gott och/eller ont

en blek sol över vårt äppelträd

Söndagens första läsningen-text: 

1 Mos. 3:8-15

De hörde Herren Gud vandra i trädgården i den svala kvällsvinden. Då gömde sig mannen och kvinnan bland träden för Herren Gud. Men Herren Gud ropade på mannen: ”Var är du?” Han svarade: ”Jag hörde dig komma i trädgården och blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.” Herren Gud sade: ”Vem har talat om för dig att du är naken? Har du ätit av trädet som jag förbjöd dig att äta av?” Mannen svarade: ”Kvinnan som du har ställt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.” Då sade Herren Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Hon svarade: ”Ormen lurade mig, och jag åt.”

Då sade Herren Gud till ormen: ”Du som gjorde detta, förbannad skall du vara, utstött från boskapen och de vilda djuren. På din buk skall du kräla och jord skall du äta så länge du lever. Jag skall väcka fiendskap mellan dig och kvinnan, mellan din avkomma och hennes: de skall trampa på ditt huvud och du skall hugga dem i hälen.”

Det var den första kunskapen de fick av kunskapens träd om gott och ont.  Att de var nakna. 

Nu är ju fotot några dagar gammalt och numera är grenarna inte nakna och mera snö kommer....

----------------------------------

Via biblioteket fick jag tag i biskopens herdabrev: Brev i brytningstider, som Bo-Göran Åstrand skrivit tillsammans med Jeanette Björkqvist, Simon Häger, Liisa Mendelin och Ulla-Maj Wideroos. Många vackra ord av biskopen om hur allt ska göras. Men har Gud något att säga till om hur kyrkan ska verka?

Jag läser, har inte färdigläst än, Stojan Gajickis Bruden gör sig redo, men tog en paus, då där fanns så mycket att fundera på. Där är i alla fall den aspekten att det är Gud som gör bruden redo. Om vi vill.

 

här går vägen

Det kom mer snö, egentligen har det kommer rätt så mycket av den varan i år. Om det inte hade smält bort nästan helt emellanåt så vore det katastrofalt (det är väl nog lite att ta i, men det är väl modernt nuförtiden). Det kunde räcka nu.  

Söndagens första läsningen-text, den ena: 

Amos 8:11-12

Ja, den tid kommer, säger Herren Gud, då jag sänder hunger över landet – inte hunger efter bröd, inte törst efter vatten, utan efter att höra Herrens ord. Då skall de irra från hav till hav, driva omkring från norr till öster och söka efter Herrens ord, men de skall inte finna det.

Det var en tid före Jesu tid, då det inte fanns Guds ord i form av profetior. Är det det som det menas?

Numera, här bos oss, så finns ju Guds ord i form av Bibelns ord. Men för att koppla till bilden, så är det så mycket annat som fyller opp så att det blir svårt att se var vägen går. Kommer det lite mer snö så är plogningskäppen gömd - och glömd?

Genom åren har jag konstaterat att våra plogade vägar här är rakare vintertid/snötid än vår och sommar, då snön smälter och visar vägytan så blir det mera kurvor. 

Här (klick) fanns mera text angående våra vägar. 

Här (klick) fanns en till som var inne på samma tankegångar.

vits?

Söndagens första läsningen-text: 

Jer. 26:12-16

Jeremia sade till stormännen och till folket: ”Det är Herren som har sänt mig att profetera mot detta tempel och mot denna stad och säga allt det ni nu har hört. Ändra ert liv och era gärningar och lyssna till Herren, er Gud. Då skall Herren ångra sig och inte göra det onda han hotat er med.

Själv är jag nu i händerna på er. Gör med mig vad ni finner rätt och riktigt. Men det skall ni veta: dödar ni mig, utgjuter ni oskyldigt blod och drar skuld över er själva och över denna stad och dess invånare. Ty Herren själv har sänt mig till er för att förkunna allt detta.”

Då sade stormännen och hela folket till prästerna och profeterna: ”Denne man förtjänar inte dödsstraff, ty i Herrens, vår Guds, namn har han talat till oss.”

Jeremia blev inte dödad, men omvände de sig? Orden finns åtminstone kvar.

Bilden är från ett privat litet bokbål. Ingen offentlig bränning av något i syfte att påverka någon åt något håll. Den gav lite värme, inte mycket men något, åt vårt hushåll i vår kamin.

Jag hade beställt en bok, som jag tänkte ha till julklapp, för ett par år sedan. När jag ändå kollade in lite vad det var för bok, så kunde jag inte tänka mig att ge den åt någon. Det var en vitsbok. Vitsar är svåra att få till, ofta tas det till nedsättande ord, svordomar, hån och sexuella anspelningar för att få det roligt. Sånt vill jag inte sprida.  

