tantvarning

tantförståndet räcker inte alltid till

Vi kom oss på en tur till Tuuri. Har nog blivit ett par gånger vi varit dit.

Halvvägs konstaterade jag att jag nog inte skulle hitta dit, vet inte ens om jag skulle hitta hem, utan karta. Men jag satt ju bredvid chauffören så jag behövde inte hitta heller.

Plötsligt då jag inte riktigt känner igen mig, tycker allt ser så främmande ut, kör vi förbi en av de där större matbutikerna som finns utanför varje stad nuförtiden och det klickar till i min hjärna: Här borde det finnas grisar. Och ja, där står de ju betonggrisarna, som jag blev så glad åt en gång då vi körde här tidigare. Nånstans i min hjärna fanns bilden....?

I Tuuributiken höll julen på att smyga sig in, julgranar fanns redan klädda, men ljusen var ännu inte tända.

Bland godiset hittade jag ett hjärta, alltså inte ett sådant där vackert hjärta som man formar med händerna nuförtiden (jo, det fanns nog också på bilder i butiken), men faktiskt ett chokladhjärta, som var format som ett riktigt hjärta med blodbanor hit och dit. Vem vill äta ett sådant? Det blev nog kvar i butiken.

Dagens text (Matt. 22:34-40):

När fariseerna fick höra hur Jesus hade gjort saddukeerna svarslösa samlades de, och för att sätta honom på prov frågade en av dem, en laglärd: ”Mästare, vilket är det största budet i lagen?” Han svarade honom: ”Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv. På dessa båda bud vilar hela lagen och profeterna.”

Här fanns också hjärna och hjärta och dessutom själ... Att älska med hjärtat känns bekant, men att älska med sin själ, hmm?, och med hela sitt förstånd?

                                                             det här hittade jag på fb (om det funkar att klistra in), fordrar också lite tänkande

andas in - håll andan - andas ut

Jag har läst en bok - eller kan jag säga att jag har det?

Boken, Dean Koontz' Breathless, är alltså skriven på engelska och jag förstod nog inte varje ord jag läste. Många olika personporträtt igen och ett porträtt av en varelse som jag inte vet vad det var.

Morgondagens text (Luk. 14:1-6):

En sabbat var Jesus bjuden på måltid hos en farisé som var med i rådet, och man iakttog honom noga. Då stod det framför honom en man som led av vatten i kroppen. Jesus vände sig till de laglärda och fariseerna och sade: ”Är det tillåtet att bota sjuka på sabbaten eller inte?” Men de teg. Då rörde han vid mannen och gjorde honom frisk och lät honom sedan gå. Och han sade till dem: ”Om någon av er har en son eller en oxe som faller ner i en brunn, drar han då inte genast upp dem, även om det är sabbat?” Det kunde de inte svara på.

utsikt från ett rödljus

Lite märkliga verkar de nog vara fariseerna också: Varför kunde de inte svara? Skulle de inte ha dragit upp sin son om han fallit i brunnen? (Eller skulle de ha behövt göra det i smyg, så att de andra inte skulle se?)

I dagens Vbl fanns en artikel om flickan som kastade zero waste-burken. Den tyckte jag bra beskriver tiden vi lever i, allting dras till sin spets, som kan bli lite fel.

Det finns ofta tre vägar att välja, tänker jag: Rätt väg, fel väg och Jesu väg. Och Jesu väg är ännu mer rätt än rätt väg. Men Jesu väg hittar vi inte själva, för att hitta den behöver vi Jesu hjälp.

Tänkte lite på detsamma då jag i veckan såg på Himlaliv.
                                                                                           Genomskådad.

någon?

höst i rätt tid

Dagens text (Luk. 7:11-16):

Jesus begav sig till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. Just som han närmade sig stadsporten bars det ut en död. Han var ende sonen, och hans mor var änka. En stor skara människor från staden gick med henne. När Herren såg henne fylldes han av medlidande med henne och sade: ”Gråt inte.” Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade, och han sade: ”Unge man, jag säger dig: Stig upp!” Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus överlämnade honom åt hans mor. De fylldes alla av fruktan och prisade Gud och sade: ”En stor profet har uppstått bland oss”, och: ”Gud har besökt sitt folk.”

Det står inte något om hur gammal den unge mannen var. Jag tänker att det inte var ett barn i alla fall, då han benämns "unge man". Men ändå dött före sin mor, alltså en för tidig död.

Jesus gav honom liv igen.

Kom mig att läsa i en blogg om en medelålders man (klick - om man vill läsa lååång text), nåja, jag ögnade mig igenom texten.  Jag kände lite igen funderingarna och undringarna: hur blev det så här?

Finns det liv att fås än?

stopp

Det blev rött på hemväg från jobbet i veckan, alltså stopp, så jag tog en bild - återigen genom filter/vindrutan. Ännu då var det vackert i träden, snart är det på gatan...

