en åker

klippt gräsmatta och oklippt dito

Vi är bjudna på bröllop.

Då kommer frågeställningen: Vad ska jag ha på mig.

Provade lite vad som finns i skåpet, hittade mycket annat också och en sak slängde jag (det gjorde jag ju bra! - och till vän av ordning: Det var sönder, inget att återanvända.).

Jag kom ihåg ett samtal i en grupp (eller egentligen har det ju kommit upp många gånger), då någon sa något om "om jag bara skulle gå ner 5-10 kg så skulle jag kunna ha de fina klänningarna jag har i skåpet". Och jag tänkte, en gång sade jag nog också, det stämmer inte. För fastän du skulle gå ner till samma vikt som förr, så har kroppen ändrat fason. De gamla kläderna sitter inte som de ska. Erfarenheten talade. (Men kanske det nog stämmer för någon, om än inte för mig.)

Det kom jag att tänka på då jag läste söndagens text (Luk. 14:16-24):

Jesus sade: ”En man skulle ha en fest och bjöd många gäster. När festen skulle börja skickade han sin tjänare att säga till de inbjudna: ’Välkomna, allt är färdigt.’ Men alla hade de någon ursäkt att komma med. En lät hälsa: ’Jag har köpt en åker och är tvungen att gå och se på den, förlåt att jag inte kan komma.’ En annan sade: ’Jag har köpt fem par oxar och måste ut och se vad de går för, förlåt att jag inte kan komma.’ En tredje sade: ’Jag har just gift mig, så jag kan inte komma.’ När tjänaren kom tillbaka och berättade detta greps hans herre av vrede och sade: ’Gå genast ut på gator och gränder i staden och hämta hit alla fattiga och krymplingar och blinda och lytta.’ Och tjänaren sade: ’Herre, jag har gjort som du befallde, men ännu finns det plats.’ Då sade mannen till sin tjänare: ’Gå ut på vägarna och stigarna och se till att folk kommer hit, så att mitt hus blir fullt. Jag säger er att ingen av alla dem som först blev bjudna skall få vara med på min fest.’”

Här (klick) hade jag också skrivit om en fest. Men - tydligen är inte alla välkomna?!