Det finns nog vitsar som är roliga och som jag gillar, men de är ganska få, verkar det som. Jag är ganska torr - tydligen - borde nog dricka mera.... 

Vatten brukar jag dricka, däremellan lite mjölk och kaffe. 

(Kollade in Kyrkpressen, de har ju vitsar bak på tvären: T.ex. "Felhört på Åland: ”Bereden väg för Herran, berg sjunken, djup stån opp! Han kommer, han på färjan …" Och tydligen kan man läsa Kyrkpressen efteråt i tidningsarkivet på nätet. Tack för det!)

---------------------------

Hittade en tunn bok på biblioteket: Sorg är en fläckig gunghäst som röker pipa av Tina C. Back. Bra skrivet om känslor av sorg vid en hastig bortgång.

vatten

Hade ärende till syskrubben och möttes av det som syns på första bilden utanför fönstret. Gardinen är utanför fönstret den här gången. Det kändes som att jag tittade ut ur ett gap, som sakta sluts, med mycket tänder. 

 

Andra bilden är tagen utifrån av samma fönster. 

 

Men nu har ju allt smält och rasat ner, finns inte mer. Eller jo, finns nog i en annan form och vattnar jorden.

 

Söndagens första läsningen-text: 

2. Kung. 20:1-7

Vid denna tid blev Hiskia allvarligt sjuk, och profeten Jesaja, Amos son, kom till honom och sade: ”Så säger Herren: Se om ditt hus. Du ligger för döden, du kommer inte att överleva.” Då vände Hiskia ansiktet mot väggen och bad: ”Herre, tänk på att jag troget och av hela mitt hjärta har hållit mig till dig. Jag har gjort det som är gott i dina ögon.” Och han grät häftigt.

Innan Jesaja hade hunnit lämna den mellersta borggården kom Herrens ord till honom: ”Gå tillbaka och säg till Hiskia, fursten över mitt folk: Så säger Herren, din fader Davids Gud: Jag har hört din bön och sett dina tårar. Jag skall göra dig frisk igen – i övermorgon får du gå upp till Herrens hus. Jag lägger ytterligare femton år till ditt liv, och jag skall rädda dig och denna stad ur den assyriske kungens hand, ja, jag skall värna denna stad för min och för min tjänare Davids skull.” Sedan lät Jesaja hämta en kaka fikon; den lade man på det onda stället, och Hiskia blev frisk.

Hiskia lär ha varit 39 år då han fick sin dödsdom.

Fikonkaka, är det en bakad kaka eller en kaka av bara fikon? Finns det hälsobringande medel i den?

Men i alla fall är liv och död i Herrens hand. 

(Bilderna vill inte alls som jag vill, har bestämt plats själv.)

-------------------

Jag har läst Ann-Luise Bertells Heiman. Jag var inte helt överens med hennes beskrivning av den tiden.

det som göms i snö...

Söndagens ena första läsningen-text: 

1 Mos. 4:3-10 

Efter en tid hände sig att Kain bar fram en offergåva åt Herren av markens gröda. Även Abel bar fram sin gåva av det förstfödda i sin hjord, av djurens fett. Och Herren såg till Abel och hans offer, men till Kain och hans offer såg han inte. 

Då blev Kain mycket vred och hans blick blev mörk. Och Herren sade till Kain: ”Varför är du vred och varför är din blick så mörk? Är det inte så att om du gör det som är gott, ser du frimodigt upp, men om du inte gör det som är gott, då lurar synden vid dörren. Den har begär till dig, men du ska råda över den.” Kain talade med sin bror Abel, och medan de var ute på marken överföll Kain sin bror och dödade honom. 

Och Herren sade till Kain: ”Var är din bror Abel?” Han svarade: ”Jag vet inte. Ska jag hålla reda på min bror?” Då sade han: ”Vad har du gjort? Hör, din brors blod ropar till mig från marken!(Folkbibeln)

Det här bibelstället tycker jag är lite svårt. Vilken Gudsbild hade Kain och Abel? Tydligen talade de nog med varandra, Gud och de. 

Jag tog en vandring över gården med snöskottan, därifrån bilden (nej, jag skottade inte busken, men gick förbi den x antal gånger). Under snön, det som kommer fram i tö torde finnas bara en buske. Fast enligt barnbarnen en gång så fanns där en stor grop under busken, jag har inte kollat, kanske den leder till Kina...

___________________

Jag ville ha en rolig bok emellan och har läst Äldreboendet Pärleporten av Lilly Emme & Sara H. Olsson. "Meitä on monenlaisia", så ja det blir spännande sen när man ska bo ihop....