Jag vaknade med en sång i morse:

Jeg har en venn, som har gitt sitt lev for att jeg skal få leve.
Det finnes intet alternativ, det nytter ikke å streve,
fordi jeg lever så milividt ifra Guds vilje med livet mittt
fikk jeg domen, slik löd den: Du skal dömmes till döden.

Sen mindes jag inte mera. Och det är kanske inte så trevligt att stanna där.

Men med lite hjälp fick jag minnas att den fanns i ett sånghäfte vi hade gjort då för ca 40 år sedan till en ungdomsgrupp vi var med i.

Följande verser fanns där också:

Denne dommen är absolutt
og jeg kan ikke anke.
Men når jeg insett att alt er slutt,
har Gud en frelsende tanke:
Til jorden sender han Jesus som
tar på seg både min skyld och dom,
og når han drepes uskyldig,
blir min dödsdom ugyldig.

Tenk jeg skal ikke dö fordi
Jesus döde i stedet!
All min dödsangst er nå forbi,
den er byttet med glede,
ja, Jesus, hjelp meg å klart forstå
att det livet jeg lever nå,
det är ditt liv alene,
det er deg jeg skal tjene.                                       eller som i denna youtube (klick)

Så nu minns bloggen orden åt mig?

fattig

Fotot till höger är taget genom ett repigt smutsigt husbilsfönster - alltså inte så tydligt.

Vi kom oss ännu på en kort tripp, jag har ju semester. Fågeln, som någon menar att är en häger, kom flygande just ovanför vattenytan och satte sig på bryggan en bit bort. Jag kände inte igen den. Men då jag googlade, så fick jag se att den förväxlas ofta med trana och det var vad jag också gjorde.

En annan fågel kom också senare och landade på bryggan (inte samtidigt med den förra). Men det är nästan så man inte vågar publicera bilder på sådana. De uppväcker av någon anledning sådana negativa känslor hos vissa. Hen solade helt klart vingarna. (Ordet hen har också en likadan funktion visavi känslorna.) Skarven var också fin på sitt sätt. (Det oklara fotot är helt fotografens fel, zoomat och förstorat en hel del, eftersom jag var ganska långt ifrån.)

Morgondagens text (Matt. 18:1-6 (7-9) 10):

Vid samma tillfälle kom lärjungarna fram till Jesus och frågade: ”Vem är störst i himmelriket?” Han kallade till sig ett barn och ställde det framför dem och sade: ”Sannerligen, om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. De som gör sig själva små som det här barnet är störst i himmelriket. Och den som i mitt namn tar emot ett sådant barn tar emot mig.
Men den som förleder en av dessa små som tror på mig, för honom vore det bäst om han fick en kvarnsten hängd om halsen och sänktes i havets djup.
(Ve dig värld med dina förförelser. Förförelserna måste ju komma, men ve den människa genom vilken de kommer.
Om din hand eller din fot förleder dig, så hugg av den och kasta den ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet stympad eller ofärdig än att kastas i den eviga elden med händer och fötter i behåll. Om ditt öga förleder dig, så riv ut det och kasta det ifrån dig. Det är bättre för dig att gå in i livet enögd än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.)
Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små. Jag säger er att deras änglar i himlen alltid ser min himmelske faders ansikte.

Det har jag skrivit om i fjol här (klick).  Och eftersom det är samma tidpunkt, så kan jag säga grattis i år också! Ugglit blir man ju glad åt än!

Via fb påminde någon om att Finland är världens lyckligaste land. Och det är ju bra! Men fattig är vi, då maten inte räcker för både folk och fä och fåglar - och främlingen/flyktingen - men nog till mycket annat.

ut

Så har vi kommit hem igen från vår utfärd till den lilla (nåja, inte är den ju så liten, finns nog mindre) ön i Åbolands skärgård. Kanske sista husbilsresan för i sommar?

Husbilen är ju som hemma, så då vi tog en kaffepaus i en ABC nånstans, så hade jag crocs på fötterna och förstås mina yllesockor/tossor. Får man göra så?

Det var ju i alla fall inte Reino eller Aino.... som jag minns någon annan alltid hade.

Sen åkte vi hem via en butik. Utanför fanns en reklamskylt: Om du har en dröm, så kanske vi har ....

Och det hade jag ju haft.

Jag hade en dröm, lite mardrömsaktig nog, om att jag befann mig i ett hus med många rum. Jag var helt fri att gå. Men hur skulle jag hitta ut. Huset var byggt så man gick från rum till rum, det fanns inte några korridorer. Rummen var nog intressanta, men jag skulle ju ut. Hur kommer jag ut? Och så kommer man tillbaka till samma rum igen...

Tack och lov fanns ju i butiken vi åkte till pilar på golvet. Och de var ju inte flyttade som i fakenews. Så vi kom ut därifrån. Lite mindre pengar i plånboken, men inte mycket.

