att se

Nu har den åkt ut, buketten jag fick av en vän, som kom in på kaffe så där halvt oförhappandes. Förritiden kunde sånt nog ske helt oförhappandes, men tydligen inte mera. Trevligt i alla fall. Med eller utan blommor.

Jag borde ju ha haft blommor, men det blev inte, då jag var bjuden på vernissage. Konstigt ord egentligen. Men det är ju konst det gäller.

Vernissagen var upplivande, fick hjärnan att börja arbeta. En del vackert annat inte, en del roligt annat inte. Mycket "konstigt" folk fanns det i alla fall där. Och också mindre konstigt, förstås.

Fotot är i alla fall ett exempel på en bild, där man kan fundera på vad det är man ser, vad är slutintrycket, vad minns man? (Lite störande med dammet som kommer fram så bra i motljusfoton.)