                                                                   *Vörå församling hade en ganska intressant gudstjänstspredikan på Youtube (ca 36:30)

fasta

 

lägg av det som tynger

Askonsdagens första läsningen-text: 

Joel 2:12-17 

Men nu, säger Herren, vänd om till mig av hela ert hjärta, med fasta, gråt och klagan. Riv sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd om till Herren er Gud, för han är nådig och barmhärtig, sen till vrede och stor i nåd, och han ångrar det onda. Vem vet? Kanske vänder han om och ångrar sig och lämnar kvar en välsignelse efter sig till matoffer och drickoffer åt Herren er Gud.

Blås i basun på Sion, pålys en helig fasta, utropa en helig sammankomst. Samla folket, helga församlingen, kalla samman de äldste, samla de små barnen, också dem som diar vid bröstet. Låt brudgummen komma ut ur sitt rum och bruden ur sin kammare. Låt prästerna, Herrens tjänare, gråta mellan förhuset och altaret och säga: ”Herre, skona ditt folk och låt inte din arvedel hånas och bli en nidvisa bland hednafolken. Varför ska det få sägas bland folken: Var är deras Gud?” (Folkbibeln)

Askonsdagen inleder alltså fastan före påsk. Nu ska det alltså inte ätas fastlagsbullar mera eller....?

"Du blir förvånad hur högt du kan flyga när du blir av med människor som drar ner dig." Det citatet kom i mitt fb-flöde för någon tid sedan. Det menar jag alltså inte med texten under bilden: Lägg av det som tynger. Det första jag tänkte då jag såg fb-flödestexten var "Ikaros". Han skulle ha behövt någon som höll honom nere/lyssnade inte till sin far..... Ibland kan det vara bra att hållas med fötterna på jorden eller åtminstone inte flyga så högt.

Ett annat fb-inlägg däremot (Hem och skola, klick) är mera det som jag tänkte på. Tänkvärt inlägg!

Men det gäller ju inte mig mera, mina barn behöver ingen barnvakt mera. Men jag själv kunde välja lite vad jag kollar in, scrollar in....

Hela Joel-kapitlet känns lite aktuellt. Vers 32:

Och det ska ske att var och en som åkallar Herrens namn ska bli frälst.

 

::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

 

En biblioteksbok har blivit läst: Frida Boisens Berätta aldrig det här. En besvärlig självbiografisk bok, med mycket som blev gjort och sagt som inte borde ha blivit gjort och sagts. Jag håller inte helt med om att allt ska berättas - åt alla. Förlåtelse är vägen för att inte hamna i bitterhet. Förlåtelse i betydelsen: Döma skyldig men avstå från att anklaga. Tack och förlåt! brukar somliga säga.

fallen

Fastlagssöndagens första läsningen-text: 

fallen ?

Jer. 8:4-7

Säg också till dem: Så säger Herren: Om någon faller, reser han sig då inte igen? Och om någon går vilse, vänder han då inte om? Varför vänder de sig ständigt bort, detta Jerusalems folk? De håller fast vid sitt svek, de vägrar att vända om. Jag har lyssnat och hört efter. De talar det som inte är rätt. Ingen enda ångrar sin ondska, ingen säger: ”Vad har jag gjort?” Alla viker av i egen riktning, likt hästar som störtar sig ut i striden.
 

Till och med storken under himlen vet sin bestämda tid, och turturduvan, svalan och tranan passar tiden när de ska komma tillbaka. Men mitt folk känner inte Herrens domslut. Hur kan ni säga: ”Vi är visa, vi har Herrens lag?” Visst! De skriftlärdas lögnpenna har förvandlat lagen till lögn. (Folkbibeln)

Allt som inte underhålls faller småningom sönder. I det här fallet (bilden) kan det eventuellt vara det stigande vattnet (diken som stockat sig) som kommit åt grunden och startat röta. 

Men också skriftlärda kan gå vilse/stigande vatten (?) kan orsaka röta?

Fick mig tillsänd en bön, skriver den här så jag minns den: 

Gud som haver barnen kär

se ock till en pensionär

som är gammal , trött och sliten

tag min hand den sista biten

av den väg som återstår

tills dig själv jag möta får

Det blev inget fall för mig i skogen, det tackar jag för, jag höll mig till traktorspåren. De gamla stigarna höll inte längre att köra längs, de var rätt så blöta. Men traktorspåren hade tagit en omväg genom skogen, men vänt tillbaka sen till den rätta vägen. Och traktorspåren gick båda parallellt, ingen av dem vände av någon annanstans och det fanns bara ett spår.

------------------------

Kom mig till bibliotekets vändagskaffebjudning, tack för kaffet! och lånade en bilderbok: Som ett brev på posten av Robert Nyberg. Många träffsäkra bilder, här finns fler, mest om förfallet i samhället. Blev kanske inte gladare av dem. 

Har också läst Mörkret och den rosa bubblan av Markoolio/Marko Lehtosalo/Gustav Gelin. Handlade om förfall genom alkoholen, men också framgången som han haft. Som ändå på något vis hyllade den rosa bubblan (avbildades på bokpärmen som en ballong) som spricker och då blir till intet. Fast ibland håller ballongerna länge och bara småningom pyser ut luften och blir mindre.

dags

visst är det den tiden nu?

