alltså ingen modern telefon och håller mig ajour med vad som händer hela tiden. (Tack och lov behöver jag inte det, eftersom jag inte kan, med min gamla telefon.)

Utan då jag kommer från jobbet brukar jag först få någon mat i mig. Sen när jag ätit, kollat den "riktiga" posten så sätter jag mig vid laptopen i soffhörnet.

Och klickar och scrollar och skrattar lite tyst inombords åt något roligt och ...

Plötsligt märker jag att jag sitter och scrollar och klickar (?) fast jag blundar och egentligen sover....

Så till kännedom: Fast jag har tittat så betyder det inte att jag har sett. Sorry, men så är det. Så vill ni ha ett svar eller en reaktion så ring, det kan man göra till min gamla telefon så länge den är laddad.

Meddelande kan man ju också skicka på telefon, men säkert är det inte att jag kan läsa dem. Meddelanden från de nya telefonerna blir ibland konstiga då de kommer till min gamla. En massa rutor efter varandra som inte jag kan se någon skillnad på eller förstå vad de betyder.

Så söis.

bli

Dagens text, allvarliga ord: 

blommor är inte detsamma som frukt... - men vackert!

Jesus säger:
”Jag är den sanna vinstocken, och min fader är vinodlaren. Varje gren i mig som inte bär frukt skär han bort, och varje gren som bär frukt ansar han, så att den bär mer frukt. Ni är redan ansade genom ordet som jag har förkunnat för er. Bli kvar i mig, så blir jag kvar i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte sitter kvar på vinstocken, kan inte heller ni göra det om ni inte är kvar i mig. Jag är vinstocken, ni är grenarna. Om någon är kvar i mig och jag i honom bär han rik frukt: utan mig kan ni ingenting göra. Den som inte är kvar i mig blir som grenarna som kastas bort och vissnar; de samlas ihop och läggs på elden och bränns upp. Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det. Min fader förhärligas när ni bär rik frukt och blir mina lärjungar. Liksom Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek. Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.” (Joh. 15:1-10)

på tal om

här syns himlen

I Max Lucados bok Alla dagar nära kom jag att läsa om den alltsomoftast kommande funderingen om helvetet:

"Hur kan en kärleksfull Gud sända folk till helvetet?

Det är en vanlig fråga man hör. Den ger uttryck för ett par missförstånd.

För det första sänder Gud inte folk till helvetet. Han respekterar bara deras val. Helvetet är det yttersta uttrycket för att Gud har respekt för människans integritet. Han har aldrig tvingat oss att välja honom, inte ens när detta inneburit att vi väljer helvetet.

Nej, Gud sänder inte folk till helvetet. Inte heller sänder han folk till helvetet. Det är den andra missuppfattningen.

Ordet "folk" är neutralt och antyder oskuld. Ingenstans lär Bibeln att oskyldiga människor blir fördömda. Folk går inte till helvetet. Det gör syndare. Det gör de upproriska. Det gör de självcentrerade. Hur skulle då en kärleksfull Gud kunna sända folk till helvetet? Det gör han inte. Han bara respekterar syndarnas val."

Jag tyckte det var ganska klart sagt och lägger det därför hit, så har jag det här.

blomredovisning - en del

De kommer nog i sinom tid. Jag hade redan tittat och tänkt att kattfoten har nog dött ut nu, då jag inte hittade den någonstans i förrgår. Idag hittade jag den, den hade flyttat sig någon meter från det förra stället och börjat blomma. Dessutom hittade jag några på andra sidan huset, men de verkar nog vara av olika sorter. Trevligt i alla fall att de finns kvar. 

Samma sak var det med gullvivan. Jag trodde inte den blommade än, då jag inte såg någon, men jag tittade väl slarvigt, för jag hittade nog sedan, men hade inte kameran med då.

Förgätmigej ska man inte glömma, nej. Den blir jag också glad åt.

Liljekonvaljerna blommar också - redan. Plötsligt är det tidigt för dem att blomma. Många år hann de inte med att börja blomma då jag som liten skulle plocka åt mamma till hennes födelsedag den 16:e juni.

Att de trivs på vår sandiga jord är nog ett under i sig. Eller om de trivs vet jag ju inte, men de har förstorat sin växtplats i alla fall och försöker bjuda till.

Och visst vill jag att de ryms med...

hemma på våran gård...

håller gården på att bli en sandlåda.

Eller den är kanske en sandlåda som gräset växt över då det inte grävts i den tillräckligt?

Men då det hämtades sprängmattor så blev jag lite fundersam. Sånt brukar man väl inte använda i en sandlåda?

Somt ska grävas upp och annat ska grävas ner. Intressant att se vad som finns där under ytan....

hänförelsens tid

Det var någon som talade om pingsten som hänförelsens tid.

Hänförelse är ett lite konstigt ord i sammanhanget. Direkt översatt borde det ju vara att något förs bort - hän. Enligt kristendomen ska det ske en gång - bortryckandet på skyarna. Men det hänför (!) sig ju inte speciellt till pingsten.

Eller är det så att man förs bort från den gråa vardagen och förs in i ett rike av glädje och fröjd i den Helige Ande i och med andens utgjutande? Det låter väl bra!

Jag föll nästan i fröjd då jag fick smaka på harsyran igen i vår. De har nog en speciell smak. (=åsnebrygga till bilden)

I dagens text beskylldes lärjungarna för att vara fulla av halvjäst vin. Helt klart i alla fall att de var annorlunda än de brukade vara.

Jesus sade:
”Om ni älskar mig kommer ni att hålla mina bud. Jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan hjälpare, som skall vara hos er för alltid: sanningens ande. Världen kan inte ta emot den, eftersom världen inte ser den och inte känner den. Men ni känner den, eftersom den är kvar hos er och kommer att vara i er. Jag skall inte lämna er ensamma, jag skall komma till er. Ännu en kort tid, sedan ser världen mig inte längre, men ni skall se mig, eftersom jag lever och ni kommer att leva. Den dagen skall ni förstå att jag är i min fader och ni i mig och jag i er. Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom.” (Joh. 14:15-21)

Låter ju helt bra!

pingstafton

 Plockade ner i höstas olika sorters knölar.

Det är en plats där det senare i sommar borde/torde komma upp en stor buske med vita blommor. Jag har ingen aning om vad den heter, den har funnits här från början.

Sen kom jag på att där borde det ju passa bra med knölar och blommor som blommar tidigt på våren, sen när de vissnar bort göms de under buskens hängande kvistar.

Nu har där blommat tazetter från någon gammal jul- eller påskblomgrupp, pärlhyacinter kommer och något som blommar vitt, samt dessa som jag fotograferat.

Ska de verkligen se så skraja ut? Eller är det den kalla våren och det kalla vädret som får dem att se så förskräckta ut? De ser ut att darra i hela bladverket. "Ska vi faktiskt klara av att leva här?"

Eller är det pingstliljor (google säger nog nej till det)? Eldtungor på skrajsna lärjungar...?

Dagens text.