Dröm i korsord blir ofta kaka, men jag minns en som skulle baka drömmar, men hon sa det blev mardrömmar, goda nog, men hårda.

Alla drömmar ska inte uppfyllas, tack och lov.

semester är också nåd

Lite höstfärger, trots sommarsemestervecka - och trots att fotot är taget i augusti...

Dagens text (Luk. 17:11-19): 

Under sin vandring mot Jerusalem följde Jesus gränsen mellan Samarien och Galileen. När han var på väg in i en by kom tio spetälska emot honom. De stannade på avstånd och ropade: ”Jesus, mästare, förbarma dig över oss!” Då sade han till dem: ”Gå och visa upp er för prästerna!” Och medan de var på väg dit blev de rena. En av dem vände tillbaka när han såg att han hade blivit frisk. Med hög röst prisade han Gud och kastade sig till marken vid Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. Jesus frågade: ”Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? Är det bara den här främlingen som har vänt tillbaka för att ge Gud ära?” Och han sade till mannen: ”Stig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.”

Nåden räckte också åt 'främlingen'.....
                       "Herre förbarma dig!"

reflektioner

Vi tog en tur till vår strandplats. Den är ju inte vår, men vi brukar ställa oss där ibland med husbilen och sova en natt. För att höra vågskvalp och se vatten utanför fönstret.

Det var mera skvalp än vanligt märkte vi då vi kom dit. Blåste rejält. Man kände sin litenhet i den kraft som fanns runtom.

Plötsligt har det blivit mörkt igen i vår värld - efter sommarens ljusa nätter. Men månen var full, så då den syntes och inte var dold  av moln så var ju inte världen så mörk ändå. Dessutom fanns det ju s.k. gatulampor på platsen också, men det kändes mörkt.

Dagens text (Luk. 10:25-37) handlar om den barmhärtige samariten - en välbekant text - eller är den det mera:

En laglärd som ville sätta Jesus på prov reste sig och sade: ”Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv?” Jesus sade: ”Vad står det i lagen? Hur lyder orden?” Han svarade: ”Du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv.” Jesus sade: ”Det är rätt. Gör det, så får du leva.” För att visa att han var rättfärdig sade mannen till Jesus: ”Och vem är min nästa?” På den frågan svarade Jesus: ”En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom, och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd. En präst råkade komma samma väg, och när han såg mannen vek han åt sidan och gick förbi. På samma sätt med en levit som kom till platsen; när han såg honom vek han åt sidan och gick förbi. Men en samarier som var på resa kom och fick se honom ligga där, och han fylldes av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ’Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala dig på återvägen.’ Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?” Han svarade: ”Den som visade honom barmhärtighet.” Då sade Jesus: ”Gå du och gör som han!”

Fast egentligen handlar det ju också om den laglärde mannen, som ville sätta Jesus på prov, och ville verka rättfärdigare än han var....?  "Gå du och gör som han! (alltså som samariern - var barnhärtig) sa Jesus.

Den sista bilden är från samma ställe där vi övernattade, lite bakom ett buskage fanns några kärror med gamla fisknät. Kom att se via fb ett citat av Hjalmar Söderberg: Tidens tand som läkt så många sår, skall säkert en gång låta mossa växa över detta.  - Det försvinner ju inte, men blir eventuellt lite vackrare.

Behövs nåd...

i blomman av sin ålder

kinarosen börjar bli till åren....

på gångjärn

Bilden kom sig av att jag skulle ta foto då barnbarnen var ute och lekte, men det är inte alltid så lätt att hinna med...

Dagens text (Mark. 7:31-37):

Jesus lämnade trakten kring Tyros och gick över Sidon till Galileiska sjön, i Dekapolisområdet. Där kom de till honom med en man som var döv och knappt kunde tala, och de bad Jesus lägga sin hand på honom. Han tog honom avsides från folket och stack fingrarna i hans öron och spottade och rörde vid hans tunga. Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sade till honom: ”Effata!” (det betyder: öppna dig!). Med ens öppnades mannens öron och hans tunga löstes och han talade riktigt. Jesus förbjöd dem att berätta det för någon. Men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de ut det. Och alla blev överväldigade och sade: ”Allt han har gjort är bra: de döva får han att höra och de stumma att tala.”

Den handlar tydligen om en dörr som behövde öppnas.

Mina öron är mycket nöjda just nu med att det är ganska så tyst runtomkring. Vi var gäster på ett bröllop med mycket musik och prat och skratt igår och det känns som att öronen gärna vill vila idag. Vackert bröllop, god mat och trevligt folk. Brudparet önskas all lycka!

                                                            You raise me up hade de som ingångsmarsch.

Varför tänker man alltid på öppnade dörrar som mer positiva än stängda? Dörrar är ju tack och lov sådana att man kan öppna om det blir för varmt och stänga då man inte vill ha korsdrag eller kyla in.