måndag 26 februari 2018

morgon och afton

aftonsol på väg hem från jobbet
Jag kan återigen lägga en bok i högen som jag läst.

Denna gång Pär Lagerkvists Den Svåra Resan. - ur samma hög som tydligen kommit från något biblioteks utförsäljning av böcker.

Pär Lagerkvist har jag inte läst särskilt mycket. Då jag googlade, så är det 'ångesten' jag kanske nog har sett tidigare.

Den här boken har nog också mycken ångest i sig. Det hör väl också till livet egentligen. Att hitta den där vägen man kan gå och gå vidare på. Leva livet.

Pär Lagerkvist, fick jag veta då jag googlade kom från en kristen familj, men höll sig inte själv för kristen.

- men skriva kunde han.

söndag 25 februari 2018

skyldig -> oskyldig

D
Dagens text (Luk 7:36-50) handlar om då farisén Simon bjöd in Jesus och hans följesslagare på en måltid. Då kom en kvinna in och smörjde Jesu fötter med balsam efter att ha tvättat dem med sina tårar och torkat med sitt hår. (?!) Simon knorrar inombords och anklagar Jesus, tyst för sig själv, då det inte verkar som att Jesus förstår att hon är en synderska - värre än andra, en ansedd (?) synderska. Jesus vet vad han tänker och förklarar saken för honom. Hon fick/hade fått förlåtelse för sina synder.

Jag började fundera på måltidsfesten, där och då. Fick vem som helst komma in? Värden säger inget fast det kommer in en ansedd synderska och blandar sig i det som händer? (eller hörde synderskan till Jesu följesslagare?)

....

Barnbarnen kom in fram och åter igår. Skolbarnen hade lärt sig, det som vi nog också höll på med då vi gick i skolan. Lappar på ryggen, så där i smyg.

Jag frågade vad de skriver på lapparna i skolan. Fick till svar Inte "Klia mig", som det stod på lapparna igår, men vad de skrev fick jag inte veta....

Om jag minns rätt så var det mest "Jag är en ......" av olika varianter vi använde. Inte så snällt, men ganska så oskyldigt. 

T.o.m. katten fick sig en lapp igår, hon var nog nöjd med det, till en tid. Inte hon heller ska klias för mycket, då kan det bli allvarlig lek av det.

Hon menar inget illa heller fast hon ibland tar till klorna så blodet - inte droppar, men sipprar fram.

Herre, du visar oss frihetens väg. 
Fri är blott den som kan tjäna, 
den som av kärlek kan glömma sig själv,
den som fått mycket förlåtet.
Visa oss vägen, du frihetens Herre. 
Ge oss nu viljan att gå den. (Psb 433)

fredag 23 februari 2018

glädje

En till liten bok ur högen som väntar på läsning, har jag läst igenom.

Boken Om bara glädjen fanns av Hjördis Lund. En bok som tydligen fastnat från bibliotekets utförsäljning av böcker.

Den påminde om gamla saker, hur det gick till förr och gamla sorger och nya sorger och minnen - alltså för mig. En annan läser kanske in något annat.

T.o.m. titeln kan ju betyda väldigt olika saker beroende på hur man lägger betoningen.

Om bara glädjen fanns - skulle vi inte uppfatta glädjen som glädje kan jag tänka. Som Alfons farmor sa, vi behöver ha tråkiga dagar ibland för att kunna glädjas åt de glada.

Om bara glädjen fanns - tänker jag någon som ser livet i svart skulle kunna säga. Det är bra att kunna påminna sig själv om det goda, om glada stunder, då det är så lätt annars att bara se de tråkiga, jobbiga stunderna.

Fotot är från min en sparktur på en liten fin väg - bara den är plogad. Men ibland ser jag skyltarna. Får jag fortsätta med sparken på vägen eller borde jag vända? Om man ska tänka positivt, så den första/äldre skylten är på finska och det förstår man ju att inte är till stor nytta i vår svenska bygd, men de kunde ju ha tagit bort den. Det kunde ha räckt med en. - Men nu låter det ju inte så positivt längre...

måndag 19 februari 2018

om jag ska vara ärlig

annat innehåll i detta bladverk
...och det ska man ju, väl?

Men nu var det ju inte jag, utan jag har läst en bok klart: Erik Ewalds Om jag ska vara ärlig...

Fast bokens författarnamn skrivs med liten bokstav och också titeln, är det av någon orsak?

Mycket läsvärd bok, borde läsas igen senare. En tunn bok med mycket innehåll.

I en passus skriver han om drömtydning, det måste ju då röra sig om drömtydning i kristen regi. Men att drömmar har mycket att säga oss, menar han. Och drömmar är ju betydelsefulla, även om vi inte alltid minns vad vi drömmer om.

Jag drömmer mycket, vissa ställen återkommer jag till många gånger. De kan bli så verkliga att man har svårt att komma från dem, fast man vaknar. Men - så ärlig ska jag inte vara här på bloggen att jag börjar berätta om dem.....


söndag 18 februari 2018

en snöängel

spår efter en ängel?