Fick en längtan efter färska ärtskott och sökte efter torkade ärter i butiken. Det är inget jag använder annars i köket. 

Men ännu måste jag nog vänta lite.

Söndagens första läsningen-text: 

Hos. 10:12–13

Så åt er i rättfärdighet, skörda efter kärlekens bud, bryt er ny mark. Det är tid att söka Herren, tills han kommer och låter rättfärdighet regna över er.

 
 Ni har plöjt ogudaktighet, ni har skördat orättfärdighet, ni har ätit lögnens frukt, för du har förlitat dig på din egen väg, på dina många hjältar. (Folkbibeln)

"Ni har litat på era stridsvagnar och era många krigare." låter slutet enligt Bibel 2000. 

--------------------------

Har läst Ann-Luise Bertells Glöm bort din saknad. Den var nog lite samma stil som Vänd om min längtan, som jag läst tidigare. Kände igen mig i somt - annat inte.  Det var andra tider än nu den tiden som där beskrevs.

opp - å ner

Den sista stängeln av julamaryllisen börjar ha blommat färdigt. 

De små fröna dammar av sig. Är det detta de arbetar med de som försöker odla amaryllis. 

Jag har aldrig varit med om att en amaryllislök har delat sig....

Det finns en första läsningen-text för veckan i kyrkoårskalendern: 

5 Mos. 7:6-8

Mose sade till Israel:
Ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud. Dig har Herren, din Gud, utvalt att vara hans dyrbara egendom framför alla andra folk på jorden. Det var inte för att ni är ett större folk än andra som Herren fäste sig vid er och utvalde er – ni är ju det minsta folket av alla. Men Herren älskade er och ville hålla sin ed till era fäder, och därför förde han er med stark hand ut ur slavlägret och befriade dig ur faraos, den egyptiske kungens, våld.

Det gällde Israels folk.

I Nya testamentet:

Petrus sade till Jesus: ”Vi har ju lämnat allt och följt dig. Hur blir det då för oss?” Jesus svarade: ”Sannerligen, vid världens återfödelse, när Människosonen sätter sig på härlighetens tron, skall också ni som har följt mig sitta på tolv troner och döma Israels tolv stammar. Var och en som för mitt namns skull har lämnat hus eller bröder eller systrar eller far eller mor eller barn eller åkrar skall få hundrafalt igen och ärva evigt liv. Många som är sist skall bli först, och många som är först skall bli sist.” ( Evangelie-text: Matt. 19:27-30)

 Men för det måste Jesus dö och uppstå. Vetekornet läggas i marken för att gro.

-------------------------

Jag har också läst en bok: Det rånar sig nog av Catharina Ingelman-Sundberg, den handlar om Pensionärsligan. Rolig nog på sitt sätt, men ......

 

vem

Det blev en fjärde docka. Jag har skrivit tidigare om de andra. I boken (Arne & Carlos: Neulotut nuket) där jag hittat mönstret talas om att dockan får "liv" då ögonen kommer på plats och så är det nog, därför ser det så konstigt ut innan huvudet är färdigstickat.

Undre bilden är den sedan färdig med mun och hår och lite eyeliner/ögonlinjer, faktiskt också öron. De fanns inte enligt mönstret. Men ett barnbarn var så noga med att kolla att alla hade öron, just då jag stickade åt henne. Inte mera.

Söndagens första läsningen-text: 

2 Mos. 33:18-23

Mose sade: ”Låt mig få se din härlighet!” Herren svarade: ”Jag skall låta min höghet och prakt gå förbi dig, och jag skall ropa ut namnet Herren inför dig. Jag skall vara nådig mot den jag vill vara nådig mot och barmhärtig mot den jag vill vara barmhärtig mot.” Han fortsatte: ”Mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva.” Sedan sade Herren: ”Här bredvid mig finns en plats, ställ dig här på klippan! När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i berget och skyla dig med min hand tills jag har gått förbi. Då skall jag ta bort min hand och du skall se mig på ryggen. Men mitt ansikte får ingen se.”

Ja, återigen, vad är det?

Fastnade på härlighet, Herrens härlighet. Jag tycker Mose hade sett mycket av Herrens verk redan, men tydligen menar han något annat?

Är det här också ett uttalande att det är endast på klippan Kristus, genom att ta emot Jesus, som vi kan se Gud?

------------------------

Jag har läst Karin Erlandsons bok Det blå garnet, en bok om att sticka. Den var för spretig att läsa innan jag somnade, så tog den dagtid eftersom jag är tjock i huvudet, känner mig så som dockan i  övre bilden med för mycket packning i huvudet som vill komma ut via näsan. Men det brukar ju gå om......