Jul med Bob av James Bowen. Den är nu läst, gick ganska snabbt.
Bob är en katt, en gul katt. Den till vänster är vår katt Miike. Boken handlar om en f.d. hemlös som började sällskapa med Bob, eller kanske det var tvärtom. Jag har inte läst de tidigare böckerna om Bob. Djur har en fantastisk förmåga nog att ta fram det bästa (?) i människan. Medkänslan.
Konstigt nog så då jag sedan öppnade facebooken, så nästan det första jag ser är presidentens öppnande av Gemensamt Ansvar för just hjälp för behövande i utlandet och i Finland.
En annan länk hittade jag här (klick för den som vill). På samma tema är det.
Det är skäl att tacka för det man har, tak över huvudet och en vedspis att elda i då det är kallt.
Den första Bobcat-boken (!inte om gårdsmaskinerna alltså) hittade jag i bibliotekets tips-hylla flera år sen. Nog riktigt trevligt att läsa. Lite förunderlig. Och ändå inte. Mycket ser man så naturligt när man har katt länge, medan andra kan undra: hur vet du vad hon menar? Klart man vet :). Och visst betyder de en hel del... Jättefin bild, så nära och ändå så i sen egen värld...
SvaraRaderaJo, boken var nog helt trevlig att läsa. Och katter är trevliga också, vaknade mitt i natten då jag kände kattens hörntänder mot mitt finger, låter kanske makabert, men hon brukar stryka dem mot handen då man pajar - av någon orsak.... Hon var där och det var okej, jag kunde bra somna om.
Radera