Anden drev Jesus ut i öknen, och han var i öknen fyrtio dagar och sattes på prov av Satan. Han levde bland de vilda djuren, och änglarna betjänade honom.
fastnade jag för 'och änglarna betjänade honom'.

fredag 16 februari 2018

what if

Vad är vad? Plötsligt såg jag skuggan bakom
ängelljusstaken - jag måste flytta den.


Då jag är på jobbet har vi vanligen radion på i bakgrunden. Själv hör jag vad jag ska skriva i hörlurar, men ändå slår det igenom ibland av musiken i bakgrunden.

Den här av Joan Osborne (klick) brukar höras ofta. Och jag har ofta funderat på vad det egentligen är hon sjunger, utan att ha fått tag i det. Idag hade jag tid att kolla upp:

If God had a name what would it be?
And would you call it to his face?
If you were faced with Him in all His glory
What would you ask if you had just one question?
And yeah, yeah, God is great
Yeah, yeah, God is good
And yeah, yeah, yeah-yeah-yeah
What if God was one of us?
Just a slob like one of us
Just a stranger on the bus
Tryin' to make his way home?
If God had a face what would it look like?
And would you want to see if, seeing meant
That you would have to believe in things like heaven
And in Jesus and the saints, and all the prophets?
And yeah, yeah, God is great
Yeah, yeah, God is good
And yeah, yeah, yeah-yeah-yeah
What if God was one of us?
Just a slob like one of us
Just a stranger on the bus
Tryin' to make his way home?
Just tryin'… 
Ja, vad har Gud för namn, kan man säga det direkt åt honom? Om du hade bara en fråga, vad skulle du fråga honom om? Tänk om det är han som trängs i bussen på väg hem? Hur ser han ut? Sen slutar sången på youtube ... och ingen ringer honom... kanske bara påven i Rom? 

Ja, vad är vad. 

Av någon anledning kom jag att tänka på diskussionerna i Vasabladet om fria/gratis preventivmedel åt ungdomar (13-25 år). Tonen i insändarna. Och det faktum att det inte finns några så självsäkra personer som just i den åldern. De vet allt. Jag visste det också i den åldern. 

Minns då jag åt preventivmedel (ett tag sedan). Jag kunde inte äta "vanliga" på den tiden pga åderbråck i släkten, så jag fick s.k. minipiller. Åt och var glad, tills en dag, plötsligt, det bara kom för mig att det där är inte bra för dig. Jag slutade använda dem. Vet inte varför. Men jag tackar Gud för det. 

Sen - när jag efter första barnet (som blev till ett halvt år senare) skulle börja med preventivmedel igen, så plötsligt heter det: "De här pillren är inte bra för dig, de kan göra så att du inte kan få flera barn." 
Det var det ingen som sade något om då när jag började med dem...

tisdag 13 februari 2018

hej vänner!


Det kom ett kort till vårt hus, bilden. Jag vet inte vem som är konstnären. Men passande tycker jag till vändagsbild.

Vändagen är ju en till sån där dag, då någon alltid känner sig utanför/ensam. Liksom många andra helger nuförtiden.

Ung i tro hade en skrivelse (klick) om vändagen som jag gillade.

Vi är kallade att hjälpa, slutar det med. Men också där hjälpa, inte för att få en stjärna i kronan, utan faktiskt av hjärtat.

Minns den gången då jag själv blev utsatt för diakonal verksamhet. Någon tyckte tydligen att jag behövde det, och visst tackar jag för det. Men känslan var inte helt positiv, av någon anledning.

Jag tänker hjälpen borde komma som från en som är i samma båt. Eller så är jag ute och flyger....?


People get ready.

söndag 11 februari 2018

rutmönster

Bilden är vår julvaxduk. Den som jag febrilt letade efter till jul. Jag mindes ju att jag efter jul i fjol hade köpt färdigt, så jag skulle ha till nästa jul en ny. Men då jag hittade den så var den ju redan nött ganska mycket?

Men så hade jag ju ett år fått en 5-års dagbok till julklapp, som jag faktiskt har skrivit små saker i och nu fick jag se att det var två år sedan som jag köpte den nya duken färdigt till följande jul. Så då var den saken klar!

Ett år hit eller dit, helst hit.

Läste dagens text (Mark 10:32-45). Bl.a. "Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.”

Slav är inte ett aktuellt ord här och nu för mig. Fast Vbl hade visst ett inlägg om sexslavar (man måste logga in för att läsa på nätet). Så det finns tydligen nog.

Annars används ordet slav mera om t.ex. spelberoende (t.ex. japanska bildkrysset jag skrev om tidigare, är väldigt bindande på något sätt, åtminstone just nu för mig), slav under facebook, måste veta vad som har hänt i världen/bland vänner osv. Får inte missa något, osv.

Jag har en del bloggar jag kollar, måste kolla? T.ex. just denna om fastan, blev jag att fundera över. Har inte fastat själv på länge, men minns bara att fastan gav en väldigt skön känsla, då magen/tarmarna fick vila. Alltså bibliskt, enligt nya testamentet, ska man ju fasta utan att säga åt någon, utan att skryta med att man gör det, om jag förstått det rätt.

Inlägget fick en fortsättning också (klick), som också är väldigt tänkvärd.

Här (klick) fanns också en fundering om lagligheten i gratis preventivmedel åt ungdomar från 13 år uppåt, som tål att funderas på. Som reflektion på en insändare i Vbl - eller två. Finns det ett slaveri under sexualiteten också? Eller kanske det mera är slaveri under "keeping up appearances", att försöka se ut som om. Pokka pitää.

Jag tror att det finns befrielse också från det slaveriet i det som Jesus gjorde, då han betalade vår skuld.


fredag 9 februari 2018

nu vet jag att det går fast jag inte kan

Nu har jag försökt! I tidningen Mega, som kommer en gång i veckan finns japanskt bildkryss. Jag har

inte kunnat förstå hur man ska tänka för att få det löst. Nu hade jag tid och dottern hade också tid att bistå med att säga när jag löste fel. Det blev färdigt. Så googlade jag och det finns ju nog lättare sådana på nätet också, om man klickar på länken som finns under japanskt bildkryss-texten.

En del av kryssen i tidningen blir till ganska bra bilder som kunde användas till att sticka mönster efter eller brodera...?

Kryssen heter visst också nanogram/nonogram eller japanskt pussel. Om man googlar på nonogram och plockar fram bilder så skulle man hitta många möjliga mönster....

Duken på bilden gjorde jag i lågstadiet om jag minns rätt, där var det också mycket räknande för att få mönstret rätt. Nu var jag och tvättade den lite opassligt med något rött, så den rodnar sådär lite lätt skämmande....

måndag 5 februari 2018

tack

Hittade ännu en bok från jultiden:
Jul med Bob av James Bowen. Den är nu läst, gick ganska snabbt.

Bob är en katt, en gul katt. Den till vänster är vår katt Miike. Boken handlar om en f.d. hemlös som började sällskapa med Bob, eller kanske det var tvärtom. Jag har inte läst de tidigare böckerna om Bob. Djur har en fantastisk förmåga nog att ta fram det bästa (?) i människan. Medkänslan.

Konstigt nog så då jag sedan öppnade facebooken, så nästan det första jag ser är presidentens öppnande av Gemensamt Ansvar för just hjälp för behövande i utlandet och i Finland.

En annan länk hittade jag här (klick för den som vill). På samma tema är det.

Det är skäl att tacka för det man har, tak över huvudet och en vedspis att elda i då det är kallt.

lördag 3 februari 2018

ljusets söner

Morgondagens text till dagens fotografi:

Jesus svarade: ”Ännu en kort tid är ljuset bland er. Vandra medan ni har ljuset, så att mörkret inte övervinner er. Den som vandrar i mörkret vet inte vart han går. Tro på ljuset medan ni har ljuset, så att ni blir ljusets söner.” När Jesus hade sagt detta lämnade han dem och var försvunnen. (Joh. 12:35-36)

Det fanns alternativa texter idag så jag valde en av dem. 

Jag kunde ju ha valt texten om då Jesus bars fram i templet och Samuel kom och fröjdade sig över honom och försöka få ihop det med presidentens och presidentfruns nya son. Alla barn kan man nog fröjda sig över, de kommer med hopp om en framtid. Må han vara välsignad och föra med sig välsignelse. - Men Jesus är. 

Det var lite trögt nog idag, men jag hann ut medan solen ännu lyste och kallt var det. Såg stora hundspår på vägkanten, men vad jag vet finns inga vargar här och de skulle knappast ha gått längs vägen, det var nog säkert en stor hund, såna finns det ju gott om. Under granen då jag fyllde på fåglarnas mat såg jag väldigt små spår, undrar om det var efter en mus eller vad det var. Spåren på bilden är tydligen av grannpojken eller -flickan som sett sitt hem och tyckte det var onödigt att gå längs vägen då det var mycket närmare att gena över åkern. Förståeligt. Hade målet i sikte.

torsdag 1 februari 2018

en stjärna

en stjärna i kronan?
 En ny månad och en nygammal president installerad. Så nu fortsätter arbetet.

Läste på Vasabladet om digitalisering som ju är det nya, som nu ska satsas stora pengar på. På fotot i Vbl såg man en digital (?) katt, som de menar kan trösta en gammal trött mänska - i stället för vad, tänkte jag.

Jag har visst alltid tänkt på det viset.

Jag kommer ihåg då jag var liten (jag vet, jag har nog berättat om det förr!) och vi, barnen skulle sköta om att  rensa, gallra turnipslandet. Turnipsen odlade vi till mat åt kossorna. Av någon orsak så var jag ofta ensam i landet och rensade/gallrade och då jag kollade upp det så var bröderna ofta i verkstaden och försökte fundera ut någon ny rafflande hacka som skulle göra att det skulle bli roligt (?) att gallra/rensa, eller så skulle det gå mycket snabbare att göra det.

Från min sida sett skulle det ha blivit snabbare gjort om de hade hållit sig i landet och jobbat med de krattor vi redan hade från förr. Jag var väl avundsjuk på dem....?